Nu har vi rengjort ugnen, skurat kylskåpet och lagt fram rena handdukar till våra Intervac-gäster. Så nu drar vi till Bornholm - först på en färjeräkmacka och en Tuborg vinner!

Idag kan ni läsa om mitt frieri - The Bamse Way - på hennes-webben.

Det finns många saker jag skulle vilja blogga om kring boken. Om jag-blir-helt-svimfärdig-när-jag-tänker-på-det-personer som läst och tyckt om den. Om hemliga möten. Om roliga planer. Om trevliga siffror. Om det allra roligaste. Men jag får vänta och istället stanna upp då och tänka: Det är du som är med om detta. Fatta!

Igår var vi på teater. Jenny from Hörby på Intiman. Det var en helt okej föreställning, men jag hade nog väntat mig mer. Mer känslor. Mer dramatik. Mer som provocerade och utmanade våra föreställningar. Eller så är det jag som är sex- och relationsskadad. För pensionärerna i publiken var det kanske oerhört starkt och utmanande. Den handlade alltså om Jenny som åkte till Hollywood för att bli porrstjärna och allt som hände runt omkring det. För att sammanfatta väldigt kort.

Hemtelefonen funkar just nu bara att ringa ut ifrån, mobiltelefonen har som vanligt urusel täckning i lägenheten, och som extra smaskig teknikbonus verkar det som att mailen haltar rejält. Så om ni vill mig något - använd röksignaler.

Vilken dramatik, vilken puls! Toppnyheterna på Bornholmstidningen på nätet skvallrar om tung kriminalitet. Frågan är om vi överhuvudtaget vågar åka dit på fredag...

15-årig stjal vodka
En 15-årig dreng stjal fredag en flaske vodka i Super Best i Rønne. Bornholms Politi oplyser, at drengen nu er sigtet for overtrædelse af straffeloven.

Stjal trøje på gågaden
Torsdag eftermiddag blev der stjålet en sort- og hvid-stribet striktrøje fra stativet udenfor en forretning i gågaden i Rønne. Det fortæller vagtchefen ved Bornholms Politi til TV 2/Bornholm. Tyveriet er blevet optaget af forretningens overvågningskamera, men politiet har endnu ikke kunne identificere tyven på billederne.

Nästa helg ska vi göra ett Intervac-byte med ett par på danska Bornholm. Det ska bli mysigt att komma iväg lite.

Bornholm, kanske 1992? Bror två och pappa Bo med jackorna tufft knutna runt midjan. Bror ett med händerna avslappnat nedstoppade i fickorna.

Idag handlar det om sex på hennes-webben.

Idag var jag på en salong för att få ögonbrynen plockade. Detta kalas kostade 108 kronor. Är inte det en synnerligen märklig summa? 100 visst, 110 likaså, men 108?

