Kafésurf

Jag har alltid undrat vilka det är som sitter på internetkaféer i en tid då bredband nästan känns som en mänsklig rättighet (utbytesstudenter och andra resenärer undantagna).
Nu sitter jag själv på ett stekhett kafé och läser om företagsregistrering till tonerna av mjukmesig blåsinstrumentmusik. 30 kronor i timmen är det faktiskt värt för att slippa...
... sitta framlutad som en groda för att grannarnas nät bara går att nå från en viss position och för att dataskärmen bara funkar i ett visst läge.
... irriteras över att "en viss position" hela tiden ändras några centimeter till höger, till vänster, upp, ner och därmed kastar ur mig från uppkopplingen.
... vara rädd för att påbörja något som tar längre än en minut att genomföra.
... må dåligt av att inte alls komma ut på nätet under en hel dag och därmed inte kunna göra en hel drös viktiga saker.
Nu har jag i alla fall beställt en ny fin dator, så inom kort kommer skärmproblemet att vara avhjälpt.
Igår ägnade jag dagen åt att läsa en bok från Ordfront - Att skriva reportage. Många bra poänger, men alla deras exempel, referenser och intervjuer var med politiker, DN-journalister, gamla redaktörer på lokaltidningar och jag kände mig väldigt sällan inspirerad. Att läsa Selma Lagerlöf, Vilhelm Moberg och Robinson Crusoe kan säkert vara givande, men att författarna skulle vara exempel på lysande reportageskrivare? Kanske, men de funkar inte som "motorer" för mig.
Konstaterade dessutom att alla böcker i Ordfronts skrivarserie var skrivna av män, undantaget två, varav en riktade sig till "unga skrivsugna".
Nej, nu är det för varmt...