Med utsikt över palmerna

Då vi vande oss vid snyltbredband när vi flyttade har jag nu inga som helst moraliska problem att blogga från spanska 3com:s uppkoppling. Särskilt jobbigt är det inte heller att sitta och titta ut över palmerna på "nya Ramblan" - vår gata i El Raval, fem minuter från den "riktiga" Ramblan - med datorn i knäet.
All oro över evenutella jättemänniskor/swingerstendenser är borta. Ramon och Renate visade sig var ett jättesött par i 40-årsåldern som inte visste allt gott de kunde göra för oss - och klockan sju i morse var det ungefär att lämna oss ifred så att vi kunde sova. Lägenheten är urtrevlig - AC:n som sänker ökentemperaturen ännu trevligare. Kan inte fatta att vi ska bo här i två veckor, utan att betala en spänn!
Dagen har passerat i skönaste semesterstil - en glass och en kaffe efter att ha utforskat vårt kvarter, frukostshopping på iskallt supermarket, en öl i Barri Gothic och nu en till i lägenheten innan årets första äktspanska tapasmiddag. Livet kunde vara sämre. Helt klart.

1 000 katalaner...

... ska tydligen förgylla Malmös gatuliv den 5-6 augusti.

"Det blir dans - sardanes - och musik, gatuspel med jättar, riddare och eldsprutande drakar. Givetvis också castells - de berömda mänskliga tornen."(Malmö stads hemsida)

Först när vi såg anslaget på stan tänkte vi att det var ett kul sammanträffande att det inte bara skulle vara 1 000 katalaner i Malmö den 5-6 augusti, utan faktiskt 1 002 med Ramon och Renate som ska låna vår lägenhet. Hej och hå vad förvånade de skulle bli när de upptäckte att det istället för storkar och The Ark och stora, feta ålar fanns jättar och riddare och drakar ute på gatorna - sånt som de var vana vid hemifrån Katalonien!

Stopp. Vänta. Snabbt klipp till vår lägenhet.
På uteplatsen - tre jättar som inte får plats inomhus sköter grillen med sina stora spanska labbar, givetvis redan snurriga i jättemössan av cava och cerveza och allt det släpat med sig för att fira sin kulturfest på bortaplan.
I köket - en färgglad drake som visar att det minsann går att hetta upp paellan med lågan från hans käft.
I sovrummet - Ramon, gatumusikern, spelar på sin trollflöjt för alla som vill höra och se, samtidigt som Renate putsar på sin... egen rustning.
Utanför fönstret - ett mänskligt katalanskt torn som inte får plats i vår 3:a, men som nåtts av ryktet att det på Grynbodgatan i Malmö, kommer att vara spansk förfest, folkfest och efterfest i dagarna två.

Huga. Kan det verkligen vara ett sammanträffande att 1 000 katalaner kommer till Malmö samtidigt som våra två? Jag steker lite pannkakor och funderar vidare...

Semesterstädning

Hade inte tänkt på att det krävs en mindre flyttstädning när man ska ha home swap med två spanjorer. I ett redan överfullt hem ska det plötsligt frigöras två stora garderober, två kökshyllor och ett badrumsskåp. Dessutom måste man torka av allt som man brukar blunda för under en vanlig veckostädning; inuti microvågsugnen, kylskåpet och under köksvasken.
Men rent blir det och sen är det bara tvätten, strykningen, packningen, pengaväxlandet, karthämtandet, cykellagandet och dammsugningen kvar. Sen - Barcelona!

Värsta webbkameran

Niklas som Jack Nicholson.

Världens vänner

Kännetecken på att du umgås med riktigt nära vänner:
- Det känns som att vända och vrida på sin egen hjärna när ni pratar.
- Ni pratar bara om intressanta saker.
- Du vill behålla deras barn i ditt sovrum för att 1) han är världens sötaste 2) du vill göra allt för att avlasta dem i deras vakna-halv-fem-på-morgonen-vardag.
- Du vet inte vad klockan är när ni skiljs åt.

I behov av enzymer

När jag låg hos Carina i eftermiddags och hon pillade mig i ansiktet sa hon med sin mjuka spa-röst:
- Du har lite torr hy...
Varningslampor. Nu börjades det. Vi som hade det så avslappnat och skönt. Bakom den vita rocken och den väna rösten fanns en slipad försäljare.
- Vad använder du för ansiktscrème?
- Eh, ja... En Lancôme, någonting... För torr hy.
Ett noll till mig. Inget "jag tar vad jag har" eller "jag brukar slarva med insmörjningen". Fin dyr, kräm - visserligen roffad från tidningen, men så märklig att jag inte kunde minnas hälften av Primordiale Optimum Visibly Smooting Moisturiser Thermo-Control.
- Peelar du ansiktet någon gång?
Tjatmoster. Klart jag peelar.
- Jadå.
- Jag tror att du skulle behöva en enzym-behandling. Det är en mask man lägger på som tränger ner i huden och rengör på djupet. Det gör att din kräm sen kommer att verka bättre.
Tystnad, medvetet två sekunder för lång.
- Mm, det kunde kanske vara värt att testa.
Hon fortsätter plocka hårstrån under tystnad.
Got you!
När jag skulle betala i kassan väntade jag mig ett: "Skulle du vara intresserad av att testa en sådan där enzym-mask? Just nu har vi ett erbjudande..."
Men nej, inget. Bara tack och hej.
Det måste bara betyda en sak. Att jag verkligen är i behov av en enzym-behandling. För om hon inte hade något försäljningsintresse i att prata med mig om djuprengörande masker - varför i hela världen var hon då tvungen att ta upp det?
Enzymer - var det inte något man läste om i skolan?

Mindre bryn - bättre syn?

Var och plockade mina ögonbryn på en salong och nu tycker jag att jag ser bättre. Det kan väl inte stämma? Det var ju inte ens Kahlo-varning på dem.

Kyskhetspiller

Mitt nya naturläkemedel mot pms innehåller munkpeppar. Undrar om det är därför jag har hostat hela morgonen? Det som dock oroar mig mer är att munkpepparn - Vitex agnus castus - också går under benämningen "kyskhetsträd". Det är ju inte riktigt den effekten jag vill uppnå...

Oförglömliga ögonblick

En långsam, akustisk version av Kom ihåg mig då, Winnerbäck och Anna Stadlings plågsamt vackra röst.
Avslutningen på en helt magisk konsert.
Ett nattsvart Sofiero, med bara ett rött ljus som silar sig genom trädkronorna.
Tonårsgrabbar som står och håller om varandra.

Jag grät.
Det var vackert så det gjorde ont.

PMS-monstret på konsert

Övervarm

Gårdagskvällen var magisk och när jag kom hem skulle jag på en förälskad tonårings vis kunna ha skrivt två A4 om Winnerbäcks storhet. Men idag är det 30 grader varmt och min hjärna funkar inte som den ska. Jag vill bara dricka Pepsi Lemon och tänka på vilken av alla tapas i Barcelona jag ska äta först.

IQ Fiskpinne

Det finns några saker jag inte kan, till exempel:

1) Skilja på höger och vänster
2) Komma ihåg folks namn
3) Hålla masken
4) Ta in något som har med siffror att göra

Igår lekte vi en lek där jag fick flasha med alla dessa okunskaper på en gång - detta kryddat med att jag inte riktigt förstod vad hela leken gick ut på. Att jag dessutom inte visste något om någon - till exempel vad deras föräldrar hette, vilken utbildning de gick eller hur gamla de var - och var tvungen att blanda allt det här högrandet och vänstrandet, namndroppandet, räknandet och maskhållandet med lögner, gjorde att jag till sist fick ursäkta mig och gå på toa.

Jag blev inte bra på lekarna förrän det skulle skrivas roliga meningar till charader.

Sommar upphöjt till två

Ikväll ska vi se Winnerbäck på Sofiero och risken är överhängande att det blir en orgie i mat istället för musik. Har shoppat lyxigaste picknicken och ser fram emot iskallt vitt vin, solnedgång över Öresund och en skön dos comfort music.

