Sparkar i löven framför UB
När gamla människor blir kära igen, sådär en sista gång, helt oväntat, brukar de ofta säga: "Den känslan trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva igen!"
Samma sak känner jag nu när jag går upp längs Helgonabacken i Lund, med universitetsbiblioteket framför mig och hösten i håret. Det pirrar nästan i magen. Och är vackert. För fem år sedan trodde jag aldrig att jag skulle återvända hit, men... Det känns så bra.
2 kommentarer:
Åh..Helgonabacken. Jag fick oerhörda starka nostalgikänslor nu. Mamma jobbade där i många år och vi barn tillbringade mycket tid i deras urtrista bibliotek på avdelningen.
Jag vet att du är på kurs.
Men jag blir ändå irriterad när jag loggar in här och inte ser något nytt blogginlägg.
Vilka märkliga krav man börjat ställa på folk som bloggar...
Skicka en kommentar