Konsten att delegera - småsaker...

Fram till för några veckor sedan har jag alltid haft väldigt svårt att välja. Inte mellan uppenbara saker (Vill du åka till Paris på en lyxweekend eller stanna i regniga Malmö i helgen?), nej, utan mellan grejer som är ungefär likvärdiga. Kyckling eller kött till middag? Byxor eller kjol på festen? Frukost hemma eller ute på stan?
Det har varit oerhört frustrerande och tidskrävande. Som en slags blockering i hjärnan.
Men nu har jag utvecklat en strategi. Jag ska förklara:
Jag och Niklas ska handla mat för kvällen. Vi befinner oss i affären.
- Vad vill du ha, älskling?
- Jag vet inte...
Just här skruvas hjärnan på. Full aktivitet. Vad är jag sugen på? Är det kött? Och i så fall - ska vi ha potatis till? Men det hade vi igår... Nej, idag är det nog en ris-dag. Men då måste man ha något som inte blir så torrt... Eller sås? Ahh....
- Men vad är du sugen på?
Kyckling, kött, kyckling, kött, kyckling, kött, kyckling, kött?
- Eh, jag vet inte...
Det slutade ofta med att jag bara sa något och inte kände mig vidare nöjd efteråt.
Den nya strategin går ut på att jag i en valsituation istället tänker mig ett stort, tomt, vitt rum som jag går in i, samtidigt som jag lugnt säger:
- Välj du. Jag är med på vad som helst.
Och jag menar det verkligen, jag vill att han ska välja. Det är så skönt. Att slippa välja. För innerst inne har jag ju hela tiden vetat att det inte spelar någon roll vad jag väljer, eftersom alternativen är så lika, och att det oftast blir bra när jag låter Niklas välja.
Hmm... Kanske har detta också något med kontrollbehov att göra? I så fall är jag nog på bättringsvägen. Lite i alla fall.