Dissa & bli dissad

I morgon ska vi ha grupprespons på reseskildringsuppgiften vi hade för ett par veckor sedan. Uppdraget var att skriva just en reseskildring, om man inte istället ville skriva en reflektion kring genren, fast det var det, citat läraren: "...hittills aldrig någon som nappat på".
Hittills, var det ja. Det förstår han väl själv, att en sådan utmaning är för kul för att motstå. Texten blev kritisk... för att inte säga totaldissande. Överdrivet kanske, men diskussionen blir förhoppningsvis roligare.

På eftermiddagen ska jag lägga fram det jag hittills skrivit om Lars på ett seminarium. För några veckor kändes det som en bra idé - nu känner jag mig nervös. Seminariet går ut på att man under tre timmar diskuterar två personers texter (i morgon min och en killes från andra årskursen). Vi har varsin huvudläsare och sen är det fritt fram för alla andra - mina kursare och tvåorna - att undra, fråga, hugga, dissa, slakta, hata... Gah. Och detta gör jag frivilligt.