Bilderna man inte fick se

Sitter och tittar igenom de cirka 2000 digitala bilder vi tagit under året. Det är många bilder. Det finns många riktigt roliga bland dem, som jag gärna visat, men av hänsyn till de inblandade postar jag bara några Linda & Niklas-bilder från året som gått.

Årets sämsta sömn: Efter Hultsfredsfestivalen, i bilen.


Årets minneslucka: En liten spritfest för två personer i Barcelona. Niklas försöker fota mig genom en PET-flaska.


Årets rödvin: På planet hem från det blaskiga ölets hemland Kina. Niklas överdoserar.


Årets hästjobb/det-gör-vi-aldrig-igen: Tapetserar upp en fototapet/tapetserar över en fototapet.


Årets beslut: Att vi skulle gifta oss. På en picknick med den här utsikten. I Barcelona.

Att svänga ihop en förrätt

"Man kan inte vara riktigt nöjd förrän man är tvungen att ta ledigt från jobbet." Så sa Niklas angående den förrätt vi fått på vår lott inför nyårsfesten i morgon. Överdrivet? Nej, inte i hans fall. Han har visserligen varit på jobbet hela veckan, men förberedelserna började redan i torsdags (nyårsafton söndag). Idag kommer han nog att snitta en tre-fyra timmar och då är Dagen D ändå i morgon. Det där med att det blir mindre jobb om vi delar upp rätterna/föreberedelserna på alla som ska vara med på festen och det blir billigare - nja... Inte om man är en gourmetkock förklädd till civilingenjör.

Aix eller Marseille?

Hmm. Noterar att Aix en Provence ligger ungefär lika långt från flygplatsen som Marseille och det verkar betydligt mysigare. Är det någon som erfarenhet från någotdera och kan tipsa om bästa plats att tillbringa 27-30 jan?

Lars & jag

Det har varit en bra heldag med Lars idag. Lite som när man kommer tillbaka till jobbet efter semestern. Lite pirrigt och förväntansfullt innan, sen bara mysigt för att det känns så självklart och roligt. Det skönaste är att jag inte själv styr över honom längre. Han är ju verkligen en person och den personen kan bara göra på ett visst sätt. Det är befriande. Shit, när den här boken är klar... Folk kommer att fundera.

Da office

Jag har ett uttryck som Niklas brukar göra sig rolig över - ett uttryck jag brukar använda när jag rymt upp, städat eller sorterat. Får se om han kommer att härma mig när han kommer hem från jobbet idag och ser vårt "nya" extrarum.
Uttrycket? Nu kan vi väl försöka hålla det så här? Det vill säga rent, snyggt, i ordning, inte massa grejer, sladdar, tidningar, microvågsugnar, spel...

Nu kan vi väl försöka hålla det...


... så här?

Skor & kontor

Fördel med att bo i Skåne: Man kan gå på svettig rea i tunn höstjacka och snabbavslängda skor.
Nackdel med att bo i Skåne: Det kan börja regna. Och blåsa. Kallt. När som helst. Utan förvarning.
Men jag är glad. Malmöborna visade sig från sin allra snällaste julsida och de var inte fler än en vanlig lördag på stan. Lugnt och utan köer kunde jag shoppa mina skor i första bästa Håkansson-butik. Och det fanns faktiskt mycket att välja på. Till både 30 och 50 procent. Lyx.
Sen shoppade jag prylar till mitt nya hemmakontor. Just nu ser vårt extrarum ut som ett lager eftersom vi röjt ut allt från det vattenskadade köket, men jag tänkte ändå försöka fixa till det lite. Kan jag bara hitta en skön skrivbordsstol borde det bli ett perfekt skrivrum. Är det någon mer än jag som gillar nya år och nya starter?

Två på miljarder

Att ha ett efternamn som ingen annan har innebär vissa fördelar. Till exempel att posten tydligen kommer fram hur diffus avsändaren än är. Idag kom ett julkort till "Niklas, Linda Unnehem, Gamla Västa, Malmö". Det är alltså inte ens så noga med stavningen av namnet. Gamla Västa. Låter som ett klädesplagg.

5 skäl till...

... att jag inte vill gå ut och köpa ett par skor på mellandagsrean.
1. Jag hatar mellandagsrean.
2. Jag har inga pengar.
3. Jag vill sitta inne och skriva.
4. Jag vill inte bli varm och svettig i vinterjacka och halsduk och handväska som halkar ner och hår som blir elektriskt.
5. Jag tycker inte om att köpa skor.

88 bast, ja...

Var på sjukhuset med Niklas i förmiddags. Satt och väntade på lite olika ställen och lyckades på varje stopp pricka in följande konversation:
"Ja, han dog på julafton, ja. Vad hette han, Sven Lindberg?"
"Ja, 88 år blev han."
"Ja, 88, ja."
Tystnad.
Samtalen fördes alltid mellan äldre människor och det fick mig att fundera över vikten av "88 år". Det där med ålder blir säkert viktigt igen när man blir äldre. Inte så att man som barn kommer att säga att man minsann är "sjuttiosju och ett halvt", men antalet år verkar bli relevant igen, något man använder för att jämföra sig med andra, i synnerhet när det gäller krämpor och pigg- och klar-i-huvudet-status.
"Hur gammal är hon egentligen?" är ju inte en fras vi använder så ofta, vi kompisar emellan. Det saknar helt enkelt betydelse, om det inte är så att någon plötsligt börjar hänga med en 16-åring eller skaffar sig barn med en ordförande i PRO. Men som sagt, det kommer väl. Med åldern.
Undrar hur man resonerar som gammal människa. Sven Lindbergs död var tydligen inte uppseendeväckande, han var ju 88 år. Men var går gränsen? När skulle man smugit in ett "bara"? Vid 70? 75? Finns det någon magisk gräns somliga har förmånen att passera och känner de i så fall att de lever på lyxig övertid?
Vi som är kring 30 vet ju att det nu börjar bli dags att träffa någon att leva sitt liv med, vid 35 måste man nästan ha barn och bor man i lägenhet när man är över 40 är man storstadstypen som har valt bort att ha hus. Livet är fullt av sådana "osynliga", sociala och kulturella måsten och gränser, men när man (jag, i alla fall) tänker efter så vet man väldigt lite om hur det är när man blir äldre. När är det tidigt att hamna på ålderdomshem? Är det ett misslyckande att inte klara sig själv? Halkar man ner i status om man inte får besök av sina släktingar vid storhelger? Är det viktigt vilken sorts rollator man har? Är det fint att vara snål? Skryter man om man hittar bananer för 9,90 kilot?
Naturligtvis fattar jag att man inte kan prata om äldre människor i generella termer, att alla är olika beroende på en massa olika saker, men det är ändå intressant. Så lite man vet, om så många människor.

Julhelgen del 2

Är tillbaka efter två trevliga dagar i Trulstorp. God mat, svåra frågor i TP, fina klappar och en livlig kusintillställning - jättemysigt, men nu är det skönt att bara vara hemma och vi igen. Ska inte göra något i eftermiddag, bara läsa, sova, titta på teve och sen laga något garanterat sill- och skinkfritt!

Julhelgen del 1

En mysig första julhalvlek är över. Efter att ha firat min mammas födelsedag, ätit aebleskiver hemma hos mormor och morfar, fikat hos farmor, krängt julbord hos min pappa och lagat kalkon hos min mamma tar vi nu en paus på Grynbodgatan innan Julen del 2 börjar hos Niklas föräldrar ute i Trulstorp vid fyratiden.

A merry, merry...

Skulle kännas lite tragiskt om pms-inlägget låg och stirrade surt överst på bloggen under hela julhelgen, därför skriver jag några rader även om jag inte direkt har något att skriva om. Idag åker vi till min mamma som fyller år. Där stannar vi till juldagen. Därefter blir det Niklas föräldrar till och med Annandagen.
Kanske ska passa på att önska alla som läser bloggen en god jul. Kul att ni läser. Har varit ett roligt år. När jag stod och knådade en bröddeg nyss kom jag att tänka på att det egentligen har hänt väldigt många stora saker 2006. Nej, jag menar inte Fugelsang och fotbolls-VM och sånt, utan i mitt liv. Det började med att jag sade upp mig i februari. Sen åkte vi till Kina i mars. I april började jag med bloggen. I juni flyttade vi till en ny lägenhet. I augusti startade jag mitt företag. I september började jag på Författarskolan. I oktober gifte vi oss och bytte efternamn. I november hade vi bröllopsfest. Och då har jag inte inkluderat alla andra roliga saker som också hänt. Kanske blir det en Årets bästa-lista efter jul, kanske inte. God jul i alla fall - och på återseende.

Grr

Idag skulle jag kunna skriva hur mycket irriterat, ilsket och omotiverat kokande som helst. Men jag skriver bara pms och så får det räcka.

Tisdagstotal

En bra dag är till ända om exakt fyra minuter. Gick ut starkt med att sortera kvitton, stämpla verifikationer och bokföra senaste månaden i SPCS. Känner alltid en slags skräckblandad förtjusning innan och en oerhörd tillfredsställelse efteråt.
Skrev sedan några sidor i boken, samtidigt som vi (man kan säga att Niklas är min prao under de här veckorna - med den stora skillnaden att det är jag som kokar kaffe) växelvis drack kaffe och åt clementiner.
Powershoppade sedan tre böcker (Vindens skugga, Tillsammans är man mindre ensam och Gravidchock) som tillsammans med nybakat bröd (jepp, hunnit det också) blev årets klappar till Celia, Anna och Lollo. Sju träffades vi på finfina Anytime och frossade i paket och schyst mat. Couscoussalladen med avocado och räkor måste jag nog snart återskapa i vårt eget, just nu ganska stympade kök.
Bäst av allt är dock den julklappsresa vi just bokat till Marseille den 27-30 januari! Så mysigt och så billigt - 388 kronor tur och retur för oss två med Ryanair, alla skatter och bagagekostnader och expeditionsavgifter inräknade! Har aldrig varit där, men Frankrike är Frankrike och i slutet på januari spelar det egentligen ingen roll vart, utan bara att man kommer iväg.
Nu sömn och senaste Damernas värld där jag faktiskt är intervjuad (sex-sju rader och en suspekt bild, men det är väl snarare min intervju med Lasse Flinckman som borde räknas, misstänker jag...)
Godnatt!