Från monsterdag till mysig kväll

Ibland förvånar jag mig själv.
Igår var PMS-monstret större, svartare och hungrigare än någonsin. Jag kände plötsligt att jag förstod alla som slåss på stan eller kraschar hotellrum i ren ilska. Jag var verkligen en krutdurk som bara väntade på att explodera - vilket jag också gjorde med jämna mellanrum. När Niklas ringde och "hade ett visst tonfall" kastade jag på luren och vägrade svara när han ringde upp. När det kom ytterligare ett kuvert från Folksam ville jag strimla det i bitar. När jag skulle klä på mig ville jag elda upp alla kläderna eftersom det inte fanns något snyggt eller modernt eller ens gångbart. När jag köpte en Cornetto och struten visade sig vara mjuk ville jag stämma GB - och börja gråta. Bussresan till Staffanstorp blev droppen som nästan fick arg-bägaren att rinna över. Utöver luddiga heltäckningssäten och ett trasigt, högljutt pipande luftkonditioneringssystem stannade bussen vid varje liten mjölkpall längs vägen och varje gång steg det på något miffo utan pengar eller med kortproblem vilket gjorde att det blev 45 grader varmt för att vi stod stilla så länge.
När jag steg av var jag... smått irriterad.
Och trots detta - dagens alla irritationer, utbrott och attacker - lyckades jag ha en supertrevlig kväll med Niklas syster, hennes vänner och Niklas och Lottas kusiner ute på gården i Trulstorp. Jättegod mat, goa människor, väldigt mysigt. Kul var det dessutom att träffa Line (Cat hair everywhere) vars blogg jag läst utan att ha en aning om vem hon var.
Jag måste verkligen ta tag i det här med PMS:en. Det är väl inte meningen att det ska bli värre och värre?

Berätta det inte för någon

Det bästa med att äta lunch hemma är att man kan slicka moussakatallriken...

Sedvanlig städmorgon

- Jag tycker att soffbordet har blivit renare sen vi flyttade hit, sa Niklas häromdagen när vi städade.
- Ja, eller så är det för att jag torkar av det varje morgon nu när jag jobbar hemma.
- Ah...

Att torka av soffbordet är bara en av de grejer jag måste göra innan jag kan börja en arbetsdag. Allt måste vara upprymt och snyggt runtomkring. Disk i diskmaskinen, bäddade sängar, dammsugit om det är för mycket grus på golvet.
Det kan låta maniskt och fånigt och som att jag flyr undan det jobbiga i att jobba i en orgie av vippor och trasor. Men det tar faktiskt bara tio minuter. Tio minuter då jag också samlar tankarna kring vad jag ska göra under dagen. Så det är ju faktiskt jobb det också.

Livet i djungeln

Tittade nyss med stort intresse på SVT:s Den ensamme jägaren, en dokumentär där:

"Bruce Parry drar djupt in i den indonesiska delen av papuanernas land för att leva med Kumbai, ett jägar- och samlarfolk som fortfarande använder stenverktyg och pilbåge och aldrig velat ha något att göra med utsocknes. Bruce bjuder på tobak och lyckas lätta upp den i början hotfulla stämningen."

Det är extremt underhållande med sådana dokumentärer. Till exempel kan man inte låta bli att undra varför...

... en bit grillad bark aldrig smakar gott utanför djungeln? Hur som helst - just där, just då, finns det inget som går upp mot en finfin flisa trä i goda kannibalers lag. Nej, precis.

... det alltid krävs papuaner på andra sidan jorden för att man ska inse att "det här är livet"?

... det alltid ska konstateras att man "bara genom några få ord kan kommunicera stora känslor som glädje, sorg och vänskap." Hur fan vet de det? Aldrig hört talas om artighet? Samma sak med "exklusiviteten i att bli inbjuden". Nyfikenhet är nödvändigtivs inte samma sak som nära vänskap. Jag är inte kompis med apan på zoo, jag tycker att han är rolig.

... de alltid slår sig till ro med de där "få orden"? Har de glömt hur enerverande det kan vara med kineser och japaner som tvångsmässigt upprepar "vejy good, vejy good" samtidigt som de gör tummen upp?

... alla folkslag - civiliserade som ociviliserade - tycker att det är ohemult roligt när en ovan rökare sätter rök i halsen?

... en dokumentärfilmare alltid lyckas få till "det där första djupa samtalet" som egentligen inte rymmer annat än självklarheter för urinvånarna men som för filmaren innebär att han fått tillträde till en exotisk och kulturellt tung värld? (Jfr. sve: - Så ni suger alltså hjärnan ur asätarna? - Ja, men först stämmer vi upp i en hymn för den Hele och den Halve och fuktar våra strupar med Djävulens påfund. - Och hatten på huvudet? - Den är en viktig kulturell markör för gemenskap genom sprit och... ja, slutet på en jävligt varm sommar. Liksom. - Ja, ni ser själva hur nära svenskarna står såväl de döda djuren som Djävulen!)

... man inte stöter på en enda människa som är något annat än "mjuk och kärleksfull" under en hel expedition i urskogen?

... de i slutet alltid ska snacka om "onödiga prylar" när de spänner på sig 15-litersryggsäcken. Men - lämna den då!

... vissa klarar att hålla sig för skratt när de har en larv i varje öra, är omringade av tre penisar på spett och ser en studsande papuan komma garvande med en 100-kilos svinhona på axlarna? Alternativt - hur värjer de sig mot ett psykbryt?

Pappa-vågen

När jag började jobba som journalist var Singeln jordens hetaste. Bridget Jones, brudarna i Sex and the City, Marian Keyes Lucy Sullivan... Plötsligt skulle alla sleva Ben and Jerry's och gråta ut hos bögbästisen som jobbade med reklam - om man inte bara var
världens mest lyckliga och självständiga och karriärhårda i sina Manolo-klackar. Förstås.

Sen sköljde, helt naturligt, en realityvåg över världen och ve det förlag som inte kunde vaska fram och visa upp minst en könsstympad kvinna, holländare som blivit utsatt för övergrepp eller sin egen version av hedersmördade Fadime. Det var våld i ökentält, pedofiler i jordkällare och syraangrepp på offentliga torg så det stod härliga till.

Därefter minns jag inte vad som hände förrän Mammorna dök på scenen. De osminkade Mammorna med skitigt hår som överraskats av hur jobbigt det faktiskt var att föda och ta hand om barn. Mammorna som delgav oss allt från ångesten dag ett till bajset som fullkomligt forsade på finaldagen. De allra mest nakna skildringarna blandades - tack och lov - upp av Glam-mammornas mer paljettkantade graviditeter där det största bekymret verkade vara om ungen skulle heta Gorm Grejt, Moon Mary Starlight eller Kjell-Yngve.

Och nu har turen alltså kommit till Papporna. Dessa tidigare så missförstådda och undanskuffade och frånvarande fenomen som nu inte bara fått tid över till barnen utan också tid att skriva om dem. Och hej och hå så mycket mirakel det plötsligt kan finnas i ett piano, en kladdig burk puré eller en tallrik korv och makaroner framför teven! Plötsligt kan vi inte äta oss mätta på jämställda vaknätter, uteblivna dagisplatser och första steg, sista amningsdagar och allt kaosartat och helt underbart däremellan.

Undrar vad det blir nästa gång? Den lagomgrillande, Pirate Bay-surfande stilla sambokonstellationen lär det i alla fall inte bli... Om inte grillen plötsligt välter och bränner ner huset eller om de onda Piratjägarna plötsligt slår in dörren. Då kan det bli dramatik. För en sida ungefär...

Bokporr

H&M och La Redoute får ursäkta, men det finns en katalog jag verkligen älskar. Den kommer en gång på våren och en gång på hösten och rymmer allt som ges ut i bokväg under året. 500 sidor pirriga, pretentiösa debutanter, Nobel-pristagare, chic lit-författare, kokboksmakare, tänkare, tyckare, tvivlare... Jag kan bläddra i den i timmar!

Två-i-en

Fick mitt F-skattebevis idag. Nu är jag inte bara en person, nu är jag ett företag också!

Arbetstypsnitt

Det här med typsnitt är roligt, hur man vänjer sig vid ett särskilt. Eller är det bara jag som måste skriva i Courier, 12, för att känna mig hemma?

Måndag

Nu ska jag koka mig en stor kopp chai kanel och ha en riktig arbetsdag!

Mar... matdrömmar

Två kvällar i rad har vi käkat många-rätter-på-en-gång. Igår italiensk buffé på Amore och ikväll tapastallrik på Röda Kran. Helt okej, ja, gott, båda gångerna, men det är något med känslan efteråt. Det är precis som att en liten film ingår i ät-så-mycket-du-vill-priset, en film som sedan spelas upp när man sitter varm och stenmätt i soffan eller när man ligger och inte kan sova i sängen. Och då är det plötsligt inte det goda och aptitliga man minns utan den grå, tjocka auberginekrämen, den stora hommousklicken och den kylskåpskalla tabboulehn.
Det är sådana kvällar jag får ta till paté-tricket. För även om man själv har det jobbigt finns det alltid de som har haft det värre. Niklas i Antibes förra sommaren, til exempel.
Det var en helt galet varm semester. Vi hade ingen luftkonditionering på hotellrummet, utan hade tvingats dra fram madrasserna till balkongdörren och sova halvvägs utomhus under en hel vecka. Vilket kanske sänkte temperaturen till 26-27 grader.
Den där kvällen hade Niklas beställt lantpaté till förrätt och förväntade sig, i enighet med förrätsprincipen, en tunn skiva. Vad han fick var dock en riktigt tjock, stabbig brungrå bit malet kött, som han givetvis åt upp eftersom det var första rätten och han var hungrig.
Klipp till fem timmar senare. Det är stekhett i rummet, det luktar lite hotellunket från heltäckningsmattan, lakanen korvar sig kring våra svettiga kroppar. Den lilla kylen i pentryt surrar. Efter lite för mycket rödvin snurrar rummet en aning, precis så där så att man nästan känner sig illamående. Då plötsligt dyker den upp. Bilden av patén. Den tjocka, grå skivan som får illamåendet att öka med femhundra procent. Bilden som får en att överväga att gå upp och stoppa fingrarna i halsen, om inte det i sig själv hade varit så jobbigt.
Niklas blir fortfarande grå i ansiktet när han pratar om paténatten. Och i jämförelse med det är ju lite hoummous ingenting.