Idag skulle det komma en fastighetsskötare till lägenheten och åtgärda fem saker vi inte fått fixade sedan vi flyttade hit för snart två år sedan. Och visst, han kom, presenterade sig som "vaktmästaren" och klev in. Jag visade honom Punkt 1 på vår lista - ett av fönsterna i vardagsrummet som inte går att öppna och stänga utan våld. Vad jag misstog för vant, halade han upp ett låsspray ur snickarbrallorna och konstaterade att det nog bara "behövde smörjas". Fine, tänkte jag och stod kvar medan han sprayade. Och sprayade igen. Och sprayade lite till. Ja, vad fan, en dusch till...
Jag såg hur han började skruva på sig så jag drog mig undan med ett: "Nej, jag ska väl inte stå här och hänga dig över axeln."
Efter tio sekunder vid skrivbordet hörde jag honom prata med någon utanför fönstret. Aha, en kollega, tänkte jag. De hade ju olika röster. Jag fortsatte skriva, men kunde inte låta bli att lyssna på samtalet som nu lät allt konstigare. Så jag lutade mig lite tillbaka, bara för att konstatera att det inte fanns någon kollega. Han pratade med sig själv. Oavbrutet. Med två olika röster. En uppfordrande och en uppgiven.
- Det var väl en jävel...
- Åhhh, typiskt!
- Nej, jag får kramp!
- Hur fan ska vi göra här?
- Nej, vad är nu detta?
- Jag blir tokig!
- Men om jag...
- Jaha, nu passar inte den, det kunde man ju räkna ut.
- Det var väl själve den...
Efter tio minuters meckande vid fönstret tvingades han erkänna sitt nederlag:
- Nej du, det här får jag ta med snickaren.
Så var det badrummets tur. Men nej, icke heller den trasiga kakelplattan låg inom ramarna för hans vaktmästarkompetens:
- Nej, du det där får jag ta med snickaren.
Liksom den otäta balkongdörrren:
- Nej, du det där får jag ta med snickaren.
Det han däremot lyckades fint med var att byta vårt duschmunstycke. Han behövde bara lägga en kvart på det, exklusive de tre vändor han behövde göra till bilen för att hämta rätt verktyg. Och artig var han varje gång han kom in igen:
- Hej, det är jag, vaktmästaren.
Och på något sätt förstod jag varför han kände sig tvungen att påpeka det varje gång. För med tanke på hur många gånger jag hörde honom säga "nej, fan, det här går verkligen inte" var det inte utan att jag tvivlade.
En mycket märklig upplevelse.

Usch, varför känns det här så tragiskt? Jag menar, hon har väl också rätt att sälja sina prylar...

Igår träffade jag den underbara man som en gång om året hjälper mig att se så att jag fattat det här med bokföring rätt under föregående år. Det hade jag tydligen - i år igen. Kanske, kanske kan jag snart sluta drömma mardrömmar om Skatteverket. Tyvärr hade jag inte fått med mig mitt slutskattebesked igår, vilket innebar att jag var tvungen att fylla i några rutor när jag kom hem. Och det lät ju lätt som en plätt...
– I ruta 64 fyller du i det som stod i ruta R43 på förra årets deklaration. Sen tar du den summan minus egenavgifterna enligt S07 - och får då fram ett tal av vilket du drar bort 25 procent. Den nya summan drar du från siffran i R35 - och vips har du fått fram vad du ska fylla i ruta 71. Denna siffra ska ungefär motsvara 75 procent av R35.
Ett litet smolk i redovisningsbägaren är dock att den blankett som förra året hette N1 numera heter NE och inte alls är uppbyggd på samma sätt. För varför göra något enklare...

Intervjun i P4 Göteborg igår var kul. Den roligaste frågan var om jag kände att jag hade en "medelålders man inom mig". Ja... Vad svarar man på det? Några har undrat var man kan lyssna och det kan ni göra om ni klickar här. Välj sedan tiden 10.00-10.30 så börjar det efter nyheterna.

När vi var barn hade min pappa en period då han inte kunde tänka sig att dricka sitt morgonkaffe ur något annat än en kåsa. Ni vet, en sådan kopp i plast man har med sig på fjällvandringar. Det smakade så mycket godare, menade han. Knäppt tyckte jag och mina brorsor, fånigt tyckte min mamma som varken förstod varför hennes make plötsligt antagit skepnaden av en frilufsare vid frukostbordet, eller vad det var för fel på hennes cirka etthundra muggar och koppar. Nu, femton år senare, ser jag dock samma mönster hos mig själv. Jag vill inte längre dricka ur något annat än sejdeln. Och ja - allt smakar faktiskt så mycket godare...

Nej, inte öl, champagne... Champagne- & fläderte, alltså.

I morgon ska jag göra min första radiointervju om "Swing it!". Programmet, som sänds i P4 Göteborg, heter Radiohuset och man ska kunna lyssna såväl live som 30 dagar efter sändningen här. Spännande!

En av mina kursare, Oskar, har börjat recensera böcker på bloggnätverket Pakten. Detta kan mycket väl vara den roligaste bokrecension jag sett hittills.

