Bye bye fototapeten

För en stund sedan ringde en kvinna som ville komma och titta på vår lägenhet. Även om det egentligen inte spelar någon roll vem som ska bo i den efter oss, skulle man vilja att den gick till någon som... var bra. Efter bara en minut med kvinnan hade jag bildat mig följande uppfattning om henne:
- 40-årsåldern, från mindre stad à la Landskrona (0414, var är det?), nyskild
- Jobbar som sjuksköterska, alternativt som mellanchef i en mansdominerad bransch, fast med tanke på att hon står i Pressens pensionskassas bostadskö är det mer troligt att hon är layoutare på Land eller löneadministratör på en dagstidning.
- Vill helst bo i en stor luftig lägenhet för minihyra (möjligt i Landskrona) och kommer att ha värsta ångesten när hon måste väga sin 4:a för 4000 mot vårt läge mitt i stan.
- Kommer att avsky vår fina fototapet och undra varför vi bara målat ena sidan av hallen.
- Tar med sig en väninna på visningen (de ska göra något kulturellt efteråt, alternativt äta på Jensens Bøfhus) som inte säger något, men observerar allt. Skeptiskt.
- Kommer att fråga mycket om parkeringsmöjligheterna eftersom hon sedan 17,5-årsåldern varit analt besatt av körkort och sedan dess beroende av "friheten med bil" (möjligheten att smita tidigare från sociala tillställningar, åka på bokmässan och konstrundan)
- Kommer att vara oartigt öppen med att lägenheten egentligen inte är en sådan hon vill ha, men att bostäder mitt i Malmö ju inte "växer på träd".
Hmm, jag skulle kunna fortsätta min demografiska utläggning i evighet. Och spåra ur mer och mer. Ska bli spännande att se hur många rätt jag får när hon (och väninnan?) kommer hit på söndag kl. 16.