30-årskr...

Det började med att jag tänkte att Anna Ternheim är en sådan artist man själv måste föra vidare till sina barn. Inte en sån som Tomas Ledin eller Roxette eller Carola som de kommer att känna till via klämkäcka pensionärsprogram med namn som "Jag minns mitt 90-tal", utan en bra sångerska som de också kommer att gilla, genetiskt.
Så tänkte jag vidare. "Undrar vad min mamma lyssnade på när hon var 29?" Hep Stars, Svenne och Lotta eller Rolling Stones?"
Nej, vänta...
Panik.
Räkna.
När hon var 29 var jag sju och hade mina egna skivor.
Gud. Jag är verkligen över-vuxen.

Kardemummamummel

Bakar en kardemummakaka för att Niklas föräldrar med farbror och fru ska komma på besök. Hittar följande kardemummakuriosa på en sajt:

"En trygg och välkomnande doft ("mäklarblandning": kardemumma med mandarin) som ger svenskar och finnar associationer till mammas bullar. Någon har föreslagit att doften kan vara till hjälp för dementa eftersom den kan påminna om förlorad hemmiljö."

Gillar det där med mäklarblandningen.

Jack Bauer-änka

Hur kan man vilja se om en säsong av 24? För mig är det lika obegripligt som att man skulle läsa en gåtbok en gång till eller lösa samma korsord två gånger.
Undrar om han ska se alla säsongerna en gång till...

Monster-morgon

Jag borde ha fattat det i fredags när vi hade en högljudd diskussion kring bilen. Om inte annat borde jag ha insett det igår, när vi plötsligt inte alls var överens om hur vi vill ha bröllopet. Och ändå var det först i morse som bitarna föll på plats - när jag vaknade i det svarta, svarta PMS-hålet.
Jag avskyr verkligen mig själv när jag har PMS. Eller rättare sagt, jag avskyr den person som visserligen är jag kroppsligen, men som annars inte har många likheter med mitt vanliga jag. Personen som fräser, blänger och hugger på smågrejer. Personen som helst av allt vill vara själv, men som om hon lämnas ensam känner sig övergiven och ledsen och liten. Personen som har värk i huvudet och ont i magen och är trött.
Det bästa är att det är så tydligt när man lämnar det svarta, onda hålet. Plötsligt märker man att man kan andas och skratta igen. Och det brukar verkligen vara i ett specifikt ögonblick.
Jag längtar dit.

Ordstävs-Ola

Om jag går in och lägger mig nu för att läsa om hur stalker-Gert från Holland blev förälskad i Agnetha Fältskog kommer jag att somna.
Å andra sidan, om jag siter kvar här i soffan och tvingas hänga med i zappandet bland riktigt dåliga program kommer jag först bli irriterad, sedan somna.
Och - som man säger - bättre sussa i ro än snusa i ilska. Godnatt.

Plågsam njutning

Det måste finnas en inbyggd utmaning. Något som gör det lite jobbigt, men som efteråt känns som en stor seger. Och tillfredställelse.
Så är det med mycket i mitt liv - och någon annan anledning kan jag inte finna till varför jag väljer att ta årets joggingdebut klockan 12.30 en dag då det är 27 grader varmt.
Varmt, ja. Men nu när jag sitter i skuggan på altanen med ett stort glas vatten och lår som spänner skönt kommer den. Känslan av att vara ganska bra.
Jag har nog varit självplågare i ett tidigare liv.

Ode to my love

Därför älskar jag världens bästa Niklas.

1. Han är mer social än jag.
2. Han går upp mitt i natten om vi hör ett ljud.
3. Han lånar mig sin jacka oavsett hur kallt det är.
4. Han har lena fötter.
5. Han bakar gudomligt bröd.
6. Han gör bra bil-skivor.
7. Han accepterar min otålighet.
8. Han kan laga det mesta, från trasiga element till mat för femtio personer.
9. Han är uppvuxen på landet.
10. Han har slätt ansikte.
11. Han gör egna marinader.
12. Han låter mig rycka hår ur polisongerna.
13. Han har en underbar 91-årig farmor.
14. Han kan bära tungt. Själv.
15. Han köper fina jeans.
16. Han pratar sällan illa om någon.
17. Han kan saker om teknik och politik.
18. Han ger mig sina sista pommes frites om jag vill ha dem.
19. Han säger att han älskar mig.
20. Han lagar all mat utan kokbok.
21. Han gillar Frankrike.
22. Han blir fint brun på sommaren.
23. Han uppskattas av mina vänner och familj.
24. Han skrattar ofta.
25. Han kan lyssna på Hajpojken om och om igen.
26. Han är efterlängtad när han kommer hem på eftermiddagen.
27. Han kommer att bli en bättre förälder än jag.
28. Han har gett mig gröna örhängen.
29. Han gillar goda ostar.
30. Han är lik min morfars bror.
31. Han följer med på shopping utan att klaga.
32. Han har campat som barn.
33. Han är trygg i sig själv.
34. Han kan blanda magnifika drinkar.
35. Han kan fixa allt jag ber om i datorväg.
36. Han är alltid förstående.
37. Han avskyr Allsång på Skansen.
38. Hans ögon lyser framför en citron- och marängpaj.
39. Han diskar alltid tunga stekjärn.
40. Han kan tapetsera.
41. Han pussar mig alltid innan han går till jobbet.
42. Han är inte långsint.
43. Han tar dubbla scones på Espresso house.
44. Han kan köra en lastbil.
45. Han uppskattar kaffe på kvällen.
46. Han gillar bönor.
47. Han föredrar filmer på Spegeln.
48. Han kan äta hur stark mat som helst.
49. Han har haft ett långt förhållande.
50. Han är älskad av mina bröder.
51. Han är prestigelös.
52. Han klagar inte på stranden.
53. Hans föräldrar är fantastiska.
54. Han är bra på att packa.
55. Han avskyr dokusåpor.
56. Han tittar inte på tevesporten.
57. Han kan berätta roliga anekdoter.
58. Han klagar inte över curry.
59. Han kan gå om han måste.
60. Han är söt när han dansar.
61. Han är snygg i smoking.
62. Han vill gifta sig med mig.
63. Han väljer goda parfymer.
64. Han kan sitta på en uteservering hur länge som helst.
65. Han kan hantera mitt dåliga humör.
66. Han slår ihjäl äckliga insekter.
67. Han gillar gamla saker.
68. Han behöver inte börja med B-delen.
69. Han uppskattar ett barskåp.
70. Han berömmer mig ofta.
71. Han jobbar inte länge på dagarna.
72. Han har ett ärr i ögonbrynet.
73. Han vet inte vem Linda Bentzing är.
74. Han är lätt att ge smeknamn.
75. Han kan somna tidigt på kvällen.
76. Han har inga udda hobbies.
77. Han bjöd på stekt sill på tredje daten.
78. Han är lång.
79. Han bär ut soporna vid dörrren.
80. Han snarkar inte när han ligger på sidan.
81. Han köper aldrig kvällstidningar.
82. Han föredrar färsk jäst framför torr.
83. Han passar i rött.
84. Han har naturlig pondus.
85. Han bangar inte en falafel.
86. Han har bruna ögon.
87. Han ser vuxen ut i förlovningsringen.
88. Han hänger helst sina nytvättade tröjor.
89. Han kan skämta med bönder på bönders vis.
90 Han gillar inte att tina saker ur frysen.
91. Han dricker kaffe utan mjölk.
92. Han tror han är pigg fast han är trött.
93. Han gör allt utan att klaga.
94. Han gillade Dumskallarnas sammansvärjning.
95. Han köper inte Slitz.
96. Han föreslår inte att vi ska åka och bada.
97. Han är fin.
98. Han är underbar.
99. Han är go.
100. Han är min.

Att synas...

