Praktikantens klagovisa - och min!

Har tänkt lite på det här med att ta för sig de senaste dagarna. Hur viktigt det är.
Idag slutade en praktikant som varit på tidningen i åtta veckor. En speciell kille, men ett roligt tillskott på redaktionen. I en kort, spontan utvärdering med chefen beklagade han sig över att ha haft lite att göra de sista veckorna och i hans blogg kunde jag senare läsa följande: "I ärlighetens namn hade jag gjort större nytta någon annanstans. Att sitta och rewrita pressmedelanden och rafsa i hop småintervjuer hör inte till journalistikens bättre uppgifter. Praktikjobb i media är gratisjobb med liten utsikt till lönsamhet."
Jag blir faktiskt lite konfunderad. Killen har fått uppgifter, både utan att be om det och när han har frågat. Stora som små. Vid något tillfälle beklagade han sig dessutom över att "det kändes lite mycket".
Uttryck som "rewrita pressmeddelande och rafsa ihop småintervjuer" gör mig nästan arg. Att göra mindre intervjuer hör till jobbet, liksom att förmedla nyheter till läsarna. Och i ärlighetens namn (för att använda ett av hans egna uttryck) kommer han snart att upptäcka att få journalister har tid att prata 45 minuter med en kändis/författare/dietist/ när det hela ska resultera i fem korta frågor på en plocksida.
Vi har haft många praktikanter under mina år på Hennes. Jag begär absolut inte att man ska tycka att det är de roligaste veckorna i ens liv, men jag förvånas över att inte fler tar chansen att göra avtryck. Visar vem de är, vad de kan och framförallt vad de vill. Man behöver inte vara en urduktig journalist när man börjar - och inte ens när man slutar - men bara genom att sitta i ett hörn och vänta på kommandon och uppgifter att pliktskyldigt utföra, det för en knappast framåt i utvecklingen. Fråga! Kräv feedback! Be om tips för din fortsatta utbildning/karriär!
Nyfikenhet, framåtanda och en vilja att lära - vill du bli journalist klarar du dig knappast utan de egenskaperna.
Jag må se upptagen ut (vilket jag oftast är) men jag har alltid tid för de som brinner för något. Skrik och klaga om jag inte tar mig tid genast - men snälla, gör det inte in en blogg när du slutat.