Vill veta - i god tid!

Om det finns något jag avskyr så är det att inte ha koll. Jag säger inte att jag är pedant eller ett sjukligt kontrollfreak, jag känner mig bara trygg när jag ligger ett steg före i tanken. Reser jag någonstans vill jag åtminstone checka upp hur jag tar mig in till stan från flygplatsen, så att jag inte riskerar att stå på ett öde flygfält klockan två på natten och tvingas vänta på första transporten, som visar sig vara en åsna, klockan nio dagen därpå. Något hårddraget. Är jag på semester vill jag när jag lägger mig onsdag kväll ha en någorlunda uppfattning om vad jag ska göra under torsdagen, om det så bara handlar om att shoppa eller sitta på ett kafé och läsa eller ta tåget ut på landsbygden.

Niklas är annorlunda. Han tycker alltid att "det ordnar sig", vilket jag också vet att det gör, men oftast tar det mycket längre tid eller, i bästa fall, tid vid en annan tidpunkt. Om vi till exempel ska ha en fest och behöver två säckar is föredrar jag att ringa McDonalds en vecka innan och försäkra mig om att de 1) har is 2) kan avvara två säckar åt mig. Det tar två minuter.
Niklas ringer hellre runt på festdagen. Till McDonalds. Burger King. Max. MacDonalds Burlöv. McDonalds Midhem. McDonalds Rosengård. Givetvis slutar det alltid med att han får tag i is, men det kanske tar en halvtimme. På festdagen. Jag säger inte att hans strategi är totalt förkastlig eller ens mycket sämre än min, men det stressar mig enormt.

Det som möjligen stressar mig ännu mer är när jag känner att jag inte behärskar något. Att jag inte, hur mycket jag än försöker, förstår. Tänkte igår kväll att jag skulle försöka sätta mig in i det här med bokföring. Samlade alla kalkyler jag gjort för företaget, alla papper jag fått från Skatteverket och laddade ner en pedagogisk bok på 35 sidor om Att föra bok.
Efter en timme kände jag mig tokig. Usel. Mindre begåvad. Alla dessa ord, termer och begrepp! Kombinerat med siffror!
Och givetvis hamnade Niklas i skottlinjen. Stackaren. Han försökte, också på en icke-ekonoms vis, reda ut begreppen. Genom att chansa. Höfta. Säga saker som: "Schablonavdrag... Ja, det är väl någon slags mall, eller... Kan du inte slå upp det i ordboken?" eller "Ja, men om du inte tar ut någon direkt lön, så blir du ju i alla fall positivt överraskad i slutet av året." Och "Det ordnar sig."
Gah! Jag vill ju veta! Kunna! Förstå! Nu!

Tänkte att en kurs i bokföring kanske var lösningen på mitt problem. Det var den, men inte på det sätt jag tänkt mig. Grundkursen var nämligen på 36 timmar. Fördjupningen på ytterligare 18. Plötsligt förstod jag att det inte var jag som var knäpp, utan att bokföring är komplicerat. Jag är glad att jag bara har ett miniföretag.