Att verka utan att synas har länge varit min policy här på bloggen. Jag har lagt till besöksräknare, tagit bort dem igen, fixat med "pingning" (en term som jag för övrigt motsätter mig å det grövsta...) och framförallt har jag varit inspiration till både en och två inlägg .
Mitt senaste bidrag lämnar dock ett tydligt avtryck, bilder i marginalen!

Se där nu har jag bloggat om vår blogg, vilket framsteg!

Snabbis

Var verkligen kul att börja fundera på boken igen. Har skrivit ihop en projektbeskrivning till Författarskolan och tanken är att man ska hålla på med sitt projekt i de två år utbildningen sträcker sig över. Två år. Undrar om jag är fullständigt orealistisk när jag vill ha den klar till jul?

Reggaeklump

Skulle vilja läsa något riktigt bra. Tips någon? Är mest sugen på något reportageaktigt. Eller roligt. Ska nog gå och se om Fredrik Strages Fans har kommit i pocket än.

Hittade Absolute Reggae någonstans mellan Guns 'n Roses och Holly Valance i vår cd-samling som verkligen rymmer allt. Jag tänkte att det skulle innebära lite skön fredagsfeeling, men det enda som poppar upp är minnen av våfflat hår, jeans med revär och stortröjor med Levi's-tryck. Klottrade skolkataloger, olycklig kärlek och hur man hängde ute på gatorna med sina cyklar, lösflätor och stora frågor om livet.
Tomorrow people, Ziggy Marley & The Melodymakers... Jag får nästan en klump halsen.

Lunchnostalgi

Papier maché-pastan på fullkorn som inte var så delikat för någon vecka sedan har inte mognat av en vända i frysen. Om man säger så. Men det gör inte så mycket. Har märkt att lunchen inte längre har samma höga status som den hade på tidningen. Där innebar en micrad moussaka mycket mer än bara näring. Till exempel...

... föregicks lunchen ofta en timmes rituellt förspel då man pratade om lunchen. Vem hade matlåda? (Ingen) Vem skulle till ICA Maxi? Vem var sugen på vad? Vem hade aldrig varit så hungrig tidigare? Vem skulle åka och hämta sushi? Vem hade tyckt det vore roligt med något nytt? Vem tyckte att "det skulle finnas någon som gick runt med en mackvagn"? Vem kände sig helt matt vid elva? Vem skulle inte orka med eftermiddagen om hon inte fick mat NU?
... skulle allas mat synas och diskuteras. Hur kunde hon bli mätt på bara en macka? Var det där ekologiskt? Var kunde man hämta den där salladen? Skulle han bara äta ris? Hur får man ner så mycket kött? Tröttnade man inte på jordnötssmör? Var det inte farligt att dricka Cola Light?
... var det gemensam läsning och hiss & diss av kvällstidningar och andra magasin. Var det bra journalistik att klä ut sig till bimbo? Behöver man ingen IQ för att jobba på en sportredaktion? Är Zlatan verkligen så divig som han verkar? Hur skulle det vara att upptäcka att ens kollega var Haga-mannen?
... alla fantastiska storys. Hur var det nu när Helene körde med pizzan på taket? Med Anne och Tjoa på Backamoa och Jennie och Marim Florim? Och kunde inte Patric bara berätta om den där gången...?!

Ja, det var fina lunchtider. Det finns dock grejer jag inte saknar:
- Nej, nu börjar jag känna mig stressad.
- Nej, usch, nu har jag suttit för länge.
- Jaha, så var det roliga över.
- Varför drack jag båda mina Cola till lunch?
- Kan du komma till mig när du har ätit klart?
- Du har inte hört något från....?
- Kan du stryka?
- Det håller inte...

On a rainy day

"Det är skönt med sådana här mellandagar."
"Det friskar upp med lite regn."
"Asfalten luktar så gott."
"Sådana här dagar får man ju någonting gjort också."
"Det har nästan varit för varmt."
"Det har ju stått helt still."
"Men vilken sommar det har varit!"

Det är lätt att ta till en riktig sommarklyscha idag - för det ÄR ju faktiskt skönt med lite regn. Som friskar upp. Och förhoppningsvis ska jag få något gjort också. Författarskolan vill ha in en projektbeskrivning innan skolan börjar och det känns som ett bra sätt att börja strukturera upp boken.
Shit. Hittills har jag bara älskat mitt nya liv.

Post shopping

Det finns en sak jag tycker är roligare än att köpa kläder åt mig själv. Att shoppa kläder åt män. Idag var min mamma och min tjugoåriga brorsa Martin på besök i Malmö och Martin var på shoppinghumör. Han uppfyllde dessutom de två bonusönskemålen när det gäller grabbshopping:
- Att de vill/kan göra av med mycket pengar.
- Att de verkligen vill ha råd av mig.
Alltså, som upplagt för en köpfest! Någonstans efter fem påsar tappade jag räkningen, men finfina grejer blev det. Och trötta fötter! När Niklas mötte oss för att käka vid sex var jag helt tom i huvudet. Överhettad.
Själv shoppade jag bara ett realinne på Zara för 99 kronor. Försöker vänja mig vid att gå i affärer tillsammans med andra utan att titta (läs frestas/löpa köp-amok/komma ut hundratals kronor fattigare). Hösten kommer ju att bli allt annat än pengastinn, så det är lika bra att vänja sig.
Nu häller jag i mig kaffe för att piggna till. En kopp har hittills inte hjälpt.

Kräk på Skansen

Kvällen avslutas med en lätt högljudd diskussion kring huruvida det var okej av Anders Lundin att skämta med Sven-Erik Magnusson om hans rattfylla (Kenny Bräck, Sven-Erik och Anders står på scen och Anders säger till Sven-Erik: Du kanske kunde bidra med lite goda körråd till unga människor, hehe?)
Jag mår sjukt illa och tycker att Anders bagatelliserar ett allvarligt brott - och nästan liksom dunkar dansbandssångaren i ryggen. Coolt, killen.
Niklas tycker att man ska kunna skämta om allt - även det - och upprörs mer av att kvällstidningarna gör en grej på det. Det sista håller jag med om och ja, jag tycker också att man ska kunna skämta om det mesta. Men att "coolifiera" någon som utsätter andra människor för livsfara genom att köra på fel sida vägen - och att flamsa bort ett allvarligt personligt problem - det tycker jag är äckligt.
Då vore också följande scenario tänkbara:
Emma Igelström står på scen med Anders och Mat-Tina. Anders säger till Emma: Hur många av Tinas rätter har du kräkt upp då?
Nanne Grönwall står på scen med Anders och lantbruksministern. Anders säger till Nanne: Ett riktigt potatisår i år. Hur har du det med dina knölar?
Hagamannen står på scen med Anders och FC Z-Tore. Anders säger till Hagamannen: Ja, du har väl haft lite lättare att skaffa brudar?
Nej... Allsång på Skansen sammanfattar verkligen allt jag avskyr med Sverige.

Sommartoppen

Projekt Tömma kylen innefattade plötsligt också en flaska rosé. Och just när jag var på väg att säga att rosé "känns så försommaren 2006" lyckades vi pricka in en riktigt god - Michel Torino, Malbec från Argentina. Rosé är för övrigt inte det enda som vippar oroligt mellan ute och inne den här sommaren:
- Shorts. Hur snyggt är det egentligen? Pressveck och uppvik - jag minns hur vi hånade slöjdlärar-Birthe för att hon sydde dem själv. Fulshortsen.
- Lokalnyheter. Det som började charmigt i juni har nu spårat ur till en orgie i korvkokning, kanalbåtstrampande och hur-mycket-sprit-kan-man-fylla-en-Volvo-med. Det må vara nyhetstorka, men det måste väl finnas någon annan än praktikant-Pernilla på redaktionen?
- Färskpotatissallad. Nu räcker det med kapris, rödlök och vinägretter. När ska någon komma på något nytt att göra med de smakfulla små knölarna?
- Lyxglass. Visst är italienarna duktiga på sin glass, men att påstå att det "bara finns en kung i glassträsket" är väl ändå att flasha lite väl med sin enda hjärncell? Kom igen, vad är glass? Grädde och...?
- Landsbygdsromantik. Visst är det charmigt med Algots All-livs som stänger klockan fem, men kom igen när du är sugen på thai, behöver tamponger eller har slut på timjan en kall novemberkväll klockan nio.
- Sommaren i city. Visst är det schyst med after work på en solig servering, visst är det grymt med alla utomhuskonserter, parkpicknicks och all maffig märkesrea - men i närkamp med Dieter und Gisela från Dortmund och Fem i familjen från Fagersta... Nope.

Roliga semesterminnen del 2

När: Mars 2006
Var: Shanghai
Vad: Jag beställer en "orange juice" och får... parfym toppad med grädde.