När ingen ser

Ibland undrar jag över vilka konstiga saker folk gör i sina förhållanden; alltså inte grejer som alla andra gör, som laga mat ihop, kolla på film och tvätta/diska/städa, utan mer speciella saker. Och då menar jag inte sex. Nej, jag tänker snarare på något som till exempel motsvarar min och Niklas Lilla litteraturstund. Varje kväll, när vi krupit ner i sängen, tar jag fram hans gamla litteraturhistoriebok från Polhemsskolan och läser högt om en eller flera författare. Baudelaire, Whitman, Undset, Cooper... (Sexliv? Vi? Va? Nej....) Superbra för allmänbildningen och faktiskt intressant. Tycker jag. Men vid närmare eftertanke: kanske är det därför Niklas inte har några problem med att somma... Vad gör ni när ingen ser?

Johan är Lars

De senaste kvällarna har jag haft lite svårt att somna. Avundsjuk för att Niklas tycks kunna gå från småprat till djupsömn på ett par minuter har jag givetvis uppehållit honom så gott jag kunnat med mina sömnproblem.
"Snälla, säg något jag kan tänka på."
"Jag vet inte..."
"Men nåt!"
"Men jag sover..."
"Men kom igen. Det tar en halv minut för dig att prata om det här. Sen kan du gå tillbaka till din sömn."
"Tänk på får. Eller nåt roligt."
"Vaddå roligt?"
"Nåt roligt. Eller tänk på ett projekt du ska planera i minsta detalj."
"Ah, vad brukar du tänka på för projekt?"
"Jag hinner aldrig så långt."
Och just då kom jag på det - den perfekta rösten till min ljudbok om Lars. Johan Glans! Han hade varit helt idealisk. Vet tyvärr inte vad som hände sen, men jag kom aldrig så långt att jag kom på hur jag ska övertala honom. Kanske något att fundera över ikväll. Istället för får.

Tro & vetande

I mitten på januari ska vi ha en tenta i "Att få det skrivna publicerat". Kan inte låta bli att se underhållningsvärdet i några av frågorna på en gammal tenta. Så här står det i instruktionerna:

Svaren ska vara korta och konkreta, men innehållsrika, samt vara baserade på de lästa texterna och inte på vad du själv "tror" eller "tycker".

Och så två av frågorna:

Vilka är de huvudsakliga skillnaderna mellan kvinnors och mäns läsvanor av litteratur?

Går det att leva på att vara skönlitterär författare och i så fall hur?

Skulle vara intressant att se examinatorn, febrilt bläddrande i sina böcker och kompendier:
"Vänta nu... Står det verkligen någonstans att män oftast ligger i sängen när de läser? Att kvinnor oftast läser på tåg? Kan det stämma - att män bara läser varannan bokstav, i synnerhet om det är deckare, skrivna av engelska författtare?"
Blädder, blädder. Svar på fråga två: Ja, det går om man flyttar ut i ett övergivet rivningstorp i skogen, lever på det naturen har att erbjuda, dricker vatten direkt ur bäcken och lägger sitt socialbidrag på papper, blyertspennor och skor som man kan gå och dela ut sina böcker i flyersform med.
"Rätt? Fel? Rätt? Fel?"

Kan bli intressant. Och vad är egentligen "kort" och "konkret"? Trodde att den stora skillanden mellan författare och andra var att de var så bra på att uttrycka sig...

"Ja... Jag gillar... cykling!"

Hey, jag har ju ett nytt intresse, sedan en dryg månad tillbaka! Då köpte jag en motionscykel till priset av 500 sålda pocketböcker. Den hojar jag nu på 40 minuter, 3-4 gånger i veckan: inne i sovrummet, rullgardinen neddragen, altandörren öppen, mestechno i öronen. Eftersom ingen ser mig kan jag växelvis leka ursnabb cyklist, en dansande Rihanna, ett helt pojkband och en flåsande joggare - det är grymt kul och sjukt svettigt. Undrar hur många uppslag i Femina jag får på det och hur långt fram i VIP-kön på Stureplan det tar mig? Vaddå mesigt? Vaddå Friskispressen? Ja, det är väl publicitet det med...

Författarjaget

Föreläsningarna idag, om författarskapets villkor, var intressanta. Om man hade gått utbildningen i tron om att tjäna storkovan på sitt skrivande hade man idag gått hem modfälld. Mycket modfälld. Kanske är författare tidernas sämst betalda jobb. Om man väljer att se det på det här sättet till exempel:
En roman trycks ofta i 3 000 ex som förstaupplaga. Romanen får ett så kallat F-pris som ligger någonstans kring 100 kr. Av detta får författaren 17 procent i royalties, det vill säga 17 kr. Säljer ens 3 000 ex slut är man sjukt framgångsrik, dock ej särskilt rik - man har tjänat 51 000 kr. Har boken tagit två år att skriva snittar man en månadslön på 2 125 kr.
Nu hör jag - tack och lov - till sorten som tycker att en bok inte ska ta två år att skriva, om den inte bygger på noggrann research och forskning, och därför låter Björn Ranelids skrivprinciper mycket smartare. Han ägnar sig åt skrivande - och inget annat - under två perioder varje år, tre veckor vardera. Detta betyder (om det nu är sant) att han har en färdig roman på sex intensiva veckor. Och då låter plötsligt 51 000 kronor som ett ganska schyst arvode. Hoppas att jag också kan bli en sådan powerskribent (och i övrigt inga jämförelser eller åsikter om Ranelid).
En annan nedslående kuriosa är att man får två spänn per såld pocket. Här kan man konstatera att man tjänar mer på att sälja sina egna gamla ur bokhyllan på loppmarknad.
Vill dock poängtera att det finns en hel del andra sätt att tjäna pengar som författare. Och vem drömmer inte om att stå på ett landsortsbibliotek i Vetlanda - framför 50 Gudrun Sjödén-kopior som sörplar kaffe och äter vetebröd på servett - och berätta om det lustfyllda i att skriva? Sova på öde stadshotell och samla körkvitton från mil efter mil genom de småländska skogarna.
Jag kan fasa lite för det där. Jag har nu skrivit ungefär 40 procent av min bok. Jag vet inte hur det har gått till. Jag har bara skrivit. Lite då och då. Intensivt vissa dagar, andra ingenting. Och sen när den är klar och utgiven (aldrig tveka, aldrig tveka, aldrig tveka), då ska jag plötsligt kunna stå inför många människor och prata om hur jag gjorde. Eller ännu värre - vara en intressant intervjuperson för journalister. Vet ju själv hur det är: hur man suckat när man intervjuat musiker och författare som inte haft något att säga, hur trista de där "fem frågorna" blir när det enda de kan får ur sig är att "inspirationen hittar jag i vardagen, bland människorna omkring mig" och "boken handlar inte om mig, men det är klart att berättelsen har drag av mitt liv".
Puh. Jag måste skaffa mig några spännande intressen, så att jag åtminstone låter kul. Men hur får man råd med konst, snickra på mitt gamla hus och exklusiva viner när man bara tjänar två kronor per pocket och tid när man måste tillbringa kvällarna på halvtomma bibliotek i obygden?
Lugn, jag söker inga svar, jag bara resonerar. Eller om man vill - övar mig i att tala om mitt skrivande. Någon Gudrun Sjödén där ute?

Vanliga granar & grå parkträd

Noterar roat att folks tycks prata om "vanliga granar" och kungsgranar. Hemma har vi oftast haft kungsgran och jag har därför lite svårt att relatera till benämningen "den vanliga", men jag förmodar att det är den lite grönare med tunnare barr.
Jag klandrar dock ingen. Själv pratade jag i somras om "grå parkträd" och tänkte inte på att de faktiskt var en särskild sort (eller flera). Niklas, som är gammal scout, tog då sitt ansvar och vallade mig runt i Slottsparken så nu vet jag att det finns både... och ... Hmm. Jag kommer aldrig att bli någon Linné. Även om jag en gång var bra på latin. Arbor canus. Grått parkträd.

Soffsnygging

Och så här ser Niklas dag ut:



På en och en halv vecka har han varit ute två gånger. På Mästerlivs. 50 meter från dörren. Han är tapper. Jag gillar visserligen att vara hemma, men inte låst. Det är en stor skillnad.

Måndag

må 18 dec 10-12 Survival Kit för skönandar
13-15 Att starta förlag
15-17 Att ge ut skönlitteratur
Så ser min dag ut idag.

Instant julfeeling

Kort rapport

Gårdagen tillbringades i en skön kokong efter fredagens mycket roliga fest. Inte mycket blev gjort, men ibland är det tillräckligt att bara läsa lite (Fina Fröken Livrädd & Kärleken - min bokklapp från fredagen), äta lite (bakisgoda äggmackor) och kolla lite film (Babel). Idag kommer en snäll pappa med ett skrivbord och tillsammans ska vi köpa en gran. Mys!

Jul med författarna

Ikväll ska författarna dricka sprit. Och äta lite av all den mat alla tagit med sig. Och dela ut sina pocketklappar till varandra. Det ska bli trefligt - med viss reservation. Minns hur det var i början på terminen, när vi var iväg på internat och drack vin. Gosh, vilka lik som släpades fram ur garderober då. Helt frivilligt. Är dock säker på att fördrinken med Petra på Hilton blir garanterat fri från utbrändhet, alkoholiserade föräldrar, depressioner och tragiska skilsmässor. Ska bli nice.

Marsnyheter i december

Jag förväntas nu inte bara vara journalist utan även spågumma. Eftersom jag saknar klassisk skolning i divination och parapsykologi har jag väldigt svårt att förutse vad som kommer att kännas nytt, fräscht och spännande på sex- och relationsfronten i början av mars. Men magsinsbranschen är som den är och jag böjer mig. Vill jag tänka riktigt positivt kan jag åtminstone var nöjd över att få deala med vårkänslor så tidigt som i december.

Marcus med känslorna

Är glad över att ha hittat Marcus Birros blogg. Han är så tänkande att jag blir tårögd.

I-landsproblem

No offense till Alex och hans sidekick men såväl deras ansträngda flåsande som den starka lukt som spred sig när de rev upp golven gjorde att jag flydde från lägenheten till stadsbiblioteket. Här sitter jag nu och äter clementiner samtidigt som jag för in en självmordskandidat i boken om Lars. Det enda negativa är att de varken har kaffeautomater eller, för den delen, kokare vid varje skrivbordsplats, så jag måste packa ihop alla mina grejer varje gång jag vill ha en kopp. Annars är det grymt lyxigt här. Gratis internet och allt.

