Cool kids

På det italienska glasstället på Drottningtorget kan man få chokladglass med smak av chili. Märklig upplevelse. Först choklad. Sedan lite starkt. Mer glass. Mer starkt. Efter en halv bägare behövdes det juice. Tror inte att jag ska ta den igen faktiskt.
Fint ställe i övrigt. Bara konstigt att de kan ha det så varmt när de säljer kall glass.
Fick känna på livet som mammaledig idag. Visserligen slapp jag såväl byta bajsblöja på gågatan som att torka Båtsman-hunddregel från nakna barnfötter, men jag var med Celia och Anna på en typ-tur; först lunch på Grafitti, sedan glass Drottningtorget. Soft. Med lunch och glass. Och sällskapet. Men jag tror inte att jag är redo för mammalivet på ett par år. Det är liksom för mycket... barn. I söndags var vi på landet med ett två små familjer och när jag torrögd och skabbig snubblade in i lägenheten i måndags morse, var jag som ett vrak. Våningssäng, värme och brist på duschvatten gjorde att jag helst av allt ville sova, osocialisera och duscha svalt i timmar, minst av allt ha en mikromänniska att bära, mata, roa, lyfta upp och ner, vrida runt, byta på, prata guggligugglispråk med. En hel dag och nästan en hel natt. Och sen flera dagar och nätter. I en lång rad.
Nej, jag kommer säkert att bli en sån faster-typ som tycker det är urmysigt att "träffa mina syskonbarn så ofta jag vill", som i väntan på att den rätta känslan ska infinna sig går kurser, hoppar på karriärer, väntar tills vi får mer pengar, tänker sluta med p-piller någon gång nästa år efter semestern, bara ska gifta sig först - och sen sitter där post 40 med ett urskuldande "nej det blev visst inga barn för oss." Och ingen hund kommer vi att kunna skaffa heller. Nej, det blir bara vi, en gigantisk bokhylla, klassisk musik och weekendresor till Prag, Budapest och Rom. Som ingen annan kan göra för att de är för upptagna med konfirmationer, 12-årskalas och läxläsningar.