Tömma skåp för spanjorer

Projekt Tömma kyl, frys och skåp fortsätter. Idag bockades en halvtom burk cornichons och en burk rödbetor av. Lite väl vintrigt kanske, men en Biff à la Lindström är alltid... en Biff à la Lindström.
Syftet med rensningen är egentligen två. Dels är det bra och ekonomiskt att faktiskt äta det man köper, dels kommer snart Ramon och Renate och ska ha plats för sina tapas och tortillas och starka korvar i vårt kök. Känns konstigt att någon annan ska sitta i våra soffor, äta på våra tallrikar och.... sova... i vårt sovrum, men när man tänker på att vi får två veckor i Barcelona till priset av två lågprisflygbiljetter känns det helt okej. Dessutom är Ramon och Renate över 50 och längtar framförallt efter att cyklar runt i Skåne. Hoppas de cyklar mycket och länge och förhoppningsvis inte får ork till... något annat.

Pappa-dag

Campingutställningen på Form/Design Center var kanske den tristaste utställning jag varit på. Att gå en sväng på Naturkompaniet eller att bläddra i ett nummer av Allt om husvagn skulle ge mer. Inga roliga, nostalgiska prylar, bara stelt designade tält och multiknivar.
Besöket på Sopstationen gav ett styck fin, gammal burk åt mig och ett styck bricka och bok åt fadern. Min nota, femtio kronor. Hans, sju kronor. Precis som det ska vara. Hittade dessutom en bok jag just köpt på Bokus för 179 kronor. Där kostade den två. Hmm.
Mysig dag i övrigt. Många roliga människor på stan. Kul att vara med min pappa själv. Han är fin även utan mustaschen han just rakat av efter 25 år. Hade ingen aning om att han hade så tunn överläpp. Nu är han och min bror inte bara lika utan exakta kopior.

Om jag var en seriefigur

Webbkameran ÄR rolig.

Daddy is in town!

Idag blir det pappa-besök med campingutställning på Form/Design Center och kanske, kanske en tur till Sopstationen. Är det från någon jag ärvt mitt intresse för gamla avskavda byråer och sneda hyllor är det från honom. Eller nja... Han lyckas alltid hitta sådant som ser helt nytt ut och dessutom pruta det bortom skamlighetens gräns. Själv betalar jag överpris för charm och ögonblicklig kärlek.

Roliga semesterminnen del 1

När: Julen 2005
Var: Berlin
Vad: Ett plötsligt snökaos letar sig in genom ett hål i Niklas sko. Han "blir med påse" och går runt så resten av resan.

Ambitionsstress

Jag väljer helt enkelt att inte stressa upp mig över att folk vill komma och hälsa på och göra dagsaktiviteter och bjuda hem och tycka att man ska sova över och ha fester till långt ut på nätterna. Det är sommar, jag har inte haft semester på ett år, Kinaresan undantagen, och jobba mer än några timmar per dag kan jag göra när alla andra också jobbar.
Så, nu är det valt.

Dagens fobi

Att öppna en dörr till något man tror är ett litet lagerutrymme och upptäcka en allmän toalett.
Nästan lika hemskt som att känna duschdraperiet mot benen när man bor på hotell.

En dildo, damen?

Jag brukar inte vara rädd. Jag har kunnat gå ensam på ensliga bakgator mitt i natten (New York), köra med blankslitna sommardäck i snöstorm (Frankrike) och ta mig ner från stupbranta backar, trots att jag varit helt grön som skidåkare (Åre) - allt utan att känna hjärtat slå snabbare.
Idag hände det dock något (Gunnesbo, Lund).
Det var ungefär tjugo personer på stadsbussen. Tonårstjejer, gamla tanter, killar med stora hörlurar, en man i kostym. Och jag. Med två stora påsar från sexshopen. Fulla av latexlakan, but plugs, ätbara handklovar och lösvaginor.
Jag såg det framför mig. Hur bussen krängde till, hur jag reflexmässigt sträckte mig efter ett handtag att hålla i och hur innehållet i påsarna liksom vällde ut framför pensionärernas bruna Ecco-skor.
Missförstå mig inte här, jag är inte pryd och jag tycker att sexleksaker är superbra. Men 20 stycken på en gång... Vad skulle jag ha sagt? Skulle jag ha sagt något överhuvudtaget? Det gamla tampong- och ciggtricket "De är till min mamma" hade nog inte funkat i alla fall. "Jag är journalist" hade bara journalister fattat. "Vi ska ha möhippa" hade kanske gått. Så länge ingen synat prislapparna på prylarna. "Nej, men vi gillar verkligen Mia. Dildos för en tusenlapp är bara ett sätt vi visar vår uppskattning på."
En sak är åtminstone säker. När jag ska lämna tillbaka dem blir det med bilen.

Fula fördom flyg!

Ibland slår min egen fördomsfullhet mig med häpnad.
Åker tåget mellan Lund och Malmö. Bredvid mig står en afrikan. Så långt ingen fördom, bara ett sannolikt antagande. Högljutt och frenetiskt tuggar han på ett tuggummi. Strax innan vi kommer till stationen tar han upp sin mobiltelefon och pratar snabbt med någon på ett främmande språk. Ytterligare en afrikan sluter upp vid hans sida - han lika frenetsikt och högljutt tuggande. Och då plötsligt är det inte längre Freshmint eller Red Fruit eller Sweet Menthol de maler runt i munnen - då är det kat. Sjukt, jag vet. Och vips har de förvandlats från vanligt trevliga killar i märkeskläder och sprillans nya skor till kat-tuggande knarksmugglare med en otålig uppdragsgivare i mobiltelefonen.
Helt ärligt, jag skäms verkligen över att sådana tankar finns i min hjärna. Oftast kan man dock - tack och lov - skilja på vad som är verklighet och vad som är dum och förbannad fördom. Ändå lever man med en del vanföreställningar som man kanske aldrig kommer att bli av med eller ta reda på om de stämmer, till exempel:
- Att frimärkssamlare är tystlåtna.
- Att läkare alltid är säkra på sin sak.
- Att frisörer har velat bli det sedan de var små.
- Att de flesta optiker har glasögon.
- Att alla fransmän kör bil efter några glas vin.
- Att Ebba von Sydow är en förebild för unga tjejer.
- Att alla BB-deltagare har ett kromosomfel.
Vill inte tänka på vilka fördomar folk har om rödhåriga, journalister, författarstudenter, Malmö-bor, teknologflickvänner, Audi-ägare, rödvinsdrickare, kvällstidningsläsare, nätberoende...

Journalistiska vedermödor

Att stiga upp klockan sju för att åka till en sexshop känns... sådär.

Tågfrågor

- Mamma, varför luktar här bajs?
- Du, varför har du slöja?
Tänk så mycket man lärt sig om man vågat vara lika frågvis som små barn.
Saker jag också undrade på tåget, men fortfarande saknar svar på:
- Varför det luktade bajs.
- Varför en 70-årig man i vityvigt hår, baseballkeps, linnekostym och rödrutig slips satt och läste en A4 med rubriken 10 skäl att inte tro på Da Vinci-koden
- Varför tre väninnor och ett litet barn har exakt likadana skor.
- Om det är varmt med slöja, kofta och långbyxor i 30 graders hetta.
- Om det inte är socialt förbjudet att äta ägg på tåg i Norge.
- Hur många som sover av de som sitter med slutna ögon.
- Hur man bäst stänger ute lukten av svett.
- Varför det alltid finns en 30-årig kille som pratar i mobiltelefon om hur mycket han måste jobba.

Periodare

För ett par veckor sedan hade vi tio små påsar nötfärs i frysen. Tillsammans med en förpackning dill, två hamburgerbröd, en halv deciliter glass och tolv is-snoppar (party cubes... eller.... bara cubes). Vi har sedan dess ätit hamburgare, köttfärssås, indiska spett och lasagne på längden och tvären.
I kväll kommer tio små påsar kikärtor få dela frys med dillen och fallosarna. Spontant tror jag att det kommer att bli svårare att variera två och ett halvt kilo ärtor, men Tasteline gav hopp.
45 träffar på nötfärs. 53 på kikärtor.
Brax med ansjovis och timjan. Citronpaj. Flan.
Kan bli spännande.

Teknikfiende, jag?

Niklas är normalt sett en väldigt förstående pojkvän. Han stöttar mig i alla mina beslut och har oftast inget att invända vare sig det gäller min karriär, mina kläder eller vilket käk vi ska hämta en slapp fredagskväll.
Idag kunde han dock inte hålla tyst. Det blev helt enkelt för mycket för hans lilla, ömtåliga teknikhjärta.
- Skäms man inte när man tar upp en sån på intervjuer?
Föremålet för hans förundran - och fasa - var mitt nya fickminne. En fin gammal klassisk modell, helt utan funktioner utöver spela in/spela upp. Fem kassettband och fyra "freestylebatterier" att mata det lilla kärleksbarnet med. Femhundra kronor på Onoff.
I ett par dagar hade han annars försökt:
- Du kan koppla en mikrofon till datorn!
- En digital spelare kan väl inte vara så mycket dyrare?
Han till och med provspelade in oss på sin mobiltelefon.
Förgäves.
Ett fint gammalt hantverk kräver fin gammal teknik.