Julstämning - eh

Idag ska det komma några personer och riva upp tre lager golv i köket, borra hål i resten och dra in en fläkt som ska torka ur under tre-fyra veckor. Känns inte så juligt direkt.

Tagga ner

Kände att jag var tvungen att stoppa Niklas överskottsenergi lite i förmiddags när han uppe i varv av några byråkratiska samtal slog ihop händerna och sa: "Nej, man kanske skulle passa på att gå ur Svenska kyrkan!"
Visst kan en fyraveckors sjukskriving, mestadels i ryggläge, få en att fundera över en hel del, men jag känner ändå min hustruliga plikt att förhindra honom från att göra överilade beslut.
Han fick skriva ut några etiketter istället.

Musik för kreativitet

Ibland behöver soundtracket till skrivandet varieras en smula. Hittills har Anthony and the Johnsons, Beth Orton och Mc Solaar funkat bäst, men idag var det dags för omväxling. Har hittills provat med några vilda kort: Michael Nyman (soundtracket till filmen Pianot), Justin Timberlake, Gwen Stefani och Enya (jag sa ju vilda), men hör och häpna så är det faktiskt Sugababes som funkat bäst. Lagom slätstruket, inget som stör och schyst tempo. Det kommer dock inte att bli en klassiker. Jakten fortsätter...

Utan ord

Det mänskliga släktet upphör aldrig att förvåna en. Ibland blir man dock extra förbluffad. Idag är en sådan dag. På ett icke-bra sätt. Jag skickar ut en kram i cyberrymden (är tydligen ett bannlyst och extremt otrendigt ord, har jag fått lära mig, men just nu hittar jag inget bättre) och så får den som behöver den bäst fånga.

Andra advent & lite jul

Nästa vecka har vi bara föreläsningar på torsdag, vilket på Författarskolan innebär tid för det egna skrivandet. Har idag slöskrivit fyra sidor: sidor som känns extra lyxiga eftersom de blir till lite så där med vänsterhanden, utan att man engagerar sig särskilt. Ser dock fram emot veckan då jag får gå helt upp i boken.
Annars har dagen varit lugn. Dagens dos jul stod Celia för som svängde förbi med ett styck påse lussebullar. Snällt! En sillmacka i eftermiddags andades också december, liksom romglöggen vi nu smuttar på till Nobelfesten. Om denna kan man tycka mycket, men Blå hallen är lite av en fredad zon för mitt kritiska tyckande - det var ju där vi firade vår förlovningskväll förra året. Tyckte mig dock skymta ett våfflat hår bland borden ikväll och jag bara undrar: Hur tänker man då?

Trans-Jansson

Little Miss Sunshine var en söt film. Rekommenderas för er som gillar roadmovies med dysfunktionella familjer. Jansson var mmm, men är det någon som vet om det är transfetter i Mini Mat? Niklas "tyckte att han läst något någonstans" och jag hörde genast en inre röst säga: "Ta hälften mjölk." Försökte googla på trans- och vegetabiliska fetter men det är sannerligen en djungel därute. Och strunt samma, så lite matlagningsgrädde som vi använder. Förmodligen är det farligare att gå över gatan.

Lördagslunk

Idag har vi provat oss fram med kuddar, filtar och brickor och sakta men säkert kommit in i den liggande lunken. Upptäcker dock att det finns många områden där det behövs en Niklas. Tack vare snälla svärföräldrar har vi löst de mest akuta problemen och den där trasiga lampan på bilen kan väl någon snäll mackmänniska hjälpa mig att byta.
Att storhandla ensam är inte särskilt kul; två överfulla pappåsar räcker för att det ska bli riktigt jobbigt. Men billigt blir det när gourmeten är fast i soffan. Hehe. Skojar bara. Lite...
Nu står tre Janssons och väntar i ugnen. Premiären om tio minuter, resten i frysen. Och så var åtminstone något klart inför julen.
Dagens fråga: Är Fugelsang SVT:s förtäckta julkalender? Ett försök per dag och sista chansen på julafton. Precis som med julkalendern orkar jag inte engagera mig.

Fredagsfakta

Dagens bästa: Niklas har kommit hem!
Dagens sämsta 1: Ett rör eller något har läckt från vasken och halva köksgolvet har bubblat upp. Rejält. Jag vill inte tänka på vad det kommer att innebära. Ekonomiskt och arbetsmässigt. I synnnerhet inte nu när Mr Handyman knappt får böja på benen på en månad.
Dagens sämsta 2: Jag fick inte det där stipendiet jag sökt. Extra sur blir man när de som fick pengar fick det för att läsa/göra helt omotiverade grejer.
Notera dock att Dagens bästa överväger allt!

Bu för besserwissern

Var hos Niklas på sjukhuset hela dagen idag (han mår bra!) och hann därmed registrera en hel del intressant. Till exempel var en av de första skötarna jag mötte i morse en väldig glad och trevlig tjej, som inte bara kunde prata med oss om Prison Break och hur jag skulle bli tvungen att serva Niklas med pannbiff under de kommande, sängliggande veckorna (det var nog det svenskaste hon kunde komma på; hon var själv typ från Polen) - hon kunde dessutom lugna den äldre, utländske man som låg i sängen bredvid och fullkomligt dyrkade henne. Och vad fick hon för det? Jo, en högljudd utskällning av en annan sköterska ute i korridoren, citat: "Du måste lära dig att det är viktigare att lyssna än att prata. Du kan inte vara så pladdrig!"
Tyckte så synd om den polska tjejen, som nog var någon form av elev, och som bara varit trevlig och fått patienterna att känna sig trygga och omtyckta. Inte nog med att kollegan var oproffsig nog att skälla ut henne så att alla kunde höra, hon var dessutom själv en extrem besserwisser som måste missat kursavsnittet Empati och medmänsklighet under utbildningen. Usch, jag kände igen typen från mina sommarjobb inom vården. Kvinnan som jobbat för länge för att kunna acceptera att någon annan gör något annorlunda - samma kvinna som hävdar att "det finns inte tid att prata med patienterna så slimmat som vi har det", men som sedan har tid att suga i sig hur många cigg och koppar kaffe som helst, allt medan hon njuter av att snacka skit om sina kollegor. Fy tusan.
Annars var det en mysig dag, även om Niklas bara låg och jag bara satt. Vi tittade lite på Coupling och Weeds, men bäst var det att bara få vara nära. Kanske får han komma hem i morgon, kanske blir han förflyttad till Lund då Landskrona har stängt under helgen. Jag går och lägger mig med knutna tummar för att det blir det första.

Liten rapport

Operationen gick bra, men trots att jag tiggde och bad fick jag inte komma till uppvakningsavdelningen och ge Niklas en puss på 28-årsdagen. Men imorgon! Då är jag först på plats på sjukhuset. I telefon lät han söt, och när vi började prata om vanliga roliga saker lät han som sig själv. Min bästa.

Tack och lov gick responsen igår jättebra. Är fortfarande helt varm av alla de fina sakerna folk sade. Är dock för blygsam för att återge dem här. Fick också med mig ett gäng konstruktiva tips och råd, som jag längtar efter att ta tag i. Tyvärr har jag lite svårt med koncentrationen just nu. Ska dock försöka skriva någon sida, kanske blir det bättre när man väl kommer igång.

Kärleksstockning

Jag har lämnat av Niklas på sjukhuset och mitt hjärta värker, svämmar över av kärlek. Tänk att det kan göra så ont att inte kunna göra allt för någon annan.

Fyra veckor. Sen är han tillbaka hel. Hans bruna ögon. Jag kommer aldrig att klara av att ha barn att värka för. Också.

Om tre dagar är han hemma hos mig.

Landskrona. Det är en skitstad. Varför måste det regna när dagen redan är så grå och alla andra sitter bakom sina adventsljusstakar och slipper lämna någon de älskar i sjukhuslukt hos gamla tanter som bara glor?

Torsdag morgon. Hans kind mot min igen. Mjuk.

Dissa & bli dissad

I morgon ska vi ha grupprespons på reseskildringsuppgiften vi hade för ett par veckor sedan. Uppdraget var att skriva just en reseskildring, om man inte istället ville skriva en reflektion kring genren, fast det var det, citat läraren: "...hittills aldrig någon som nappat på".
Hittills, var det ja. Det förstår han väl själv, att en sådan utmaning är för kul för att motstå. Texten blev kritisk... för att inte säga totaldissande. Överdrivet kanske, men diskussionen blir förhoppningsvis roligare.

På eftermiddagen ska jag lägga fram det jag hittills skrivit om Lars på ett seminarium. För några veckor kändes det som en bra idé - nu känner jag mig nervös. Seminariet går ut på att man under tre timmar diskuterar två personers texter (i morgon min och en killes från andra årskursen). Vi har varsin huvudläsare och sen är det fritt fram för alla andra - mina kursare och tvåorna - att undra, fråga, hugga, dissa, slakta, hata... Gah. Och detta gör jag frivilligt.

Juliga smaker

Efter en tids experimenterade med olika recept har vi nu hittat ett bröd som kommer väldigt nära vår favorit, ni vet sånt där man får på restaurang, som man skulle kunna äta sig mätt på om det inte var för att man måste ha plats för den "riktiga maten". I Svd:s julbilaga hittade jag det och självklart vill jag dela med mig. Ska försöka hitta en bild också.
En superenkel, julig, alldeles lagom efterrätt är också glögginkokta päron med ost. Gillar sånt som smakar jul, men som är... lite annorlunda. Fler tips någon?

Grovt rågbröd

2 bröd

1 liter filmjölk
3 dl rågkross
8 dl rågsikt
6 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
5 tsk bikarbonat
2 1/2 dl mörk sirap
4 tsk salt
1 msk malen brödkrydda (kan uteslutas)

1. Blanda filmjölken och rågkross och låt det stå i kylen till nästa dag (Bakarens anmärkning: Ej nödvändigt!).
2. Blanda mjölet med bakpulver och bikarbonat och blanda alla ingredienser med filmjölk och rågkross. Degen ska vara ganska lös.
3. Fördela degen i två smorda brödformar och baka i 150 grader i 1,5 - 2 timmar.

