Icke trovärdig Trötter

En av mina allra vanligaste fraser är: »Jag har aldrig varit så trött.« Var jag lägger tyngdpunkten skiljer sig från dag till dag - ibland är det på "har", ibland på "aldrig" - och de som känner mig har lärt sig skilja på graderna i helvetet. Ett problem uppstår dock när jag VERKLIGEN aldrig har varit så trött - när jag knappt kan hålla ögonen öppna och varje tanke känns som inbäddad i bomull, eller ännu värre, taggtråd.
Det blir lite som "vargen kommer".
Just nu skulle jag till exempel ha suttit lagom karnevalsöl-full på ett spex i AF-borgen tillsammans med Niklas och hans kollegor, men bara tanken på att ta tåget till Lund efter jobbet gjorde mig svimfärdig och yr. Ringde honom vid lunch och förklarade att jag var "så trött som jag aldrig har varit" (en variation på samma tema) och frågade om han fortfarande skulle älska mig om jag valde bort karnevalen för en kväll i soffan. Så klart var han världens sötatste och hade inget emot att jag stannade hemma.
Kände dock att trötthetsfrasen snart har gjort sitt, att den inte längre funkar som det tunga argument den faktiskt då och då är. Jag medger att jag kanske använder den lite för ofta, i synnerhet i Niklas närvaro, där jag varken behöver tänka på att uppträda artigt eller särskilt genomtänkt. Och även om jag faktiskt oftast ÄR trött (tips på bot, någon?), så hade jag inte behövt ta till starka ord som "aldrig" eller "någonsin" så ofta.
Det ställer nämligen till problem vid sådana här tillfällen. När jag känner mig som en lögnare eller smitare eller - ännu värre - spexhatare (vilket jag också är, men det hade inget med saken att göra) istället för en trovärdig Trötter. Hädanefter ska jag inte dra ner på antalet "jag har aldrig...". Problemet är ju bara att jag oftast är precis så där trött...