När rätt blir fel

Apropå det jag skrev om karnevalen. För er som inte känner mig och/eller inte greppar ironi; jag är 28, inte 40. Nästan alltid, utom i karnevals- och studentnationssammanhang.
Ibland blir jag till och med yngre än 28. Som igår. Då var jag inte mer än nio, tio år gammal. Åtminstone för en kort stund. Vi hade 80-talsfest på jobbet och "alla" var där – såväl korsordsmakare och redigerare på Hemmets Journal som ekonomer och hela King-redaktionen från Stockholm. Och så vi – en minimerad skara på fyra från Hennes. Lyckades lämna tidningen till tryck i perfekt tid för att byta om till festen och även om vi inte – till skillnad från 45+ på Hemmets Journal – har nostalgikartongerna fulla av axelvaddar, blå pumps och neongula sjalar, lyckades vi ändå få till en schyst 80-talslook, lite à la Tjenare kungen. Nitar, Converse, färgglada toppar, glitterögonskugga och massor av hårspray.
Visserligen en halvtimme försenade, men nöjda rusade vi upp på femte våningen och rakt in i minglet. Som var väldigt svart. Och högstövlat. Och finfrisyrat. Här och var skymtade en cerise liten näsduk i kavajfickan, någon hade bytt det bruna, breda bältet i midjan mot ett vitt, men annars var det tomt på spår av 80-talet. Utom just då på översta trappsteget. Där stod vi – som två lysande neonfigurer – och det som nere på redaktionen känts ”så rätt” hade plötsligt förvandlats till ”så fel”. Vi hade hamnat på den sortens maskerad; festen där man antingen fin-klär-ut-sig med små snygga detaljer eller inte klär ut sig alls. Alltså inte festen där man kör hela 80-talet i en mixer och tänker ”flest crazy prylar vinner”.
Men det hela repade sig snabbt, längre in i matsalen dolde sig nämligen ett gäng med storskjortor, leggings, fula glasögon och blå mascara och snabbt förvandlades vi från osäkra små mellanstadieungar i fel märkeskläder till ”vi som i all fall vågar bjuda på oss själva”. Här spelade nog också drinkarna en viktig roll. Fem (eller sju eller tio?) Getingar senare hade det hela förvandlats till en superfest med såväl fulla chefer och bekräftelsekåta 40-åringar som karaoke och underbar nostalgihårdrock på dansgolvet. Precis som en personalfest ska vara.
Idag var det väldigt många som åt hamburgare nere på Ekmans.