Högstadiemammor

- Men berätta! Skriva en bok!
Nyfikna tittade de på mig över morotskakan och kaffekopparna. Högstadiebästisarna i Helsingborg. En med en sju månaders Ebba i vagnen och en som efter några minuter avslöjade - ja, de skulle ha barn de också. I februari. Och Frida, kunde de skvallra, skulle bli mamma hon med. Och Sofia! Så pratade vi om hustillbygge, kusiner som gift sig på dop, småsyskon som fyllt 27, klasskompisar som var sig lika och efter ett par timmar tog jag tåget tillbaka till Malmö.
Det har snart gått femton år sedan vi slutade högstadiet. Om femton år är vi 44 år:
- Men berätta! Keramikkurs/ett torp/bo på båt/bli läkare/starta bokförlag/bygga en stuga!
- Inga barn, sa du? Jaså, adoptera/ta hand om fosterbarn/bli 44-årig rekordmamma/ha 45 fadderbarn i 45 barnbyar!
Suck. Varför kan jag inte bara tagga ner och rätta mig i ledet?

Matiga minnen

Brukar tycka att "ifyllnadsböcker" mest är larv, men den här tycker jag är ganska kul och praktisk. Åtminstone hade jag älskat att bläddra i den hos vänner i Barcelona, Paris, Visby eller Eslöv. Om det nu varit så att jag hade några vänner i Barcelona, Paris, Visby eller Eslöv... Förstås.
Hade också funkat som ett bra minnesstöd. Om man nu bara hade kommit ihåg att skriva i den när man varit ute och käkat... Förstås.

Kjoltyg

Ofta är man väldigt glad att man har den pojkvän man har.

Istället för stek

Skåprenspizza och helgslattsrödvin - definitionen på en sanslöst god söndagsmiddag.

How to make: Skåprenspizza

Deg:
Mjölslatt/Mjölkslatt/Honung/Olja/Vatten/Salt

Sås:
Burktomat/Sista vitlöksklyftan/Habanero

Ovanpå:
Burkchampinjoner (längst in i skafferiet)/Sardeller (köpta för att göra Niçoise)/Kaprisslattar (ur två burkar)/Chiliskinka (pålägg)/Tabasco-oliver (längst in i kylen)/Ost/Parmesanskalk

Man har ofta mer hemma än vad man tror.

Folkets favoriter

Den som trodde att Thåström var kung på Tivolirock trodde fel. Störst av alla var buskisrockarna från Hässleholm - Joddla med Siv. Under en dryg timme sörjde jag att jag inte grillar flintastek, spelar Bingolotto, hånglar med grannen, dricker grogg ur PET-flaska, har Lasse Åberg-tavlor i sovrummet, köper chips i Big bag, sprayar min lugg, har uppvikta jeans, går med bar mage, fick barn vid 16, är solariestekt, gillar Ledin, gungar armkrok och har tribe-tatuering. Gud, så kul jag kunde haft då.
Att säga att "dragspel dock är coolt" låter bara pretentiöst i sammanhanget.

Sådana syskon, sådana glasögon

Kanon-Kristianstad

Whyte Seeds, Eskobar, Thåström... Allt var verkligen guld som glimmade.

Återseende

Ikväll mötte jag någon jag inte träffat på snart två år. En person som stod mig nära och som jag tyckte om, men som av olika skäl fick mig att ifrågasätta mycket - både om mig själv, henne och andra. En bra dag skulle jag kunna säga att jag lärde mig viktiga saker på allt som hände, en vanlig dag minns jag det bara som stormigt, skitjobbigt och hemskt. Jag misstänkte att vi skulle stöta på varandra idag - vi var ju i hennes hemstad - och när hon gått förbi mig ett par gånger kändes det bara fånigt att inte gå fram och säga något. Efteråt kändes det bra. Men fortfarande konstigt. Hon var så mycket samma person, men på något sätt hämtad från en annan tid. En tid då jag var... yngre.

Hmm...

När exakt övergår ett kex till att bli en kaka?

Disko-kungen

Läste nyss i tidningen om att man på Amore tänker satsa på morgondisko. Klockan sex öppnar det och sen håller man på till nio. Vem skulle vilja gå dit? tänkte jag först. Sen kom jag på min gode vän Patrick. Patrick som har en son som vaknar klockan fem och som tillbringar de arla morgonstunderna med att gunga i Folkets park, räkna sin snapsglassamling och skriva i sin förträffliga "Ståblogg". Han skulle kunna gå dit. Ser plötsligt framför mig en rolig sketch. En pigg DJ i rastaflätor som verkligen tycker att morgondiskot är en kul och "helt galen" satsning, färgglada parasoller och plastpapegojor, roliga mjölkdrinkar med paraply och så Papporna. Män med askgrå ansikten som sitter och stirrar glasartat framför sig. "Lite musik kanske piggar upp." Och så barnen som äntligen har tystnat. Av ren förundran.

Speleman

Jag hatar när jag varit ensam hemma en hel dag och Niklas kommer hem efter sitt liv i den sociala världen och sätter sig och spelar dataspel. Jag vet att han får det och att det säkert är skönt avkopplande, men jag tycker det är grymmetråkigt. Ännu tråkigare är det när jag försöker konversera och han liksom pratar med munnen men har hjärnan i spelet. Blä.

Kjol & utlagd krok

Bidde ingen sopa. Insåg att det var roligare och mer användbart med något att ha på sig och där står en gammal kakburk eller en liten fin tavla sig slätt. Bidde en kjol istället.
Dagens resultat: Ett napp från någon som visserligen också var på semester, men som tyckte att mitt reportageförslag lät som en bra och rolig idé. Jag skulle återkomma när hon var tillbaka. Den 31 juli. När vi åker till Barcelona. Men det finns ju internetkaféer där också. Och där är jag ju i alla fall turist. Skoj - en tidning jag gärna jobbar för!

Snygga sopor?

Nu tror jag att jag får gå till Sopstationen och se om där finns något fint. För max hundra kronor. Behöver komma bort från datorn och alla "hej-jag-är-på-semester"-mail lite.

Sommarpratarna

Det är roligt att jobba på sommaren. Antingen får man inte tag i någon på grund av att de befinner sig på Grekland/sommarland/festival/landet eller så får man tag i någon som inte heller får tag i någon och därmed har JÄTTEMYCKET tid till att prata. Lade just på luren efter en kvart med mannen som är informationsansvarig på UMAS. Jag ville egentligen inte veta annat än lösenordet till deras expertlista, men som sommarbonus fick jag hela hans CV - från åren i dagstidningsvärlden, via frilans till projektanställning på sjukhuset. Där han nu stannat i femton år. "Det blir så mycket medicin att jag numera läser ordet "lärare" som "läkare"." Sött.

Från Milvin till...

... Lovliden?
... Minander?
... Unnhem?
... Oneus?
... Alvlund?
... Alvliden?
... Broddare?
... Fridare?
... Frejare?
... Elvliden?
... Areliden?
... Rosliden?
... Roslunden?
... Rosmarker?
... Rosviken?

Vissa jättekonstiga, jag vet. Och "Linda Alvliden - ett L från döden" som Niklas konstaterade. Men efter att ha stirrat mig blind på PRV:s förslagstabeller vore det schyst med åsikter utifrån.

Bitch after beach

Det blåste. Vattnet skummade. Solen började gå i moln. Ju längre ut vi kom, desto mindre folk såg vi. Så, runt en tegelhörna och där - mitt i Malmös ingenting- ett färgglatt reggaeparadis, fullt av folk. Har definitivt hittat ett schyst sommarhäng på Amore per il cibo, nere vid högskolan, bakom stationen. God italiensk mat, glada människor, coola dj:s, grym omatchad inredning och söt personal. Hit vill jag gå varje dag. Utom på lördag. Då ska vi åka till Kristianstad och se Eskobar och Thåström. De kallar det Tivolirock. Jag kallar det stor-jättestor-fest.

Har du struma?

På Hennes hade vi en kul produktfotograf. Om hon någon gång gav komplimanger var de inbäddade i ord som för utomstående kunde tolkas som rena förolämpningar. Hade någon (läs en vikarie) ett slappt handslag fick hon genast höra det, hade någon (läs jag) stora ögon skulle det så klart påtalas - helt utan omsvep i ett rättframt: "Har du struma?"
Missförstå mig rätt. Jag gillade henne. Verkligen. Något som däremot var ett helvete var att plåtas av henne. Bättre är det då med min nya inbyggda webbkamera. Kul leksak och garanterat förolämpningsfri.

