Författarjaget

Föreläsningarna idag, om författarskapets villkor, var intressanta. Om man hade gått utbildningen i tron om att tjäna storkovan på sitt skrivande hade man idag gått hem modfälld. Mycket modfälld. Kanske är författare tidernas sämst betalda jobb. Om man väljer att se det på det här sättet till exempel:
En roman trycks ofta i 3 000 ex som förstaupplaga. Romanen får ett så kallat F-pris som ligger någonstans kring 100 kr. Av detta får författaren 17 procent i royalties, det vill säga 17 kr. Säljer ens 3 000 ex slut är man sjukt framgångsrik, dock ej särskilt rik - man har tjänat 51 000 kr. Har boken tagit två år att skriva snittar man en månadslön på 2 125 kr.
Nu hör jag - tack och lov - till sorten som tycker att en bok inte ska ta två år att skriva, om den inte bygger på noggrann research och forskning, och därför låter Björn Ranelids skrivprinciper mycket smartare. Han ägnar sig åt skrivande - och inget annat - under två perioder varje år, tre veckor vardera. Detta betyder (om det nu är sant) att han har en färdig roman på sex intensiva veckor. Och då låter plötsligt 51 000 kronor som ett ganska schyst arvode. Hoppas att jag också kan bli en sådan powerskribent (och i övrigt inga jämförelser eller åsikter om Ranelid).
En annan nedslående kuriosa är att man får två spänn per såld pocket. Här kan man konstatera att man tjänar mer på att sälja sina egna gamla ur bokhyllan på loppmarknad.
Vill dock poängtera att det finns en hel del andra sätt att tjäna pengar som författare. Och vem drömmer inte om att stå på ett landsortsbibliotek i Vetlanda - framför 50 Gudrun Sjödén-kopior som sörplar kaffe och äter vetebröd på servett - och berätta om det lustfyllda i att skriva? Sova på öde stadshotell och samla körkvitton från mil efter mil genom de småländska skogarna.
Jag kan fasa lite för det där. Jag har nu skrivit ungefär 40 procent av min bok. Jag vet inte hur det har gått till. Jag har bara skrivit. Lite då och då. Intensivt vissa dagar, andra ingenting. Och sen när den är klar och utgiven (aldrig tveka, aldrig tveka, aldrig tveka), då ska jag plötsligt kunna stå inför många människor och prata om hur jag gjorde. Eller ännu värre - vara en intressant intervjuperson för journalister. Vet ju själv hur det är: hur man suckat när man intervjuat musiker och författare som inte haft något att säga, hur trista de där "fem frågorna" blir när det enda de kan får ur sig är att "inspirationen hittar jag i vardagen, bland människorna omkring mig" och "boken handlar inte om mig, men det är klart att berättelsen har drag av mitt liv".
Puh. Jag måste skaffa mig några spännande intressen, så att jag åtminstone låter kul. Men hur får man råd med konst, snickra på mitt gamla hus och exklusiva viner när man bara tjänar två kronor per pocket och tid när man måste tillbringa kvällarna på halvtomma bibliotek i obygden?
Lugn, jag söker inga svar, jag bara resonerar. Eller om man vill - övar mig i att tala om mitt skrivande. Någon Gudrun Sjödén där ute?