Who cares?

1 500 tecken om hur jag petar bort en sårskorpa från knäet. Hur jag börjar pilla lite i ena änden, lite i taget, och hur de små fina blodkärlen börjar synas där under. Hur jag trycker tillbaka kanten och hur blodet tränger sig emellan. Hur jag inte kan låta bli att pilla lite till, tills jag inte kan motstå den sköna känslan i att dra bort allt det hårda.

Eller 1 500 tecken om hur jag klipper naglarna. Hur jag först letar i tio minuter efter nagelsaxen som alltid är borta och hur jag sedan börjar med vänsterhanden för att det är lättast. Nagel för nagel. Synar handen för att se så att det blir rakt. Putsar lite i kanterna, med fingret, inte med fil. Någon måtta får det vara. Jag hade ju kunnat bita av dem.

Tycker ni att det skulle vara intressant? En A4 om hur jag petar hudflagor eller hyfsar hörnen på mina händer? Nej, tänkte väl det.
Ändå finns det de som envisas. Som tror att allt vi inte pratar om per automatik är tabu och som därför ser det som sin uppgift att prata för två. Eller tusen.
Hey, ni fattar inte något eller? Jag ska förklara.

Med jämna mellanrum dyker det upp en mediekvinna (det är alltid en kvinna) som älskar att prata bajs. Eget bajs, andras bajs, men framförallt problematiken i att bajsa. I synnerhet hemma hos andra människor. Nya pojkvännen, svärföräldrarna, jobbet. Ingående och detaljerat redogörs det för former, konsistenser och ljud - det hela i en ton som ska få oss att inse hur viktigt det här är. Kvinnor måste kunna prata om bajs - det är inget fult! Alla gör det, till och med kungen!

Jag vet inte hur det kommer sig att vissa ser det som sitt kall att avdramatisera diarrén eller att prisa ett fritt pruttande - och jag fattar framför allt inte varför.
Vad vinner vi på att lyfta ut rumpan i rampljuset? Vad vinner tjejer på att skriva om det? Tror de verkligen att den nya killen kommer att gilla lukten bättre för att Aftonbladet ägnar en halvsida åt det? Tror de att pluppandet kommer att höras mindre om de skriker högre?
Nej, ärligt talat. Jag tror att killarna skiter i vilket. Vilket de alltid gjort. Utan att bry sig.