Kan Kent, kan jag

Sedan Kent var här från Folksam förra måndagen har det kommit fyra tjocka kuvert därifrån. Jag har inte öppnat ett enda. Jag ska göra det nu. Jag ska inte skjuta upp saker jag kan göra idag till i morgon, jag ska inte skjuta upp...

Jurtjyrkogården

Vet inte om det är ett straff för att jag tidigare i våras uppgav att jag börjat gilla och fascineras av djur, men nu har vår lägenhet förvandlats till en mindre insektscirkus. I bad- och sovrum - dansande, långbenta harkrankar som inte verkar palla mer än en föreställning och därför sopas upp en masse av cirkusdirektören själv (jag). I vardagsrum - fler dansande krankar men främst skräckinjagande spyflugor som spelar döda tills man närmar sig dem och sen - flaxflax - rakt upp i ansiktet. I fönsterkarmarna ligger deras mindre släktingar som antingen flugit in i fönstret eller avlidit av värmen. Utöver dessa - några lata mal och slöa myggor.
Jag sa att jag fascinerades av djur. Inte flygfän.

Mindre bemedlad författarwannabe

Konstaterar att det är synd att jag varken är tonsättare, nykterist, silversmed, gammal trotjänare i Uppsala eller för den delen en hel organisation som arbetar ideellt. Det hade också underlättat om jag redan hade skrivit en lärobok. En och en halv timme med Stipendier och fonder 06/07 gav alltså inte mycket mer än en lätt huvudvärk. Måste tänka på att dricka i värmen. Tur att man har en snällis till pojkvän som snabbt mixar ihop en Slush Puppie Ananas. Hmm, hade nästan glömt ananas som smak. Gott.

Dagsverke

Gjort klart ett jobb, sålt in två - då får man gå ut i solen, va?

Hejdå paddan!

Jag sitter bekvämt tillbakalutad i soffan med min nya underbara dator i knäet, har full täckning på VÅRT nät och jag har faktiskt nästan tårar i ögonen.

Veni, vidi

Det finns vissa saker som genast hamnar i kategorin "jag tror det när jag ser det". Saker som jag den hårda vägen lärt mig att inte hysa förhoppningar om och som - när det gått riktigt långt - får mig att rycka på axlarna och på gränsen till bittert fnysa "Hmmpff!".

Paus. Bredbandsbolaget ringde. "Vi kommer och kopplar in bredbandet nu". Paus. Nu är de här. Hela idén med detta blogginlägg föll. Tanken var annars att jag skulle lista några andra grejer som jag tror på först när jag ser dem. Saker som inte har med Bredbandsbolaget att göra. Gör det ändå.

"Och på onsdag kommer det in ett högtryck över Skåne och södra Götaland." Ja, och på onsdag går det omkring en man i gul hatt och delar ut tusenlappar på din gata. Tevevädret - det fina - är till för att skänka tillfällig tillfredsställelse hos en befolkning vars enda sommarbekymmer är om de ska kunna grilla eller inte.

"Vi borde ta upp kvällspromenaderna igen." Javisst! Jag promenerar gärna och ännu hellre med Niklas, men jag är oförmögen och ganska ointresserad av att ta mig igenom den uppsättning sysselsättningar som är mer spännande än en rask språngmarsch längs havet. Datapill. Dataspel. Simpsons. Sömn. Gamla 24-avsnitt.

"Man skulle verkligen gå på bio oftare. Ett par gånger i månaden i alla fall." När var det Brokeback mountain hade premiär? Januari-februari? (Jag räknar inte Da Vinci-koden. Det var ingen film. Det var ett sömnpiller.)

Nu går Bredbandsmannen! Funkar det lovar jag att fira med champagne.

Cool kids

På det italienska glasstället på Drottningtorget kan man få chokladglass med smak av chili. Märklig upplevelse. Först choklad. Sedan lite starkt. Mer glass. Mer starkt. Efter en halv bägare behövdes det juice. Tror inte att jag ska ta den igen faktiskt.
Fint ställe i övrigt. Bara konstigt att de kan ha det så varmt när de säljer kall glass.
Fick känna på livet som mammaledig idag. Visserligen slapp jag såväl byta bajsblöja på gågatan som att torka Båtsman-hunddregel från nakna barnfötter, men jag var med Celia och Anna på en typ-tur; först lunch på Grafitti, sedan glass Drottningtorget. Soft. Med lunch och glass. Och sällskapet. Men jag tror inte att jag är redo för mammalivet på ett par år. Det är liksom för mycket... barn. I söndags var vi på landet med ett två små familjer och när jag torrögd och skabbig snubblade in i lägenheten i måndags morse, var jag som ett vrak. Våningssäng, värme och brist på duschvatten gjorde att jag helst av allt ville sova, osocialisera och duscha svalt i timmar, minst av allt ha en mikromänniska att bära, mata, roa, lyfta upp och ner, vrida runt, byta på, prata guggligugglispråk med. En hel dag och nästan en hel natt. Och sen flera dagar och nätter. I en lång rad.
Nej, jag kommer säkert att bli en sån faster-typ som tycker det är urmysigt att "träffa mina syskonbarn så ofta jag vill", som i väntan på att den rätta känslan ska infinna sig går kurser, hoppar på karriärer, väntar tills vi får mer pengar, tänker sluta med p-piller någon gång nästa år efter semestern, bara ska gifta sig först - och sen sitter där post 40 med ett urskuldande "nej det blev visst inga barn för oss." Och ingen hund kommer vi att kunna skaffa heller. Nej, det blir bara vi, en gigantisk bokhylla, klassisk musik och weekendresor till Prag, Budapest och Rom. Som ingen annan kan göra för att de är för upptagna med konfirmationer, 12-årskalas och läxläsningar.

Ute: Avier

Ibland är det bara bättre att inte veta.
På Postens hemsida kan jag se att paketet med min nya fina dator landade i Malmö 01.46 i natt. Uppspelt väntade jag på brevbäraren. Som kom. Utan avi.
Gaah! Nu ligger datorn mindre än en kilometer ifrån mig och jag känner plötsligt att avier är så 90-tal. Vad hände med koder, e-legitimationer och annat mycket mer praktiskt?

Saker jag konstaterat innan 09.42

- Att vakna och inse att man inte befinner sig i en gaskammare utan bara överst in en våningssäng i ett väldigt lite rum, är väldigt skönt.
- Att åka kommunalt när man inte duschat på ett dygn, badat en kvart i meterhöga vi-har-grumlat-upp-allt-vågor, samt svettats en hel natt gör att man i ren sympati kastar en femma till uteliggaren i könshårsskägg och täckjacka på Lunds central.
- Att man kan komma undan genom att stryka sig försiktigt och lätt plågat över ansiktet med jämna mellanrum, när folk tittar på ens torrfnasiga ansikte. "Psoriasis? Ovanlig hudsjukdom? Måste vara jobbigt i värmen. Stackare."
- Att folk fortfarande läser Liza Marklunds Sprängaren.
- Att flätade, slitna scoutarmband aldrig passar till kostym.
- Att vi nog också måste ha en sommarstuga som Otto och Karins.

Jag - en fullkornsfetischist

Jag hör till dem som verkligen tycker att allt blir godare grovt. Bröd, pasta, ris, müsli - fullkorn är alltid first choice. Inte av GI-skäl eller andra nyttigtsorsaker, utan bara för att det är så mycket godare.
Det finns dock ett undantag. Fullkornslasagneplattor. Det blir bara för... kompakt. Som cement med en italiensk touch. Som papp med doft av parmesan. Nej, nästa gång vi lagar lasagne blir det med "vanliga" plattor.
Ska också bli spännande att testa den nya fullkornscouscousen. I bästa fall lite matigare. I värsta fall som grus.

Människor som skriver

"Fem, sex dagar tar det tills en morgon texten plötsligt skriver sig själv, materialet har mognat, har smält, sjuker ner i medvetandet så att naturliga övergångar med ens infinner sig, som om det är den enklaste sak i världen. Då kommer resultatet av all påläsning, allt avlyssnandet av bandet, allt det tålamod jag utsätter mig för när jag väntar ut en text. Man ska alltså inte bli rädd när kaos infinner sig, man måste lära sig att slappna av. Avslappningsövningar och radions P2-musik hjälper mig när jag inte kan sova. Till de fem, sex dagarna när jag är ensam med uppdraget att gestalta en människa jag inte får tag i hör också några fåniga praktiska förhållningssätt, som att äta litet och lätt, undvika alkohol och sova mycket." (Christina Palmgren Rosenqvist, ur boken Att skriva reportage)

"En krönika för självkritiska Martina tar två veckor på heltid för henne att skriva.
- För vissa går det jättefort, inte för mig. Jag kan hålla på att flytta ett kommatecken i en halvtimme." (Ur en intervju med Martina Haag i Amelia nr 15/06)

Det är intressant att läsa om andra människors skrivande. Vilken tid och vilket... tålamod vissa verkar ha. Fem, sex dagar med lite och lätt föda, avslappningsövningar, mycket sömn. Tidningen Vi har nog inte redaktionen med högst utbrändhetsstatistik.
Och två veckor med en krönika. På heltid. Jag hade hatat texten till slut.