Igår kväll, när vi var på väg hem från King Creosote-konserten på Debaser, uttryckte min romantiska man sin Alla hjärtans dag-kärlek till mig på följande sätt (något berusad):
- Du får önska dig vad du vill. Säg precis vad som helst upp till fyrahundra kronor så köper jag det. Tvåhundra Nogger eller vad som helst!
Varför jag skulle önska mig just tvåhundra Nogger - dessutom bara à två kronor styck - är inte riktigt klart, ej heller varför jag skulle specificera något som jag då lika gärna kunde gå och köpa själv för våra gemensamma fyra hundralappar. Och varför just fyrahundra?
Ändå är det nog precis det jag ska göra. Köpa något. Dock icke Nogger.

Så här fint omhändertagen blir man alltid hos underbart roliga morgongänget på Mix Megapol Radio City. I morse pratade vi om olika Alla hjärtans dag-typer. Känner du till exempel igen dig i någon av följande:

Romantik-Roger
Den alla kvinnor hoppas på – killen som dissar inplastat och färdigtryckt, som förstår att fem snödroppar invirade i vått hushållspapper alltid smäller högre än tio rosor i Konsumplast.

Crazy-Kenneth
Killen som alltid går ett steg för långt – han som inte tycker att champagne är festlig förrän den serveras i en fontän, att en middag inte är komplett utan en fiolspelare, att en kyss inte smakar bättre än i en luftballong…
Typisk replik: Äsch, du är värd varenda krona!

Statoil-Stefan
Killen som bromsar in utanför Statoil fem i halv sex på kvällen och tvingas ta vad som finns kvar – en halvvissen, spelande ros i silvercellofan eller ett kramdjur att hänga i backspegeln med texten ”Gosa med mig!”. Eller som på födelsedagen, bröllopsdagen och namnsdagen – en Alladin-ask.
Typisk replik: Antingen: Kan ni slå in den här? Eller: Choklad är ju alltid gott…

Icke-kommersiella Conny
Killen som inte tänker köpa röda rosor för att »amerikanarna bestämt det«. Han köper minsann blommor ”när han vill” – men glömmer bort att det tyvärr brukar bli sällan. Eller aldrig.
Typisk replik: Brukar jag inte visa att jag älskar dig? Vem var det som tvättade och tankade bilen i helgen till exempel?

Martyr-Mia
Tjejen som slår över varje gång det visas ett inslag om Alla hjärtans dag på teve för att inte påminna honom. Hon ska minsann se om han kommer att komma ihåg själv!
Typisk replik: Det är sååå typiskt honom!

Kontors-Camilla
Tjejen som kommer till jobbet i nytt halsband, krockar med blomsterbudet och nöjt smäller ner en chokladask på fikabordet med orden: ”Så stor kartong – han som vet att jag bantar!”
Typisk replik: Finns det inga större vaser?

Hoppfulla Helene
Tjejen vars kille tänder lampan i taket ”så att man ser vad man äter” när hon lagat en romantisk middag – samma kille som tycker att det vore praktiskt med plastblommor så att man slapp vattna. Ändå kan hon inte låta bli att bläddra igenom reklamen två gånger eftersom det ju kan ha ”smugit sig in ett kort” eller kika efter en plastpåse från Statoil när han kommer hem.
Typisk replik: Nej, Alla hjärtans dag har vi aldrig firat.

Jämställda Jenny
Tjejen som bokar bord, beställer blommor och köper choklad själv – för vem har sagt att det är killens uppgift?
Typisk replik: Har ni bara rosa inslagningspapper?

