söndag, november 26, 2006

Ve och fasa(n)



Jag har aldrig varit en sådan som velat bli vegetarian för att det skulle var synd om djuren. Överhuvudtaget har jag väldigt sällan tänkt att det bakom en god älgbiff eller en het thaikyckling finns ett djur med horn och fjädrar och kropp och liv. Kanske beror det på att jag växt upp i en liten småstad med landsbygden på behörigt avstånd eller att kyckling i lergryta var det närmaste jag kom djur i sitt originalskick.
Igår fick jag dock uppleva riktig hardcore food. Direkt från den skånska myllan. Det var faktiskt lite... obehagligt.
Niklas hade varit med några vänner och jagat. De hade lyckats skjuta några djur. Ett av dem fick följa med honom hem. En fasan. I en plastpåse.
Att jag kunde avnjuta fågeln under kvällen tror jag beror på att jag lämnade lägenheten när den skulle plockas, styckas och få sina fjun bortsvedda under en gaslåga. Det var en nära-naturen-upplevelse jag kände att jag kunde klara mig utan.
Men god var den. Och jag är glad att jag satt med ryggen emot uteplatsen när Niklas vid 23-tiden fick syn på något som fladdrade i vinden utanför fönstret. Den blodiga platspåsen.

3 kommentarer:

nina sa...

bakom varje kycklingbit jag äter ser jag djuret och dess liv och slakten och blodet och allt detta. nån gång i början av gymnasiet kunde jag inte längre kontrollera denna hemska inre bild av plågade och blödande och stressade kossor och grisar (efter ett grupparbete om slaktmetoder). sedan dess har jag ständigt försökt sluta med allt kött (kyckling och fisk också) men näringsbristen det resulterat i har hittills fått mig att stå ut med mitt begränsade djurplågeri. jag önskar ofta att jag inte hade ett så enormt överkänsligt och blödande hjärta. för det är jättegott med lapskojs (ja, jag vet...)

Linda Unnhem sa...

En gång när jag var runt 12-13 besökte vi ett grisstall, men trots att det var den VIDRIGASTE stank jag någonsin känt kunde jag inte sluta. Jag är en kött-addict och kommer nog alltid att förbli det. Men visst är det synd om många djur. Usch. Borde kanske gå med i någon förening eller nåt. Men det kan man väl knappast om man fortsätter äta kött..

Anonym sa...

Precis, får man inte vara djurvän i allmänhet och älska kött? Bara för att jag gillar det vill jag ju inte att man automatiskt behandlar djuren illa. Man vill ju verka för god djurhållning oavsett vad man ska ha djuren till eller?