Sanna författarmyter

Mailade lite med en före detta arbetskamrat om skrivandets oglamorösa vardag. Men medan hon mycket väl kan klä upp sig i sin snyggaste klänning för att komma i rätt stämning konstaterade jag att jag bara blir sunkigare och sunkigare för varje dag.
Till exempel har jag insett följande:

Det är ingen myt att författare har tovigt hår som pekar åt alla håll. Vet ni hur mycket man kliar sig i håret när man tänker? Dessutom är det skönt, med hårbottenmassage.


Det är inget myt att författare ofta har gamla slitna koftor. Man blir kall när man sitter stilla länge. Och det vet ju alla - att ju mer man använder ett plagg, desto skönare blir det.

Det är ingen myt att författare har dålig hy. Detta har jag visserligen inte några statistiska belägg för, men så är det i mitt fall. Lite luft, mycket lutade händer i ansiktet, elak datorstrålning = torr, glåmig hy.


Det är ingen myt att författare dricker mycket kaffe. Något roligt måste man ju få ha.