30-årskr...

Det började med att jag tänkte att Anna Ternheim är en sådan artist man själv måste föra vidare till sina barn. Inte en sån som Tomas Ledin eller Roxette eller Carola som de kommer att känna till via klämkäcka pensionärsprogram med namn som "Jag minns mitt 90-tal", utan en bra sångerska som de också kommer att gilla, genetiskt.
Så tänkte jag vidare. "Undrar vad min mamma lyssnade på när hon var 29?" Hep Stars, Svenne och Lotta eller Rolling Stones?"
Nej, vänta...
Panik.
Räkna.
När hon var 29 var jag sju och hade mina egna skivor.
Gud. Jag är verkligen över-vuxen.