Tapas-lotteriet

Tapas är ett vågspel. Antingen kan man sluta som en proppfull, svettblank ballong med en engelsk lantfrukost i magen (potatisomelette, korv, mer potatis, mer korv) eller så kan man bli barnsligt exalterad över en tallrik "hot green padron peppers" och inte få mycket mer än så eftersom de grillade sardinerna visar sig vara slut och är tvungna att bytas ut mot "grilled baby cuttle fish", vilket på svenska är fyra små grillade bitar bläckfisk utan uppenbar näring men med konstigt seg konsistens.
Man vet liksom aldrig vad man får - men ni som känner oss kan nog gissa vem som gromsade korv och vem som nu har halsbränna efter en tallrik stekta, starka pepparfrukter.
Sangrian var dock godare än den kan bli på något svenskt garden party och Taller de tapas var lika trevligt som förra året. En gång är ingen gång, men två gånger är en tradition, det blir kanske så att vi alltid måste börja våra Barcelona-vistelser där.
Det som var mest synd var att Niklas blev så mätt att jag inte ens fick leka min bästa lek "Vad hade du valt...?". Leken där man ger två alternativ och där den man frågar måste välja. Jag började glatt med ett: "Vad hade du valt - frukttårta med gelé...", men även jag känner igen en mördares blick.
Nu har han riggat en fläkt i vardagsrummet och varit oroväckande tyst i fem minuter. Får nog gå och checka hans post-tapas-status.