Idag kan man läsa i Expressen om en fjärrkontroll som i framtiden ska kunna styra mannens utlösning. Ett litet implantat opereras in i sädesledaren och sen ska man kunna "öppna och stänga" efter behov, med hjälp av fjärrkontrollen. Och visst – det är jättebra att man forskar fram nya preventivmedel för män, och är det något han kan hantera är det ju just ofta tekniska prylar, men vad händer om...
... man lider av "strykjärnssjukan"? Tryckte jag verkligen på off? Vänta... Älskling... Nej, stopp... Stopp! Jag måste bara kolla...
... man råkar få tag i fel fjärrkontroll och plötsligt och högst ofrivilligt når klimax med Ingvar Oldsberg och Hoa Hoa Dahlgren på högsta volym? Och så går vi in i dressinen...
... man på förmiddagen behövde ett batteri till mp3-spelaren? Men... Åh, åh... Vad fan? Den fuuuuu... nkar inte...
... spermiekontrollen – liksom alla andra fjärrkontroller – alltid är borta? Håll lite... Älskling, jag vet att det var ett tag sedan... Men försök att komma ihåg. Den måste ju i alla fall vara här i sovrummet någonstans? Om du letar under sängen...
Nej, jag säger som Dr Dängrot: Jag är skeptisk...

Exklusivt, exklusivt, exklusivt!

För er som inte vill vänta till den 13 maj:
På förlagets hemsida kan ni nu ladda ner ett utdrag ur "Swing it!"
Mycket nöje!

Nu finns det ett nytt nummer av hennes i butikerna och här kan du läsa månadens krönika.

Älskling, du förstår vad du riskerar, va? Att jag snart blir en sådan som gillar torra blommor, som vill ha eterneller på vitrinskåpet, lavendelpåsar i byrålådan, rosenblad i badkaret... Jag bär hem dem, du bär ut dem – jag förstår inte vad det är för fel på den dealen?

På onsdag är jag på Mix Megapol Radio City igen. Då ska vi prata om olika Alla hjärtans dag-typer. Halv åtta är jag där och här kan du lyssna live.
Hörde att Orvar Löfgren ska dit i morgon. Etnologiprofessorn som var min handledare för c-uppsatsen som aldrig blev någon c-uppsats. C-uppsatsen jag började skriva samtidigt som jag var extremt uttråkad au pair i Strasbourg. Har fortfarande lite dåligt samvete för att jag bara struntade i den till slut. Minns att Orvar till och med gav mig handledning på sin semester... Huh, förlåt...
Tycker dock fortfarande att ämnet jag tänkte skriva om är intressant: Varför blir vissa platser, byggnader och föremål turistmagneter och varför besöker man dem även om man egentligen inte är intresserad? Fast boken Orvar har skrivit med Billy Ehn är nog betydligt intressantare - "När inget särskilt händer" heter den och handlar om... just det... vad som händer när inget särskilt händer. I kön till bankomaten, när man suttit och lyssnat på panflöjt i tjugo minuter för att få prata med någon på Försäkringskassan... Sådana tillfällen där Niklas direkt tar upp mobiltelefonen och börjar spela spel eller läsa på internet, och där jag står och stirrar på folk och funderar på var de jobbar, vilken relation de har till varandra eller hur de tänkte när de drog på sig den där fula mössan i morse...

Igår såg jag i tidningen att två av våra vänner förlovat sig. På kvällen skulle Niklas ringa och säga grattis. Jag lade mig till rätta i soffan. Väntade på alla smaskiga detaljer. Hur frieriet gått till. Hur bröllopsplanerna såg ut. Important details.
Ungefär så här avlöpte samtalet:
– Jag skulle bara ringa och säga grattis till förlovningen. Ja, Linda lusläser tidningen...
– Tack.
– Jaha... Hur... gick det till då?
– Ja, jag frågade och hon sa ja.
– Jaja. Ja... Vad kul! Men vi ses på lördag då?
– Ja, halv sju.
– Trevligt! Hej så länge!
– Hejdå.

Män...

Först irriterade upplägget mig en aning. Kapitel efter kapitel om vad hon och hennes pappa gjorde under hennes barndom. Pappan som blivit skild mot sin vilja och tvingats ta ensamt ansvar för sin dotter, pappan som drack för mycket öl, men var först med att sätta upp adventsljusstakar i december "för att grannfruntimmerna skulle se att han – härdarmästare Leif Andersson – också kunde". Men så hände något, och plötsligt förstod jag att den här berättelsen inte kunde ha berättats på ett bättre sätt. Från och med sidan tvåhundra grät jag konstant. För föräldrar som försöker. För föräldrar som inte är annat än människor. För villkorslös kärlek, för skam, skuld och ord som aldrig blir sagda. Det var verkligen en fin bok – Mig äger ingen av Åsa Linderborg.