Glöggkokta päron med stiltonost

8 portioner

8 gråpäron
1 flaska glögg
2 droppar röd karamellfärg
1/2 tsk stött anis
1 lagerblad
1 dl socker

Tillbehör: Grönmögelost, t ex stilton

1. Skala päronen och behåll skaften. Skär av botten så att de kan stå upp.
2. Lägg alla ingredienserna i en gryta och koka 30 minuter tills päronen är mjuka. Kontrollera genom att skära i dem med en vass kniv. Låt svalna i spadet.
3. Servera med en smakrik grönmögelost eller en gräddklick.

Ingen rök utan... korv

Los Unnhems fortsätter på temat hardcore food - igår fick Niklas en röklåda i födelsedagspresent av sina föräldrar. Ja, han hade önskat sig en sådan (inte en grej man spontanköper direkt), ända sedan vi såg Mat-Tina bränna sönder sin spisplatta i ren rökariver. Farmors konjakskorv är redan inplanerad, jag hoppas mest på olika goda fiskar. Kan bli en spännande jul det här...

Post party

Igår skulle vi ha en lugn och trevlig tjejkväll hemma hos Celia. Vi skulle göra sushi, dricka lite vin och ha de mysigt. Så skedde. Sen, vid kvart i elva-tiden, skulle jag och Mariko bara gå ut och ta en öl, för att runda av. Sure.
Klockan två fick de slänga ut oss från Metro där vi inte bara svept i oss x antal öl och glas vin, utan dessutom hunnit spåna fram lysande karriärstrategier, skriva dikter i en upphittad anteckningsbok, förolämpa en skallig kille och styra upp en jury som skulle göra utseendeanalyser.
Därefter ramlade vi hem till Jennies kompisars lägenhet - och jag vill här ta chansen att be om ursäkt. Tyvärr minns jag inte riktigt för vad, men eftersom minnena är så pass vaga, så var vi säkert allt annat än... städade. Jag kommer ihåg en kille som var lik ena halvan av Filip och Fredrik, jag minns att en kille i linne tyckte att jag såg dansk ut. Honom kallade jag sedan Giovanni av någon anledning. Har jag rätt för mig hade de också någon slags bar i sitt vardagsrum, men tack och lov drack jag inget från den. Lika stort tack till Johannes (är det rätt namn?) som skulle upp och jobba idag och därmed slängde ut oss vid kvart över tre-tiden. Annars hade jag förmodligen inte kunnat stå idag. Men roligt var det. Riktigt roligt.
Nu ska vi ha en bio/burgar-kväll med Celia och Patrick. Det ska bli mysigt.

Inte bara det röda håret gemensamt

Igår var jag nog så nära Nobelpriset jag kommer att komma. Min biografitext om tangolegenden Carlos Gardel jämfördes av författarinnan Sigrid Combüchen med texter av Kristina Lugn - och eftersom Lugn snart sitter i Svenska Akademien och kommer att vara med och utse Nobelpristagaren i litteratur, så... Ja, långsökt jag vet. Men tankekedjan är spännande.

Gamla meriter

Ibland blir man trött på byråkratin. För att vara behörig till nästa termins studier måste jag skicka in en kopia på mina gymnasiebetyg, allt för att VHS håller på att göra om sina datasystem. Vänta nu. Mina tidigare 155 universitets- och högskolepoäng finns registrerade i Ladok. Jag läser just nu en utbildning som kräver minst 60 akademiska poäng innan man får börja på den. Inför nästa termin har jag sökt en 21-40-utbildning.
Nej, men det är klart att jag fuskat mig fram vid cirka tio olika antagningstillfällen. Att jag inte tänkte på det! Det är ju fullständigt självklart. För det vet ju alla, att VHS inte har någon koll. Eller hur var det...?

Är du Emo, eller?

Sitter och slötittar på Kobra. Plötsligt fylls rutan av tonåringar med mycket svart hår och mycket svart kajal. Kanske en rosa lugg eller några vita slingor. Jag har sett dem en och en på stan, men inte så många på en gång. Där, i teven, har de köat i två dygn för att se världens bästa band, My Chemical Romance. Som är Emo. Eller inte riktigt Emo, utan mer Hardcore Emo. För att inte säga Post Emo Hardcore, som är det allra mest rätta just nu. Jag känner mig som ett frågetecken. Eller en hundraåring. Emo? Post Emo? Förstår på tonåringarnas utseenden att det i alla fall inte handlar om gladpop eller ens indie, nej, det här är musik för De Utstötta får jag lära mig.
Usch. Tycker inte om att känna mig gammal. Är glad att jag i alla fall hört talas om My Chemical Romance.

Jag - en bostadsknarkare

Ett nyligen uppmärksammat fenomen i magsinsvärlden är de så kallade bostadsknarkarna. De som drömmer sig bort på sajter som Hemnet - ofta utan att egentligen vara på gång att flytta. En sådan bostadsknarkare är jag. Jag trivs jättebra i vår lägenhet, jag vet att vi absolut inte har råd med något hus, men jag gillar att titta och tänka. Har dessutom slutat prata med Niklas om pärlorna jag hittar - de gånger det hänt har han genast sett uppgiven ut och börjat prata i termer av "ruckel", dyra pendlingskostnader, brist på pengar, dålig prisutveckling och "kan du verkligen tänka dig att bo sådär, mitt ute bland ingenting?". Men det är inte det mitt knarkande handlar om, att tänka nyktert och rationellt. Jag vill bara drömma. Se mig själv riva ner gamla tapeter, trycka ner små fröer i fluffig, godluktande jord, sitta och skriva med utsikt över mina klängande stockrosor. Mmm. För säkerhets skull surfar jag bara på hus som kostar under en miljon kronor (jo, de finns!). Kolla t ex på det här drömhuset (icke-bostadsknarkare göre sig ej besvär!). 895 000. Eller det här, för 850 000.
Så fint...

Ve och fasa(n)

Jag har aldrig varit en sådan som velat bli vegetarian för att det skulle var synd om djuren. Överhuvudtaget har jag väldigt sällan tänkt att det bakom en god älgbiff eller en het thaikyckling finns ett djur med horn och fjädrar och kropp och liv. Kanske beror det på att jag växt upp i en liten småstad med landsbygden på behörigt avstånd eller att kyckling i lergryta var det närmaste jag kom djur i sitt originalskick.
Igår fick jag dock uppleva riktig hardcore food. Direkt från den skånska myllan. Det var faktiskt lite... obehagligt.
Niklas hade varit med några vänner och jagat. De hade lyckats skjuta några djur. Ett av dem fick följa med honom hem. En fasan. I en plastpåse.
Att jag kunde avnjuta fågeln under kvällen tror jag beror på att jag lämnade lägenheten när den skulle plockas, styckas och få sina fjun bortsvedda under en gaslåga. Det var en nära-naturen-upplevelse jag kände att jag kunde klara mig utan.
Men god var den. Och jag är glad att jag satt med ryggen emot uteplatsen när Niklas vid 23-tiden fick syn på något som fladdrade i vinden utanför fönstret. Den blodiga platspåsen.

Sigrid + Bingo

Noterar att mina två senast mottagna mail är från Bingo Rimér och Sigrid Combüchen.Tänk om det i stället varit en bordsplacering. Hade kunnat bli hur kul som helst.

Förutsägbart om förlag

Idag hade vi en förlagschef som föreläsare och hans uppdrag var att berätta hur det går till att få en bok antagen. Inte helt förvånande går det till på exakt samma sätt som när jag som redaktör fick in och valde mellan idéer/artiklar från frilansare. Skönt, för att jag vet, men samtidigt lite jobbigt, av samma skäl.
Fick också veta det inte längre finns några "lagliga" avtal kring vad man som författare ska få per bok, men att många förlag fortfarande följer gammal praxis, det vill säga 27 kr till författaren per hundralapp av F-priset (som för en inbunden bok ligger någonstans kring 120 kr).
Inspirerande (duh...) var också det faktum att det i Sverige enbart är de riktigt stora författarna som kommer upp i volymer kring 5 000 - 10 000 ex.
Hmm.

I förmiddags fick vi också en uppgift som först verkade jättetrist, men sen efter lite klurande blev jätterolig.
En bra och inspirerande dag, på det hela taget.
Nu är det Love Actually på teve och jag är avundsjuk. Tänk att ha skrivit manus till något som är så folkligt men samtidigt så fint. Och roligt. Sån vill jag bli. I den bästa av världar.

Gud, så söt

Jag har ett gudbarn så sött att jag vill äta upp honom med sked. Är det bra eller dåligt?

Pass in time

Jag glömde Beth Orton. Hon är också med på ett hörn.

Lycka live

Ögonblick av absolut lycka: Uppkrupen med datorn i soffan. Regn mot rutan. Två ljus tända på bordet. En kopp Zoegas Hazienda. Mitt skrivprojekt. Mitt liv. Enligt mig.

Yr i mössan eller näver i hatten?

Har undrat lite över K-dudes stora fascination för näverhattar, men efter att ha googlat på ordet fick jag i stort sett bara träffar på hans egen blogg. Däremot surfade jag på två näverhundar på Tradera som jag lätt budat in åt honom i julklapp om inte auktionen varit avslutad. 200 kronor. Vilket fynd för så mycket näver.

Skav & sånt

Mmm. På vintern får man äta renskav. Och vintriga rotfrukter. Nyttigt och gott. Skav är för övrigt ett lite... äckligt ord. Som skoskav.

Biografitexten är klar. I morgon blir det Lars. Känner mig så peppad att ta tag i boken igen, i synnerhet efter handledarens positiva respons. Lite föreläsningar i december betyder strukturerat och fokuserat skrivande. 250 sidor innan julafton. Det är målet. Synd att jag inte har någon solig ö eller vintermysig stuga att sitta i.

Snart är det december. Årets mysigaste månad. Undrar när man tidigast får sätta in granen?

