Lämpligt för olämpliga dagar

Så var det det där med att bli sjuk när det minst av allt är lämpligt.
Greps av supermagont vid frukosten som slog över till frossa, huvudvärk och yrsel. Motade bort alla tankar på jobbmåsten och uteblivna tusenlappar och tvingade mig själv att stanna hemma. Försökte se det som en investering i mig själv och ett måste för att jag ska klara onsdagens flytt.
Sov fram till klockan ett. Åt en macka. Var för matt för att kunna koncentrera mig på en bok, är för ointresserad av teve generellt och idag för seg för att lista ut hur man får fram en film ur Niklas dator. Och med ett hem nedpackat i kartonger och papperspåsar fanns inte mycket till annan underhållning, förutom det som låg överst och synligt i papperspåsarna. Gamla, lästa böcker. Linda Skugges senaste bok, som jag aldrig ska läsa, fem avskyvärda sidor räckte. Och en ljudbok, Skam av Karin Alvtegen. Har bara gett mig på ljudböcker två gånger tidigare - en gång med Niklas (båda somnade på grund av uppläsarens monotona röst, plus det faktum att det var en bok av en pretentiös Nobelpristagare) och förra sommaren i bilen på väg till Frankrike (fyra personer som är uppspelta inför en roadtrip kombinerat med en sävlig norrlänning i Familjegraven - ingen bra match). Alltså kände jag mig inte så motiverad. Men det har varit en perfekt sjuksysselsättning. Faktiskt. Precis så lugnt och icke-hysteriskt som jag behövde och en helt okej story med intressanta karaktärer. Har lyssnat fyra timmar hittills, men snart är det kväll och Niklas kommer hem och jag måste försöka kravla mig upp för att hjälpa till med att torka ur skåp och hyllor. Det känns sorgligt att det förmodligen kommer att dröja till jag blir tillräckligt nedvarvad och icke-rastlös för att kunna ta till mig de sista fem timmarna.