I helgen har vi bland annat konstaterat att...
... det räcker gott med att se en halv musikal (tack till Niklas mamma Berit för initiativet).
... plankstek alltid är för mycket mat. I synnerhet klockan tio på kvällen.
... fyra såser är tre för mycket på samma plankstek.
... Hilton fortfarande är det softaste stället att käka lunch en lördag.
... vi (jag och Niklas, Celia och Patrick) snart hade fått ihop till en hel humorserie om vi alltid skrivit ner alla sketcher vi kommer på.
... man måste fasta tre dagar före en middag hemma hos min pappa.
... Martin måste komma hem från Stockholm minst var sjätte vecka.
... "inget går upp mot erotik, tårta och hela familjen samlad" (Citat Niklas, under en het scen i Grabben i graven bredvid.)

Idag är det fem år sedan vi blev tillsammans. Världens fem bästa år någonsin.

Ibland undrar man. Enligt Aftonbladet har Sifo gjort en undersökning där de frågat sjuhundra kvinnor och män vilket som är viktigast - storleken på penisen eller hårdheten på erektionen. Detta är väl i sig inte särskilt märkligt. Nej, det konstiga är följdfrågan: Vilket parti röstar du på? Jag kan tänka mig hur förvånade de uppringda har blivit när de först stammat något i stil med:
– Tja... Ja... Jo, det är väl... Äsch, vad vet jag? Hårdheten kanske? Eller.. Jo, jag säger hårdheten.
Och så då:
– Hårdheten, okej. Och så en sista fråga - vilket parti röstar du på?
Fast det omvända vore så klart ännu roligare:
– Hej, vi ringer från Sifo och håller på med undersökning om de politiska partierna.
– Jaha.
– Vi undrar om du har tid att svara på några frågor?
– Det går väl bra.
– Vad röstade du på i det senaste valet?
– Moderaterna.
– Kommer du att rösta på dem i nästa val?
– Ja, det tror jag.
– Om det var val idag - skulle du då rösta på moderaterna?
– Ja.
– Okej, då får vi tacka för oss. En sista fråga bara - vad tycker du är viktigast storleken på penisen eller hårdheten på erektionen?

Haha. Det är komik i vardagen.

Om någon av er har missat mina inlägg om "Swing it!", finns infon nu även på hemsidan. På Adlibris kan man dessutom "bevaka" boken har jag sett. Jag tror att det betyder att man får ett mail när den har kommit ut.

Igår var jag på ett föredrag om sexuell lust. Målgruppen var par som ville veta hur man håller lusten och kärleken levande i ett förhållande. Föreläsarna var en sexolog och en familjeterapeut. Och det var verkligen roligt! Inte bara föreläsningarna, utan även att se alla människorna som kommit dit. Tror nog att vi var 80-90 personer totalt – alltifrån kvinnan i rullstol och det äldre, paranta paret till tjugoåringarna som inte kunde hålla händerna ifrån varandra. Vissa män såg onekligen dittvingade ut, medan vissa verkligen var på hugget och ville veta vad man "gör när man hört tjatet hundra gånger" eller hur man hanterar ett jobbigt ex. Särskilt ett par såg helt förskräckta ut när de kom några minuter för sent - förmodligen i hopp om att kunna smita in obemärkta - och tvingades gå förbi alla, längst fram. "Vad ska folk tro nu? Att vi har sex? Gud, så pinsamt!", ungefär. Men som sagt – det var verkligen roligt att se så många människor ta sin lust - och sin relation – på allvar. Trots att sex är något människan alltid har haft är det märkligt att det fortfarande är så tabubelagt.

För en utveckling på temat nedan, klicka här.