Teknikfiende, jag?
Niklas är normalt sett en väldigt förstående pojkvän. Han stöttar mig i alla mina beslut och har oftast inget att invända vare sig det gäller min karriär, mina kläder eller vilket käk vi ska hämta en slapp fredagskväll.
Idag kunde han dock inte hålla tyst. Det blev helt enkelt för mycket för hans lilla, ömtåliga teknikhjärta.
- Skäms man inte när man tar upp en sån på intervjuer?
Föremålet för hans förundran - och fasa - var mitt nya fickminne. En fin gammal klassisk modell, helt utan funktioner utöver spela in/spela upp. Fem kassettband och fyra "freestylebatterier" att mata det lilla kärleksbarnet med. Femhundra kronor på Onoff.
I ett par dagar hade han annars försökt:
- Du kan koppla en mikrofon till datorn!
- En digital spelare kan väl inte vara så mycket dyrare?
Han till och med provspelade in oss på sin mobiltelefon.
Förgäves.
Ett fint gammalt hantverk kräver fin gammal teknik.
2 kommentarer:
Old school.
Jag gillar det.
Själv hade jag valt strupmikrofoner (som marinkårsoldater har), och insisterat på att intervjupersonen skulle avsluta varje mening med "over", och istället för att svara ja skulle säga "Roger that".
Men hey - that's just me.
Om jag inte vetat hur ni kan dregla i timmar över allt digitalt och datatekniskt hade jag nästan trott dig. Old school, up my...
Skicka en kommentar