Vardagen är här

Den där "vardagen" som ett par personer pratade om i sina tal på bröllopsfesten har kommit. Självklart förstår jag vad de menade, men det är ganska skoj att de "varnar" för vardagen när vi trots allt levt ihop i fyra år med allt vad det innebär i form av pengabrist, hushållsgräl, min fritid/din fritid-diskussioner, mycket jobb...
Tror dock inte att det är vardagen man ska lägga skulden på om det blir kämpigt i en relation, den är man ju faktiskt en del av och har möjlighet att påverka. Intervjuade i somras en kvinna, och utöver allt annat klokt hon sa, minns jag särskilt hennes bästa tips för en lycklig relation:
"Det finns tre saker man måste kunna prata om i en relation. Det är pengar, barnuppfostran och sex. Kan man inte prata om det låser det sig och antingen hon eller han blir lidande."
Och jag håller med henne. Men det viktigaste av allt tror jag är att man aldrig slutar uppmärksamma och röra vid varandra. Har man bara den där närheten och intimiteten så kan man nog också enas om vem som ska dammsuga eller hämta barnen på dagis. Det där med barnuppfostran vet jag så klart inget om, det kommer kanske att ställa allt på ända... Fast å andra sidan, hittills har våra värderingar inte skiljt sig särskilt mycket åt. Men vem vet.
Hur som helst - vardagen efter festen har i alla fall kommit. Brorsan Martin spenderar veckan här eftersom han praktiserar på en radiostation i Lund. Vi har shoppat kläder åt honom, jag har jobbat lite, vi har varit på Citygross, det har regnat. Idag ska jag skriva en biografitext om en tangokung jag aldrig hört talas om tidigare.

Foto-tack

Och framförallt tack till Berit och Åsa för bilderna! Själv hann vi knappt fotografera något. Hoppas att det kanske finns någon som tagit bilder på dem som saknas här!

Festextra del 2!

Lite fler bilder!

Festextra!

Wow - vilken fest (får man säga så om man själv har fixat den??)! Har fortfarande inte riktigt hämtat mig efter alla underbara tal, all röjig dans, alla mysiga människor och alla fina presenter. Både jag och Niklas är verkligen supernöjda och om någon som vi inte pratat med skulle läsa det här, vill jag säga: TACK!!

Här kommer ett gäng bilder!

Får vi ställa några frågor?

De senaste två dagarna har jag blivit intervjuad två gånger. Bara små korta grejer, men det är ändå ovant att befinna sig "på andra sidan". Den första grejen gällde hur det gått med grejen jag lovade i Hennes förra året - att springa ett halvmaraton. Och det kan ni ju själv gissa hur det gått med det. Kändes sådär att säga jag bara varit lat, då lät det bättre att jag haft fullt upp med andra roliga (-re) utmaningar och projekt under året. Och det är ju sant.
Andra grejen var en medarbetarintervju till en annan tidning, och då handlade det plötsligt lite mer om mig själv. Efteråt slog det mig att: Tänk om (när!) jag blir författare på riktigt, då kommer ju sådana här intervjuer att vara en del av jobbet. Gah. Till dess måste jag verkligen ha skaffat mig några spännande intressen.
Eller så kan jag bli en sån där folkskygg person som odlar myten om mig själv långt inne i de småländska skogarna och vägrar svara på frågor och ta emot Nobelpriset. Eller... inte.

Äntligen!

Så. Nu kan ni slappna av. Jag har hittat kläder till på lördag.
Och ett ok har lyfts från mina axlar.
Lund alltså, det är en stad som kan det här med festkläder.

Firade med en fin scampipasta på Siesta. Bredvid vårt bord satt ett par som uppenbart var på någon form av blind date. Puh. Pinsamt. Vi var väldigt glada att vi har varandra.

Fick fina ord om min dikt av poetläraren idag. Blev glad.

Jag i min musik

Inspirerades av K-dude till följande roliga grej man kan leka med sitt I-tunes-bibliotek:

Instruktioner:
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.
NO CHEATING!

Vad man gör är alltså att man slumpar fram låtar i sitt musikbibliotek och de blir sen svaren på ett antal frågor. Kul, jag lovar, testa själv!

How are you feeling today?
Fear no darkness, promised child - Timo Räisinen
How do your friends see you?
Chan Chan - Buena Vista Social Club
Will you get married?
First day of my life - Bright Eyes
What is your best friend's theme song?
My lady story - Anthony and the Johnsons
What is the story of your life?
Straight thin line - Frida Hyvönen
What was high school like?
Human (Live version) - Goldfrapp
How can you get ahead in life?
Idiot - Magnus Johansson
What is the best thing about your friends?
Tie up my hands - Starsailor
What is tonight going to be like?
Dom sista drömmarna - Lars Winnerbäck
What is in store for the reminder of this weekend?
There is at town - Nick Cave
What song describes you?
Love me or leave me - Nina Simone
To describe your grandparents?
Make it clap (Remix) - Busta Rhymes
How is your life going?
Let love not weigh me down - Ed Harcourt
What song will they play at your funeral?
Comin' around - Juliette and the Licks
How does the world see you?
Heliga moder - Di Leva
Will you have a happy life?
Slow moves - Jose Gonzalez
What do your friends really think of you?
Trouble me - Natalie Merchant
Do people secretly lust after you?
Nouveau Western - Mc Solaar
How can I make myself happy?
Trees - Goldfrapp
What should you do with your life?
I don't know what I can save you from - Kings of convenience
Will you ever have children?
Time is right - Blondie

Jobba... nej, jogga

Dagens gåta: Vad är sex kilometer lång och ett bra skäl att inte skriva en reseskildring?
Svar: Min joggingtur - tro det eller ej. Tydligen var jag väldigt oinspirerad.

Städskildring

Man skulle kunna tro att jag har något riktigt tråkigt att göra så som jag städar och sorterar och torkar där det inte torkats på jag vet inte hur många månader.
Det har jag också.
En reseskildring på 7 000 tecken.
Det är något särskilt med reseskildringar. De blir aldrig särskilt spännande. Antingen blir de klyschiga kärleksskildringar eller så blir de lika klyschiga vi & dem-anekdoter.
Och så fort något känns som det måste göras innanför givna ramar blir jag oinspirerad. Då måste jag tänka. Samtidigt som jag städar.
För övrigt behövdes det verkligen en rejäl... sanering. Man skulle tro att det bor två blinda här.

Ibland

Ibland kan jag verkligen längta efter hur det var innan. Innan alla blev vuxna, lade pengarna på bensinräkningar och inte tänkte på att det är en dag i morgon också. Innan alla skaffade bebis, matchande fondvägg och en förnuftig inställning till livet.
Ibland kan jag längta efter den där tiden då man blandade sista drinken när klockan var två, då någon rusade till stereon för att det fanns en låt man "måste höra" och då man tänkte att det löste sig med hemfärden klockan fyra.
Ibland, bara ibland, skulle det vara skönt utan kaffe på maten, present till värdinnan och ursäkter för att man inte hunnit mer.
Samtidigt och för det mesta är det ju väldigt trevligt och bra också, men ibland. Vill jag bara flippa ur.
Min rädsla är bara att jag kanske glömt hur man gör?

Msn-konversation en helt vanlig tisdag

Linda Unnhem: kan vi åka till ikea när du kommer hem...? loveyouloveyouloveyou
Niklas Unnhem: om vi kan köra inom bulltofta bygg på vägen
Linda Unnhem: så klart
Niklas Unnhem: okej

Vad vore kärlek utan kompromisser?

Länge leve nätet

Ett kul extramaterial till min bok vore att printa alla de sökningar jag gjort på Google som research. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det hade blivit en mycket udda lista! Ännu en gång undrar jag hur man jobbade innan internet.

Årets sämsta låtttext?

Det var verkligen länge sedan Orup blev jagad av vargar... Hur dåligt får det egentligen bli?


Jag kan inte städa mer än vad jag gör
Jag har matat katterna
Jag har rastat alla hundarna
Kan nån föreslå vad jag ska göra sen?
Låt timmarna ila så det kan bli måndag igen

Jag sjunger i kör varje tisdag
Och spelar backgammon med vännerna sen
Dom vinner väl oftast men det gör detsamma
Jag spelar så gärna igen
Dom invecklade dragen
Dom ockuperar mej
Jag tänker mer på tärningarna än på dej

Jag kan köra bil
Jag kan köpa mat
Och det går väl ganska bra
Jag kan handla kläder
Och gå på posten
Det gör jag varje dag

Kulingvarning

Känslostormen fortsätter att blåsa. Vet inte, men jag kan inte se/läsa/höra något som är det minsta lilla sorgligt utan att få tårar i ögonen och en klump i halsen.
Msn-chattade med min söta bror nyss, som först berättade att det var hans ex:s syskon som omkommit i den där trafikolyckan utanför Svalöv (ett ex som verkligen inte behövde mer elände i sitt liv) och sen skickade mig en så fin text han själv skrivit. Allt detta till tonerna av Anthony and the Johnsons och grått småregn utanför fönstret. Är det konstigt att man känner sig som en mikromänniska ibland?

Zzzå skönt

Mina vänner med barn säger alltid åt oss andra utan barn att vi "ska passa på och njuta nu, för sen blir det fullt upp och ingen egentid alls och bara upp fem och alltid ett barn på armen eller kring benet".
Så det gjorde jag i eftermiddags. Passade på att njuta. (Ni som har barn - sluta läs nu!) Sov två och en halv timme. Mitt på dagen. Och det var sååå skönt.

Finaste fruhippan

Konstigt att jag skulle tänka på det här med ansiktsbehandlingar när helgen skulle visa sig gå i... ansikstsbehandlingarnas tecken. Tjejhelgen i Glimminge skulle nämligen visa sig rymma en liten möhippa (fruhippa?) med besök på spa:et i Torekov! Tala om skön överraskning. Fick en massage med heta lavastenar och sen fortsatte lördagen med långpromenad, champagne vid öppna brasan, jättegod middag, finfina ostar och mycket tjejsnack! Ett tvåpack Finska pinnar blev kronan på verket och jag kände att jag verkligen har världens finaste vänner.
Känner mig dock lite nervös eftersom fyra av fem var störtförkylda och inte nog med det – när jag kommer hem möter Niklas mig med halsduk runt halsen, raggsockor på fötterna och snytpappret som sin nya bästa vän. Jag ger det en knapp vecka, sen går jag i ide. Vill inte bli sjuk till festen! Vill minnas att K-dude en gång tipsade om ett dundermedel - var det Colizin det hette? - och imorgon blir jag den förste att bunkra upp.

