Lägerlycka

I två långa och intensiva dagar har jag mött en slampoet, skrivit en kontaktannons med en isländska, gjort en erotisk dikt med nonsensord, byggt upp en text på känslor, tänkt kreativt kring stenar, läst upp allt, fått allt analyserat och dessutom visat mer känslor än jag trodde jag kunde som en senildement militär med myndig stämma. Jag har fått applåder, aha-upplevelser och insikt om hur bra jag faktiskt har, och alltid har haft det. Jag har läst text på text, gett respons och berättat om såväl mig själv som mitt skrivprojekt. Jag har ätit geggig fisk, genomstekt oxfilé och tänkt att vissa kockar skaffar sig jobbet för att få äta på arbetstid. Jag har druckit vin, fem liter kaffe och bubbelvatten med rosa korkar som kändes glamorösa i folkhögskolans frikyrkliga miljö. Jag har hänförts av naturen, viftat bort getingar och promenerat i lugnet med en gravid kvinna från Chile som tycker att hon fastnat mellan två språk. Jag har sovit som en stock och mått lite dåligt av duschen i korridoren och draperiet som många måste ha stött i och snuddat under åren.
Nu har jag precis kommit hem och ska till i morgon göra ytterligare tre övningar. Då är det föreläsning mellan 9-15. Jag börjar undra när jag ska få skriva på boken...
Men det har varit fantastiskt. Fantastiskt.