Är du Emo, eller?
Sitter och slötittar på Kobra. Plötsligt fylls rutan av tonåringar med mycket svart hår och mycket svart kajal. Kanske en rosa lugg eller några vita slingor. Jag har sett dem en och en på stan, men inte så många på en gång. Där, i teven, har de köat i två dygn för att se världens bästa band, My Chemical Romance. Som är Emo. Eller inte riktigt Emo, utan mer Hardcore Emo. För att inte säga Post Emo Hardcore, som är det allra mest rätta just nu. Jag känner mig som ett frågetecken. Eller en hundraåring. Emo? Post Emo? Förstår på tonåringarnas utseenden att det i alla fall inte handlar om gladpop eller ens indie, nej, det här är musik för De Utstötta får jag lära mig.
Usch. Tycker inte om att känna mig gammal. Är glad att jag i alla fall hört talas om My Chemical Romance.
2 kommentarer:
Det viktiga är att MCR hatar att bli kallade Emo själva. I varje intervju (jag har hört/sett tre) tycks de tala om hur jävligt jobbigt ettiketterade de känner sig av att stå som galjonsfigurer för Emo-genren. Lite som om Springsteen skulle säga att han känner sig bunden av hela den här "rock"-stämpeln han tycks dras med.
Hehe. Eller alla författare: "Jag ville inte bli författare. Jag ville bara skriva."
Skicka en kommentar