Distraktioner
Igår kväll, när jag inte kunde somna, som vanligt, och Niklas tvingades underhålla mig, som vanligt, sa han något som jag fastnade vid:
- Du har blivit annorlunda sen du började skolan.
- Vaddå? Hur då?
- Ja, mer disträ. Ställer konstiga frågor.
(Just det sista kräver kanske en förklaring. Det kan vara alltifrån Smakar vatten verkligen ingenting? till Vad är egentligen vitpeppar? och Kan du försöka förklara stokastiska processer så att jag förstår?)
Kanske är det så att jag har en försenad frågvis treåring inom mig eller så hittade jag just svaret i Katarina Frostenssons Skallarna:
"Författare säger ofta att de inte kan tänka, inte har förmågan att tala klart och tänka logiskt. Dumhet är en vanlig känsla, åtminstone i perioder. Associerandet tar all kraft. Man har svårt att vara tydlig, man driver iväg. Alla ord försvinner ner i gångarna, allt språk interioriseras. Tanken man har leds av kroppen ner i dikten. När jag försöker tänka kommer moln - lägger sig kring det som vill bli kristall. Är det en brist, en frånvaro på just tankar? Nej, det är omvandling. Tankarna man har om och kring och under arbetet förvandlas, när man skriver löser de upp sig och flyter in i diktens tal."
2 kommentarer:
ja jag tycker det var en mycket bra beskrivning. hela skallarna gillade jag skarpt och känner lite motvilligt ett slags samhörighet när jag känner igen mig (fast jag är så emot att placera i fack). ska se om jag hittar formuleringen.
"Dessa parallella skeenden som är så plågsamma och skuldskapande. Vad gör man? Går ut på toaletten och antecknar sina ord på papperet där - Författare är inte sällan på två ställen, det är därför många är så trista att umgås med..."
precis så tycker jag att det känns ibland. som om jag är världens tråkigaste människa som liksom inte förmår mig att vara med någonstans. sitter jämt och drömmer och kommer med nån konstig fråga som ingen kan svara på :)
Ja, hon satte fingret på en hel del, den där Katarina.
Skicka en kommentar