Att bestiga ett berg

Igår var vi ute på en riktig turisttur. Först tog vi oss upp med tåg till stadsdelen Sarrià, en ”by där det fortfarande råder en lantlig atomsfär”, enligt guideboken. Det som rådde var dock absolut stillhet och en by fullständigt blåst på invånare. Det enda som hördes var några radio- och teveapparater uppe från balkongerna och förmodligen satt familjerna och åt sin söndagspaella just när vi passerade genom de mysiga gränderna. Ett kafé var dock öppet där vi kunde ta en kaffe och betrakta en dam som drog genom kvarteret med en baguette i näven och hundratals duvor i släptåg. Jag har en väldigt nära vän som skulle drömma mardrömmar för all framtid av den åsynen.
Nästa stopp var berget man ser överallt i Barcelona, berget som kröns av Sagrat Cor, en kyrka med en enorm Jesus-staty. Ur ett turistperspektiv var bestigningen väldigt väl uttänkt. Först en gammal spårvagn längs den vackra Avinguda del Tibidabo, till en platå där man såg precis så lite av utsikten att man skulle tänka: ”Äsch, har vi kommit så här långt kan vi lika gärna ta bergbanan för 6 euro upp på toppen!” Det gjorde vi. Utsikten var så klart fantastiskt och hade man haft barn hade det varit ännu roligare eftersom nöjesfältet Tibidabo låg precis vid bergbanan. Fast å andra sidan – med tanke på att jag fortfarande känner mig lite yr i huvudet och illamående av svindeln skulle jag nog inte ha mått bättre av att hänga i en tivolivagn ut över ett stort stup.
Idag ska vi ta tåget till Sitges, en badort 40 minuter från Barcelona.