Roligast just nu

Sketchen Hajpojken. Skrattar bara jag tänker på den. Finns att lyssna på i P3:s webbradio.

Pappa & Pitt Produktion

Nu har jag registrerat mitt nya företag! Hoppas att jag har bättre tur med namnvalet den här gången och att Papper & Penna Produktion inte är för likt... Pappa & Pitt Produktion som Niklas nästan lyckades registrera i sin skojfriska ifyllnadsiver. Namnet var det för övrigt Niklas som kom på. Bara så där. Fint och riktigt bra, tycker jag. Kanske skulle jag utlysa en liten tävling bland mina "grafiska" vänner. Finast loggaförslag vinner... något tjusigt.

Städning & mysläsning

Med risk för att låta som en hemmafru har jag verkligen fejat och fixat idag. Städat och tvättat, mejlat iväg ett gäng artikelidéer, köpt en lila och en orange blomma till uteplatsen... Och trots att jag inte längre är en 9-5-arbetare börjar helgkänslan infinna sig. Är galet sugen på lasagne. Kanske är det frånvaron av lunchmoussakan som gör det? Har också köpt och LÄST min första tidning på flera år. Är förvånad hur snabbt det gick att få tillbaka "jag-köper-en-tidning-för-att-mysa-med-den-känslan".
Jag gillar verkligen mitt nya liv.

Trötter & Pigger

Idag kan vi ha lagt grunden till en ny era: Niklas somnar på soffan innan 21, jag är vaken och pigg. Kanske är det som "summan av lasterna är konstant" - en måste vara trött för att balansen ska bibehållas...

Linda Silveroxe

I gymnasiet hade vi en tyskalärare som samlade på pärmar. Vet inte hur många "hyllmeter" han hade, men det räckte tydligen för att hamna i Guinness rekordbok. Där fanns han också för att han var den i världen som kunde stava namnet "Madeleine" på flest olika sätt.
En mycket speciell man, ja.
Och även om jag inte drömmar våta drömmar om gaffel- och ringpärmar, så känner jag mig sjukt nöjd när jag har sorterat, mappat upp och satt etiketter på något ostrukturerat. Idag är en sådan dag - trots nästan 30 graders värme. Fem fina pärmar, fem olika områden. Mmm... Vet bara en till som får något drömmande i blicken när han hör ordet "hängmappar".
Mitt och Jennies dreamteam "Milvin & Jägeblad" får tyvärr döpas om innan det ens har startat (förutom i tanken). Milvin var tydligen för likt Melvin och därmed är jag tillbaka på ruta Svensson. Märkligt. Det finns ju jättemånga efternamn som är lika varandra. Mohlin, Melin, Medin... Plötsligt förstår man alla Silverstolpar och Gyllenoxar - om det inte finns något annat att välja på. Får klura ett varv till och se vad det kan bli. Typiskt, jag hade ju liksom redan identifierat mig med Milvin.
Var och drack öl på Lilla torg med Jennie. Så snabbt det går att koppla bort ett jobb, så långsamt det går att koppla bort en människa!

Kafésurf

Jag har alltid undrat vilka det är som sitter på internetkaféer i en tid då bredband nästan känns som en mänsklig rättighet (utbytesstudenter och andra resenärer undantagna).
Nu sitter jag själv på ett stekhett kafé och läser om företagsregistrering till tonerna av mjukmesig blåsinstrumentmusik. 30 kronor i timmen är det faktiskt värt för att slippa...
... sitta framlutad som en groda för att grannarnas nät bara går att nå från en viss position och för att dataskärmen bara funkar i ett visst läge.
... irriteras över att "en viss position" hela tiden ändras några centimeter till höger, till vänster, upp, ner och därmed kastar ur mig från uppkopplingen.
... vara rädd för att påbörja något som tar längre än en minut att genomföra.
... må dåligt av att inte alls komma ut på nätet under en hel dag och därmed inte kunna göra en hel drös viktiga saker.
Nu har jag i alla fall beställt en ny fin dator, så inom kort kommer skärmproblemet att vara avhjälpt.
Igår ägnade jag dagen åt att läsa en bok från Ordfront - Att skriva reportage. Många bra poänger, men alla deras exempel, referenser och intervjuer var med politiker, DN-journalister, gamla redaktörer på lokaltidningar och jag kände mig väldigt sällan inspirerad. Att läsa Selma Lagerlöf, Vilhelm Moberg och Robinson Crusoe kan säkert vara givande, men att författarna skulle vara exempel på lysande reportageskrivare? Kanske, men de funkar inte som "motorer" för mig.
Konstaterade dessutom att alla böcker i Ordfronts skrivarserie var skrivna av män, undantaget två, varav en riktade sig till "unga skrivsugna".
Nej, nu är det för varmt...

Frihet i en liten ask

Nu ska jag gå till optikern och hämta min linser. Mitt på dagen. Och i morgon ska jag klippa mig. Mitt på dagen. Ingetdera har visserligen varit omöjligt när jag jobbade, men nu kan jag bara göra det. Liksom.

Kanon-kombo

När man har födelsedag får man önska sig vad man vill äta till middag. I år har jag önskat mig chips och sherry. Chips äter jag inte så ofta och sherry har jag nyss upptäckt som väldigt gott. Dessutom får man dricka ur små söta graverade fin-glas.
Mmm, det harmonierar fint. Potatischips och sherry - det nya öl & starka korvar. Eller ost & vin.

Värmeslag

När vi låg och bakades i parken nyss såg jag en man med en gammal herrcykel. Bak på pakethållaren vinglade en gigantisk, stel kylväska modell 70-tal OCH ovanpå denna ett bord i två våningar! Han tog sig fram väldigt långsamt och stannade varje meter för att stryka svetten ur pannan. Det var 27 grader varmt. I skuggan.
Detta fick mig att tänka på den värsta-grej vi alltid brukar lyfta fram när det är skitvarmt och man kanske har tvingats gå för långt på stekande asfalt i för små skor. För det finns en sak som alltid skulle göra saken värre, nämligen att tvingas bära en två meter lång persisk matta på sina solsvedda axlar. Inte nog med att den skulle vara otymplig och svår att bära, den skulle också få hela kroppen att klia och drypa av svett. För man måste nämligen bära den mitt i solskenet. Helst på en dammig grusväg.
Alternativet är en väldigt stor skulptur, men mattan är svårslagen som det värsta man hade kunnat utsättas för i ökenvärme. Mannen med cykeln, kylväskan och bordet hade alltså egentligen inget att pusta och stöna över. Bordet var ju inte ens antikt.

The Uteplats

Pressy

Mmm... Winnerbäck-biljetter och fet Barcelona-guide. Presenter helt i min smak.

Birthday-blogg

Vaknade tidigt i morse. Undrar om det är något som är programmerat i kroppen sedan man var liten - att man alltid ska vakna före alla andra och vara vansinnigt pigg på sin födelsedag? Väntar mig dock ingen sång vid sängen från Niklas, så jag passar på att fuskblogga lite innan frukost.
Bredbandet blev så klart inte installerat i fredags. Höll på att svimma av arghet och matthet och desperation när vår granne precis intill berättade att han aldrig fått bredband (från Bredbandsbolaget) att funka här eftersom lägenheterna ligger dumt i förhållande till masten eller stationen eller vad det nu kallas. Jag väljer att inte ha panik riktigt än, det funkar ju faktiskt att surfa på andra grannars nät...
Sista dagen på jobbet kan jag nästan inte ens skriva om så snällt, kärt, sorgligt, vemodigt, tårfyllt och konstigt var det. Det var verkligen som att säga hejdå till sin allra bästa familj. Kan inte riktigt fatta att vi inte ska dela allt framöver... Vi har verkligen haft så roligt och... bra ihop.
Däremot kände jag en enorm, gigantisk och sprudlande frihetskänsla när jag kom hem. Det verkligen kliar i fingrarna att sätta igång med allt som bara jag vill göra.
Födelsedagskalaset igår var mysigt. Vi klämde ihop oss alla nio på uteplatsen som nu ser ut som en liten botanisk trädgård med alla krukor och lyktor och lådor. Ska se om uppkopplingen håller för att lägga upp lite bilder snart!
Nej, nu får han faktiskt vakna... Det är ju min födelsedag, hallå!