Får vi ställa några frågor?

De senaste två dagarna har jag blivit intervjuad två gånger. Bara små korta grejer, men det är ändå ovant att befinna sig "på andra sidan". Den första grejen gällde hur det gått med grejen jag lovade i Hennes förra året - att springa ett halvmaraton. Och det kan ni ju själv gissa hur det gått med det. Kändes sådär att säga jag bara varit lat, då lät det bättre att jag haft fullt upp med andra roliga (-re) utmaningar och projekt under året. Och det är ju sant.
Andra grejen var en medarbetarintervju till en annan tidning, och då handlade det plötsligt lite mer om mig själv. Efteråt slog det mig att: Tänk om (när!) jag blir författare på riktigt, då kommer ju sådana här intervjuer att vara en del av jobbet. Gah. Till dess måste jag verkligen ha skaffat mig några spännande intressen.
Eller så kan jag bli en sån där folkskygg person som odlar myten om mig själv långt inne i de småländska skogarna och vägrar svara på frågor och ta emot Nobelpriset. Eller... inte.