Ibland

Ibland kan jag verkligen längta efter hur det var innan. Innan alla blev vuxna, lade pengarna på bensinräkningar och inte tänkte på att det är en dag i morgon också. Innan alla skaffade bebis, matchande fondvägg och en förnuftig inställning till livet.
Ibland kan jag längta efter den där tiden då man blandade sista drinken när klockan var två, då någon rusade till stereon för att det fanns en låt man "måste höra" och då man tänkte att det löste sig med hemfärden klockan fyra.
Ibland, bara ibland, skulle det vara skönt utan kaffe på maten, present till värdinnan och ursäkter för att man inte hunnit mer.
Samtidigt och för det mesta är det ju väldigt trevligt och bra också, men ibland. Vill jag bara flippa ur.
Min rädsla är bara att jag kanske glömt hur man gör?