Värmeslag

När vi låg och bakades i parken nyss såg jag en man med en gammal herrcykel. Bak på pakethållaren vinglade en gigantisk, stel kylväska modell 70-tal OCH ovanpå denna ett bord i två våningar! Han tog sig fram väldigt långsamt och stannade varje meter för att stryka svetten ur pannan. Det var 27 grader varmt. I skuggan.
Detta fick mig att tänka på den värsta-grej vi alltid brukar lyfta fram när det är skitvarmt och man kanske har tvingats gå för långt på stekande asfalt i för små skor. För det finns en sak som alltid skulle göra saken värre, nämligen att tvingas bära en två meter lång persisk matta på sina solsvedda axlar. Inte nog med att den skulle vara otymplig och svår att bära, den skulle också få hela kroppen att klia och drypa av svett. För man måste nämligen bära den mitt i solskenet. Helst på en dammig grusväg.
Alternativet är en väldigt stor skulptur, men mattan är svårslagen som det värsta man hade kunnat utsättas för i ökenvärme. Mannen med cykeln, kylväskan och bordet hade alltså egentligen inget att pusta och stöna över. Bordet var ju inte ens antikt.