Fundering en förmiddag

Om man lägger en ansiktsmask och det liksom börjar svida och dra i huden - är jag då den enda som tolkar det som att "det här var minsann en effektiv och bra mask!"?
För, jag menar, man skulle ju lika gärna kunna tolka det som att "aj, aj, den här masken passar nog inte mig; tänk om jag är allergisk?".
Hmm. Men å andra sidan gäller det ganska många skönhetssaker. "Vill man vara fin får man lida pin." Vaxa benen. Plocka ögonbrynen. Ja, det var två...

"Vart jag vill komma? Vaddå "inte intressant"? Sluta läs då!"

Lite låg

Det känns inte som det blir något gjort idag. Jag har mest skrotat runt och packat inför helgen någonstans mellan Torekov och Båstad. Jag, Celia, Anna och Lollo ska vintersofta i Lollos familjs stuga och det lär bli trevligt.
Just nu känns det dock som någon pressat in bomull i mitt huvud. Kom på mig själv med att bara sitta och titta rakt fram i luften för en stund sedan, så länge att linserna nästan torkade i ögonen. Trött? Ja. Premensmesig? Ja.
Ska klippa mig om en och en halv timme. Tar en kopp kaffe till.

I år är jag verkligen inte sugen på vintern.

Sunk-glam-mammor - jag kräks

Nej, jag har inte barn, jag kan inte ens föreställa mig hur det är, men en sak vet jag och det är att det där teveprogrammet Söderlund & Bie är... så förutsägbart. Jag spyr.
Vet inte hur jag fått veta det - kanske var det i någon Amelia-krönika eller nåt - men tydligen så bekostade tevekanalen extensions åt henne. Varför? Jo, så klart för att hon ska kunna ha såna där tovigt slappa flätor som passar till hennes gummistövlar och skitiga stor-T-shirts och stökiga kök och larviga bebisröst och lintottungar och tuttar vid middagsbord. Självklart låter man också hennes bohembratsiga man sura runt i en jeep - för så klart ska vi inte förväxla henne med en vanlig mamma. Hon är ju en sunk-glam-mamma.
Vidrigast i dagens avsnitt var dock Årets kocks plågsamt lillgamla ungar i hela små kockkostymer: "Smaka på den franska vinägretten, pappa!"
Jag vet inte vad tanken är att jag ska få ut av programmet. Men så är jag ju inte mamma heller.

Värmebölja

Jag börjar känna mig sjuk. Varm och konstig.
Tills jag summerar:
- Jag har druckit fem koppar kaffe.
- Jag har suttit inlindad i en fleecefilt. Intill en stålampa.
- Jag har en ylletröja på mig.
- Alla element (som inte gett ifrån sig någon värme under sommaren)står på max.
- Jag ska snart ha mens.
Hmm. Ibland funkar inte hjärnan. Kan det kanske bero på värmen?

Ode to a friend

Ibland behöver man påminnas om varför man är bäst.

Därför är Jennie en supermänniska!

1. Hon klär ut sig på en 80-talsfest.
2. Hon är omtänksam.
3. Hon har hippa frisyrer.
4. Hon ger kramar till folk som behöver det.
5. Hon pratar göteborgska och det låter ändå fint.
6. Hon får alltid fina mail från folk hon intervjuat.
7. Hon är en grym journalist.
8. Hon älskar Cola Light.
9. Hon känner till små bra band.
10. Hon blandar gudomliga drinkar.
11. Hon har en fototapet i köket.
12. Hon kan få en att skratta så man tappar andan.
13. Hon har en amerikansk beundrare.
14. Hon ler ofta.
15. Hon är stolt när hon har med sig matlådor till jobbet.
16. Hon har klämt en budapeststubbe i en bussdörr.
17. Hon kan gråta på ett sätt som smittar av sig.
18. Hon peppar en när man behöver det.
19. Hon har bra idéer.
20. Hon känner till roliga restauranger.
21. Hon har många vänner.
22. Hon har starka åsikter.
23. Hon är aldrig dryg.
24. Hon är söt.
25. Hon har ett syskonbarn som avgudar henne.
26. Hon tycker om att segla.
27. Hon har skrivit en bok.
28. Hon är förstående.
29. Hon har jobbat på restaurang i Japan.
30. Hon är aldrig ett sällskap man tröttnar på.
31. Hon diggar P3.
32. Hon släpar på tunga väskor utan att klaga.
33. Hon berättar roliga historier.
34. Hon är inte feg.
35. Hon kan laga nåt med kyckling.
36. Hon har fina kläder.
37. Hon hämtar kaffe åt en utan att man behöver be om det.
38. Hon anstränger sig för att andra ska trivas.
39. Hon har glada ögon.
40. Hon har läst på en folkhögskola.
41. Hon är lätt att lita på.
42. Hon brinner för saker.
43. Hon är vimsig på ett charmigt sätt.
44. Hon skickar många sms.
45. Hon är en sådan man vill krama när hon mår dåligt.
46. Hon är en sådan man vill ha omkring sig hela tiden.
47. Hon är en sådan man kan skratta med när det regnar.
48. Hon är en sådan man bör hålla hårt i.
49. Hon är en sådan man önskar allt det bästa.
50. Hon är en 5++-vän

Slö-slam

Ikväll var jag och Niklas på poetery slam i AF-borgen. Det var fri scen, och den var verkligen... fri. Jag vet inte, men det förtog lite av känslan när vi hörde en av arrangörerna viska till en av luffarna i juryn att: "Fan, kan du inte ställa upp och vara med. Det är ju så få anmälda."
Hade man sen varit på fel humör hade man kunnat börja skratta. Hade man suttit hemma i soffan hade man troligtvis gömt sig bakom skämskudden. Nu skulle Niklas säkert säga att jag är elak och "så farligt var det väl inte", men om det är något som får mig att tappa intresset så är det halvtaskiga arrangemang. Hade dessutom föreställt mig att man drack vin om man var poet, och så var det bara te i pumptermos. Nej, nästa slam får vara med proffs. Av proffs.

Utanför mitt fönster

Antingen är det hagel eller så är det vinterns första snö.

Bakslug

Hade barnen kommit senare hade de kunnat få bröd. Mycket bröd. Niklas har ikväll saftat och syltat fram limpor och bullar så det stått härliga till. Ska det göras ska det göras ordentligt. Till och med en surdeg blev det, som ska stå i vårt köksfönster i fyra dagar innan den ska bakas. Spännande. Tänkt, sånt sysslade folk med hela dagarna förr i tiden. Alltså innan IT och sånt.

Frukt är godis

Idag var vi världens tråkigaste vuxna:
"Bus eller godis?"
Fyra par hoppfulla ögon i dörröppningen.
"Jag är ledsen, men vi har verkligen inget hemma. Ni kan få varsin clementin. Och se här, varsin sesamkaka."
Sa Niklas. Själv hade jag sprungit in och gömt mig i sovrummet. Nu i efterhand vet jag inte riktigt varför.
Men barnen lät glada över clementinen och jag kikade på dem i köksfönstret. Men först efter jag släckt lampan.
Ibland förvånar jag mig själv. Jag kan verkligen vara som en pensionär.

Rälig röra

Idag åt jag lunch med en kursare på café Lundagård. Visserligen öppnade stället 1911, men även om man har nästan hundra år på nacken räcker det inte riktigt med bara ett namn. Min macka kändes inte charmigt gammaldags, den kändes bara sunkig. Vit franskbrödbaguette (hård utanpå, luft inuti) med en stabbig currykycklingröra och två pliktskyldiga skivor gurka. Nej, alla caféer behöver inte ha ciabbattas och mozarella och vispat mjölkskum, det är inte det jag menar, men det finns ju så mycket roligare saker man kan göra med kyckling än att bara dränka den i majonnäs. Blä. Mådde illa hela eftermiddagen.
Efter biblioteket, storhandling på Citygross. Framför oss i kassakön stod en uppsvälld man som köpte åtta tvåliters Coca-Cola, fem färdigrätter, en trekiloskorv av något odefinierbart kött, ett storpack fläskkotletter och två Aladdin-askar. Egentligen borde man tycka synd om en sådan människa, men istället spekulerade vi i om han - så uppenbart singel - någonsin kommer att få ligga med någon igen. Utan att betala.
Jag vet, ibland är vi riktigt elaka.

En riktig arbetsdag

Ett begrepp som jag för alltid kommer att förknippa med mina söta, bästa arbetskamrater på Hennes är "att ta en riktig arbetsdag". Har för mig att det myntades när jag försökte intala oss om att det inte skulle bli några problem att hålla deadline , förutsatt att vi dagen därpå "tog en riktig arbetsdag". Precis som vi annars inte gjorde det... Duh.
Hur som helst - idag har varit en riktig arbetsdag. Var tidigt på skolan och satt och skrev fram till fem. Hade jag kunnat hålla samma tempo - tio sidor varje dag - hade jag skrivit två hundra sidor på fyra veckor och då hade boken i princip varit klar lagom till jul. Men nu är det ju lite lektioner och andra övningar som "stör" och jag ska istället verkligen försöka njuta av processen. För det är ju så roligt!

Igår var vi förresten ute på en jättelång promenad genom en massa Malmö-områden jag aldrig varit i tidigare. Bland annat gick vi genom den gigantiska kyrkogården som ligger borta vid Värnhemstorget där det fanns en liten vildvuxen gräsmatta med nästan uteslutande vita kors. Alla som var begravda där var barn i 0-5-årsåldern och det kändes så... sorgligt. Undrar varför de låg just där?

Ikväll har jag lagat en nästan fulländad kalkonkorv stroganoff och köpt en finfin väska till min dator i Apple-butiken. Inte så lätt att hitta den sådan som man skulle kunna tro - de flesta är bara svarta och fula och gubbiga. Men inte min, den är grå och orange.

Ett litet djur

Dagen idag har varit mysig. Först en brunch på Metro med Celia och Patrick och Lollo och Linus och sen besök på chokladfestivalen på Chokladfabriken. Det var mycket choklad. Och folk. Precis som när det gäller rödvin är jag väldigt förlåtande och enkel (tråkig?) så jag var inte direkt runt och letade efter den chokladen. Vi köpte några kakaobönor med chilismak (så klart) och en fin liten ask praliner, men jag vet inte... Godare är då det lilla djur som ligger och väntar på att skjutsas in i ugnen - en vildand. Med kantareller och potatis- och palsternacksgratäng. Mm. My style.

