Från monsterdag till mysig kväll

Ibland förvånar jag mig själv.
Igår var PMS-monstret större, svartare och hungrigare än någonsin. Jag kände plötsligt att jag förstod alla som slåss på stan eller kraschar hotellrum i ren ilska. Jag var verkligen en krutdurk som bara väntade på att explodera - vilket jag också gjorde med jämna mellanrum. När Niklas ringde och "hade ett visst tonfall" kastade jag på luren och vägrade svara när han ringde upp. När det kom ytterligare ett kuvert från Folksam ville jag strimla det i bitar. När jag skulle klä på mig ville jag elda upp alla kläderna eftersom det inte fanns något snyggt eller modernt eller ens gångbart. När jag köpte en Cornetto och struten visade sig vara mjuk ville jag stämma GB - och börja gråta. Bussresan till Staffanstorp blev droppen som nästan fick arg-bägaren att rinna över. Utöver luddiga heltäckningssäten och ett trasigt, högljutt pipande luftkonditioneringssystem stannade bussen vid varje liten mjölkpall längs vägen och varje gång steg det på något miffo utan pengar eller med kortproblem vilket gjorde att det blev 45 grader varmt för att vi stod stilla så länge.
När jag steg av var jag... smått irriterad.
Och trots detta - dagens alla irritationer, utbrott och attacker - lyckades jag ha en supertrevlig kväll med Niklas syster, hennes vänner och Niklas och Lottas kusiner ute på gården i Trulstorp. Jättegod mat, goa människor, väldigt mysigt. Kul var det dessutom att träffa Line (Cat hair everywhere) vars blogg jag läst utan att ha en aning om vem hon var.
Jag måste verkligen ta tag i det här med PMS:en. Det är väl inte meningen att det ska bli värre och värre?