Mätt morgon

Jag har alltid varit kluven till novellsamlingar. Jag gillar det korta formatet, jag älskar de välfunna formuleringarna och att det flyktiga mötet med olika karaktärer lämnar mycket åt läsarens fantasi. Samtidigt är det frustrerande. Just när man fastnat för någon eller fascinerats av något - slut. Hejdå. Vi ses aldrig igen. Iväg till nästa.
Nästa gång ska jag inte läsa en hel novellsamling på en kväll. Det blir lite som att käka buffé och efteråt bara minnas illamåendet eftersom man proppat i sig för mycket. Det är nog bättre att läsa ett par noveller per kväll, åtminstone om man valt
Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. Det var för mycket svärta, ensamhet och desperation på en gång. Språket var dock fantastiskt, så bra att man ibland hade velat ha en märkpenna och stryka under. Jag ser fram emot mer från Anna Gavalda.