Geni, idiot, geni, idiot, geni....

Sa någon bloggtorka? Är ledsen för det, men har ägnat veckan åt att strama åt storyn i mitt romanprojekt. När man kommit en bit på väg är det en hel del som spretar åt olika håll och mitt inre blir inte lugnt förrän det känns enhetligt. Det är ungefär som städning: jag kan inte ha det lite rörigt här och var, då känner jag mig i obalans. Det måste varar ordning och reda, först då får jag energi att fortsätta.
Nu har jag i alla fall nästan skrivit klart Del 1. Även om jag kommit över det där med att "hitta inspiration" (det är bara att sätta sig och göra det) så kommer jag inte ifrån att självförtroendet pendlar från "jag är bäst i världen" till "gah, vem, vem tror du kommer att vilja läsa det här?".
Jag tvingar då mig själv att tänka så här:

1) Du har suttit som redaktör i fyra år. Sett mängder av dåliga texter. Lärt dig någorlunda vad som är bra och dåligt språk/tempo/berättande.
2) Du har recenserat böcker och fascinerats av att du ofta tycker precis som alla andra recensenter.
3) Du skriver inte för byrålådan utan är medveten om branschens kommersiella villkor.
4) Du har ett stort ego och har aldrig tidigare tänkt att något skulle vara omöjligt.
5) Du skrattar själv ibland, alltså är det roligt.

Bra. Sen går det tre koppar kaffe och plötsligt är vi här:

1) Jaha, bara för att du kan bedöma andras texter betyder det väl inte att du är så jäkla bra på att skriva själv?
2) Heter det inte att alla kritiker är misslyckade författare själva?
2) Om du nu är så kommersiell så kommer det säkert att ha getts ut tio böcker som liknar din innan du blir klar. Och vet du egentligen hur många manus bokförlagen tar emot varje år, lilla vän?
4) Bara för att du har flyt på vissa håll betyder det inte att du alltid kommer att halka omkring på bananskalet.
5) Din humor är skruvad. Svenskar gillar Stefan och Krister och Galenskaparna och Allsång på Skansen.

För det mesta tvingar jag dock mig själv att stänga av hjärnan helt. Annars hade jag nog inte fått en rad skriven. Det fungerar dock dåligt när man ska sova.

Nästan-ingenjören

Idag skulle min man bli civilingenjör på riktigt och jag skulle vara med på presentationen och bli stolt och imponerad och tänka att "den där killen, han gör avancerade saker". Så jag kravlade mig upp i ottan och åkte med i bilen och peppade att "det där är inte något att vara nervös för". Vi kom till institutionen, fick med oss en kille som öppnade salen och Niklas frågade försiktigt om det möjligen skulle komma någon annan på presentationen klockan tio.
"Ja, jag tänkte skicka ut ett mail om det i morgon."
"I morgon?"
Vi måste ha sett ut som två frågetecken.
"Ja, i morgon."
"Men presentationen är ju idag?"
"Nej, imorgon. Den 25:e."
Jag säger inte mer. Vi hade lagt på parkeringspengar för hela dagen, men åkte därifrån efter 20 minuter. Jag fick dock en hel del gjort på skolan.
I eftermiddags var vi på Konsthallen och pratade om festen. Det kommer att bli kanon.

Hemlighållet

"Nu har jag kommit på vad boken ska handla om! Själva intrigen."
Glatt skuttade jag in i bilen till Niklas efter en lång, kreativ dag på skolan. Entusiastiskt berättade jag den, i mitt tycke, spännande storyn men... tystnad. Ett smått skeptiskt ögonkast och ett "ja...".
Senare på kvällen berättade jag för Karin som... gömde sig i polokragen, samtidigt som hon pedagogiskt påpekade att "de flesta böcker låter ju inte så speciella när man berättar om dem".
Där någonstans bestämde jag mig. Historien om Lars förblir min egen till den är klar. För jag vet ju att det är en finfin idé. Visst, Niklas vet ju, och jag håller som bäst på att övertala honom att läsa (bara för att han ska inse att det ÄR en bra story) och ett par på kursen, men sen ingen mer.
Inte så mycket att dela med sig av alltså, förutom möjligen dikten jag skrev igår. Inspirerad av en valnöt. Nej, du har rätt, jag är ingen poet.


Du tål väl valnötter sa han
och ögonen fick henne att
svämma över
svälja ja
och vilja gömma sig under bordet av skam

Du är fin sa han
och handen brände som en örfil
mot hennes dåliga samvete
Du med hoppades hon rakt ner i bordsskivan
och klamrade sig fast
vid tryffel och fin likör

Hans profil
och vana händer
ögonkast som hoppade över smala springor ljus
trevade och sökte
efter det som var hon
på andra sidan

Du är tyst sa han
och tände eld på hennes hår
Det är vinet sa hon
och duckade för fingrar som letade sig
in bland hennes ofrivilliga känslor
och påverkade längtan
Var är toaletten?

Andningen mot dörren
och linnet som skulle svika henne
gled upp och blottade magen som gömde
kvalen
Vatten
Måste se klart

Han rökte och ville titta på stjärnorna
Hon ville kasta sig över räcket men visste att
hans armar
ville ha betalt
och håren reste sig motvilligt
mot hans feber

Fryser du frågade han
och svepte hela sin välvilja runt hennes
tomma ord
Ja
nickade hennes ben
som snart skulle välkomna honom med munkavle och hjärnan på pause

Söndagspredikan

Dessbättre har jag inte bara gift mig med en man, utan även med en köksgud. Dagens mirakel bestod av en rödbetsrisotto och ett lamm som jag offrat vad som helst för. Love it, love him.

Ars poetica

Vet ni hur jobbigt det är att skriva en dikt när man inte har något att skriva om? Typ väldigt jobbigt. En faktatext eller en påhittad berättelse kan man nästan alltid klämma ur sig, oavsett hur oinspirerad man är, men en dikt... Där måste man känna eller tycka något. Och det går ju inte att tycka något glatt eller kärleksfullt eller trevligt. Det blir bara platt eller patetiskt.
Nej, jag fick gräva riktigt djupt i hjärnan för att hitta ett minne som skulle passa ihop med antingen ett löv, en japansk lykta, ett paket Gainomax, en broschyr från Postkodslotteriet eller en valnöt (say no more).
När jag väl kom igång var det riktigt roligt. Man kunde ju använda och kombinera vilka ord som helst. Strunta i alla regler och bara tänka fritt. Sen kom jag till punkt två. Finns det verkligen inget bättre ord för "hoppas"? Kan "tomma ord" vara en metafor för "hals"? Gah! Man kan ju vända och vrida hur mycket som helst. Ska bli väldigt roligt att höra folks tolkningar sen.

Fredagsfrustration

Jag blir så trött på att vänta. På tidningar som har mycket att göra. På handledare som tycker att det inte gör något att vänta hur många dagar som helst innan man ens säger hej.
Hallå, det är mitt liv det handlar om. Mina pengar som uteblir. Min bok som inte blir klar.
Det är frustrerande.

Känslostorm

Hade gjort klart två övningar till skolan och belönade mig själv med filmen Heartbreak Hotel i datorn. Vissa människor avskyr Helena Bergström men eftersom jag just nu (och helt oförklarligt) suger åt mig allt som är känsligt och stort och klump-i-halsen-framkallande passade hon helt perfekt som eftermiddagssällskap. Det var en riktigt svensk film. Pinsam på sina ställen, trovärdighetskomplex här och var, men varm. Me like. Idag i alla fall. Annat som funkar just nu är Dixie Chicks Taking the long way-cd.

Hurra!

Dagens bästa: Att Patrick inte alls ska åka till Tanzania, utan kan vara med på vår bröllopsfest i november. Det känns som att ha haft armen gipsad i en månad och nu plötsligt kunna vifta med den igen. Eller nåt. Hade det varit så hade jag viftat glatt. Jätteglatt.

Indiskt & spanskt

Igår firade Niklas Ramadan hemma hos oss med sina arbetskamrater så jag tog min tillflykt till Indien och Spanien. Nja, om det bara varit så kul... Fast kul var det ändå, men på ett annat sätt. Jag och Jennie var åt indiskt på Möllan (mina läppar domnade bort efter andra tuggan) och sen var vi på bio och såg Almodovars Att återvända - allt medan Niklas matlagade med sina kollegor. En mucho nice kväll. Filmen rekommenderas varmt.

Kvalitet framför kvantitet

Sitter med ett dilemma. Har, ska vi säga, kommit över "allt som någonsin legat på Trackslistan". 4 000 låtar. Alltså allt. Blev barnsligt förtjust när jag hittade det och tänkte att jag aldrig skulle behöva nostalgi-köpa någon låt igen. Allt skulle finnas där, från Limahl och Martika till 4 Non Blondes och The Cranberries.
Tog ett dygn att... hämta hem det ... och i takt med att först megabyten och sedan gigabyten (17 totalt!) tickade in steg min ångest.

Det kändes lite som när man får ett erbjudande man inte kan tacka nej till, trots att man inser att det kommer att bli en massa bekymmer och jobb:
"Hey, kom och hämta dödsboet på Storgatan! Du får det! Där finns säkert inget värdefullt, men vem vet?" Blink, blink.
"Jag har rensat ut 25 kartonger kläder - vill du ha dem? Mest gamla paltor, men..."
"Farfar har en del böcker han vill bli av med. Han läser dem inte längre. Tror att det var sju bokhyllor. Rubbet är ditt!"
"Att fem chefer har sagt upp sig betyder inget. Jobbet är ditt om du vill ha det! Men det blir så klart en hel del arbete..."

Såg plötsligt mitt lilla, men noggrant utvalda I-tunes-bibliotek förvandlas till en kommersiell folkfest, nej ännu värre, en ölluktande festival med ballonghammare och brutna pumpsklackar och Jan Johansen och Idol-Ola på högsta volym. För väljer du allt från Trackslistan får du verkligen allt.
Jag skulle aldrig mer kunna slumpspela och upptäcka nya små pärlor, jag skulle behöva använda hoppa framåt-knappen mer än play-knappen. Jag skulle förmodligen försjunka i en depression över hur mycket hemsk musik det ges ut.

När jag postat det här kommer jag att radera filerna. Och i och med beslutet känns det som ett ok har lyfts från mina axlar. Sjukt, jag vet. Men befriande.

Måsten & weekendmat

Jag har alltid haft svårt för saker jag inte ser en mening med. Det är som om hela kroppen sparkar bakut och spjärnar emot. Till imorgon ska vi göra en textanalys av en artikel om multisport och det känns så ... krystat. "Läs igenom texten och skriv ner de adjektiv som passar in på den. Hitta sedan belägg för det i texten." Hooo, det ska bli så spännande! Not.
Helgen summeras som vanligt bäst i mat & dryck. Här är listan:
Helgens skumpa: Skål hemma hos mamma i fredags. För kärleken och äktenskapet.
Helgens frukostmys: Hemma hos min pappa och katten Strong.
Helgens familjefika: I brorsan Martins nya fina lägenhet i Båstad.
Helgens fina fisk: Lollo bjöd på forell i folie och god kaka och finfint portvin.
Helgens smørrebröd: På Siesta så klart. Efter en skön långpromenad.
Helgens starka: Indisk kyckling. Whoha!

Kul chef?

Sitter och kolla på något program där Peter Settman är gäst. Han är jäkligt rolig... och chef för ett produktionsbolag. Undrar hur han är på jobbet?
Ganska roligt program, för övrigt. Robins på Svt. Har aldrig sett det förut.

Kassakossa

- Gurkan först, Tindra. Nej, inte där, upp på bandet. Ge den till tanten. Och så mjölken. Bra. Du är duktig! Och äpplena, orkar du lyfta dem?

Det finns en sak som - vad ska vi kalla det - stör mig en aning. "Stör" skulle i det här fallet lika gärna kunna bytas ut mot "får mitt inre att bubbla och koka", "gör mig grymt stressad och irriterad" eller "är fullständigt oförståelig och nonchalant".
Visst, jag kan förstå det pedagogiska i att låta barn lägga upp varor på bandet i kassan, jag se förtjänsterna med att låta dem prova på något som de sen ska göra med mer eller mindre entusiasm under resten av sitt liv. Men snälla. Snälla. Varför göra det i rusningstid, när kön ringlar lång, när du till och med hör suckar bakom dig?
Nej, jag blir inte imponerad av att din fyraåring kan lyfta en limpa, det ger dig ingen guldstjärna i mammahimlen att låta Tindra eller Tuva eller Tore lava mjölkpaket.

Men det är inte nog där:

- Ska du ge tanten pengar? Man måste betala för det man handlar. Se här, Tindra, se här. Ta mammas börs, och så räknar du. Fem kronor ska det vara. Nej, det där är en femkrona. Fem såna, ja. Och så ger du dem till tanten. Oj, tappade du dem? Mamma plockar upp...

Snälla, vad är det de lär sig i Mama egentligen?

Författaroutfit

En stor fördel med att vara författare (blygsamhet... vaddå? Jag?) är att man slipper våndas över vad man ska ha på sig morgonen. Det är enkelt - bekvämast vinner. Man behöver inte ens tvätta håret. Upp i en tofs och klart. Kan inte låta bli att fundera över hur det skulle vara att överraskas av Nobelpriset en sån här dag. Jag menar, de är ju författare som alla andra. Tänk er själv: Orhan Pamuk sitter och sunkar i skönaste flanellen vid sitt skrivbord med det grå håret på ända och fettfläckar på cyklopet. Ring! Det är Horace. I telefonen. Ring! Det är pressen. Vid ytterdörren. Hjälp!
Fast jag säger som Niklas: "Allt är fejk." Han har säkert förvarnats och hunnit såväl kamma som mumma sig.
En annan stor fördel med att arbeta hemma är att man har gott om tid att öva på sin nya körkorts- och passpose i webbkameran. Tänker inte se ut som en "tuff motorcykelbrud" (än en gång citat Niklas) i tio år til.

Dagens outfit: Linne från H&M, hoodie från H&M, jeans från JC.
Dagens frisyr: Gummiband från H&M.

En sista

Jag glömde att jag har porrsurfat på arbetstid!

I confess

Tycker att det här grävandet efter de nya ministrarnas lik i garderoben börjar lukta lite unket nu. Kom igen, varför inte fokusera på något viktigare? Själv har jag inga ambitioner att nå regeringen - bara det faktum att jag röstat på vänsterpartiet, miljöpartiet, socialdemokraterna, centern och moderaterna under en knapp tioårsperiod gör att jag skulle vara allt annat än lämplig - men jag vill ändå ta chansen att hänga ut det smutsiga byk som skulle kunna dyka upp vid en eventuell efterforskning. Just in case, liksom. Varsågod, en syndernas bekännelse:

- Jag har kört bil dagen efter, trots att jag inte varit 100 procent säker på att alkoholen gått ur kroppen.
- Jag kör alltid för fort på motorvägen.
- Jag har druckit hembränt.
- Jag har jobbat svart.
- Jag har tagit studiemedel en sommar utan att fullfölja kursen.
- Jag betalar inte en viss licens (vissa saker är bra att inte ha svart på vitt).
- Jag har har ringt privatsamtal på jobbmobiler.
- Jag har struntat i att betala böter på biblioteket (och därför varit tvungen att sluta låna där).
- Jag har smugglat mat och sprit trots att min pappa är tullare.
- Jag har gått från restauranger utan att påpeka att de glömt hälften på notan (ingen Honestybar här inte).
- Jag har tagit en Kamratposten från Bokmässan trots att de bara var för dem under 14.
- Jag har som cyklist brutit mot väldigt många trafikregler.
- Jag har bjudit minderåriga på sprit.
- Jag har laddat ner musik och film från nätet. (Eller har jag egentligen det, förresten? Är det olagligt att titta på nedladdade grejer?)

Så, det känns genast bättre. Har jag glömt något?

Höjdarhumor

Tänk vad tillvaron blir roligare med humor. Satt uppe till sent igår för att kunna se reprisen på Kvarteret Skatan som vi missade i lördags. Hade jag fått önska mig fem kompisar så ligger gänget bakom den serien väldigt bra till. De är geniala. Jag skrattar så att jag gråter. "Halli hallå, Magnus..."
Idag hade vi möte med Humorklubben på Författarskolan. Det är jag och en tjej till. Säger en del om seriös-nivån på de andras texter. Men vi hade väldigt kul och hon skriver en helt sanslös historia som kommer att bli så bra. Känner mig vädigt glad och upprymd efter mötet; nu ska jag ägna två hela dagar åt att frossa i Lars vidare öden!

Nytt (indian-)namn

Det sägs ju att kärt barn har många namn och det stämmer särskilt väl in på min... make (gah!). Under årens lopp har han fått det ena namnet efter det andra; plötsligt bara dyker de upp och passar honom som handen i handsken. Medan somliga etsar sig fast, stannar andra bara några dagar, veckor eller månader.
Faktum är att det är väldigt sällan jag kallar Niklas för Niklas. Det vanligaste tilltalet är Fif. När vi träffades kallades han av somliga för Diddy, men eftersom jag tyckte att det var lite för hårt och tufft, föll det sig naturligare med Fiffy. Så det heter han fortfarande oftast, uppblandat med kortversionen Fif.
Givetvis minns jag inte hälften av alla andra namn han fått, men de jag använder just nu, beroende på dag och humör är bland annat följande: Didst, Öga, Brun-öga (ej populärt!), Brun, Söt-öga, Niki, Lars, Luring, Fif-öga, Göran (funkar inte längre), Unni, Fifsing och Ni-Claes.
Detta kan kanske te sig märkligt, men för mig är det inget ovanligt. Till exempel kallade jag min bror för Ulf under hela min högstadietid utan att egentligen veta varför (han heter egentligen Mikael).
Vad jag skulle komma till är att Niklas nu också fått sitt första indiannamn. Jo. På Karlaby Kro, i lördags. Vi hade i informationen som ligger på alla hotellskrivbord (hur många sitter verkligen och skriver/jobbar vid dem?) läst att det fanns en slags "honestybar" där man kunde gå och ta saker fritt, mot att man var ärlig nog och skrev upp det på en lista. Trevligt, visst, men vi hittade aldrig dit.
När vi skulle checka ut hade någon glömt att notera att vi tagit in en flaska champagne till vigseln - något som Niklas, plötsligt ärligheten och de stora yviga gesternas man personifierad, påpekar. Ett "Oj, det hade vi glömt" följdes genast av några extra hundralappar på notan och då - i det ögonblicket - stod det klart. Niklas nya indiannamn. Honestybar. Niklas "Honestybar" Unnhem. Han fick heta det hela helgen.
Själv tycker jag att det är svårt att vänja mig vid ett nytt namn...

Puh!

Det är skönt att ha "kommit ut". Det är jobbigt att smyga med saker.

Surprise!

Vid det här laget borde de flesta ha hittat sina festinbjudningskort i brevlådan - och vi kan därmed veva upp det sista av ridån, skringra dimmorna, tala ur skägget, sluta smyga: Vi har gift oss!!

Bestämde oss gjorde vi redan i Barcelona, och hade det inte varit för en del byråkratiska blockeringar hade vi förmodligen gjort det då och där. Planen har sedan varit att gifta oss på ettårsdagen av vår förlovning, det vill säga den 6:e oktober, eller i fredags.

Vigseln ville vi ha för oss själva, förutsatt att vi sen kunde bjuda alla på en fest - och så blev/blir det. Festen blir i slutet på november på Konsthallen i Malmö och själva bröllopshelgen tillbringade vi på Österlen.

Mellan fredag och lördag bodde vi på fantastiska Karlaby Kro, där vi också gifte oss, med kocken och servitrisen som enda vittnen. Ceremonin hölls uppe på ett mysigt loft och middagen - som troligtvis är den mest smakunderbara jag någonsin ätit - åt vi nere i restaurangen.

Dagen efter tillbringade vi i Kivik och Simrishamn där vi kollade på äpplen, promenerade och bara myste. På kvällen hade vi bokat en 7-rättersmiddag på hotell/restaurang Maritim där vi också sov på natten.

Jag märker att detta låter som en skoluppsats, men jag har tyvärr inte kreativa ord nog att beskriva hur mysigt, underbart, fantastiskt och "kärlekigt" det var. Men om ni sätter er ner och tänker intensivt på det ni älskar mest i hela världen, då kan ni möjligtvis komma i närheten av min allra bästa helg i hela livet!

På begäran - lite foton!