Monolog med extra allt

Tänkte att jag skulle visa lite av det vi gör på Författarskolan. Tills på fredag har vi till uppgift att skriva en monolog av en person som är ens totala motsats. Får se om jag bygger ut den lite till, annars blir mitt anti-jag så här:

Jag tar en Capriccosa. Med extra ost och skinka. Svampen kan du skita i. Det är väl okej att jag står här och väntar? Står och växer, som morsan brukade säga. Hon visste inte hur rätt hon skulle få. Efter 25 år vid löpande bandet är jag så fet att jag inte kan se mina skor. Vilken jävla ironi, så många skosnören jag packat. För fet för ett fuck, som Svullo brukade säga.
Nej, det blir inte mycket med det nuförtiden. ”Du får vara försiktig med kvinnor, ditt hjärta är så gott som slut.” Patetisk jävla läkare. Jag - är - bög ville jag skrika, men jag vet inte om det hade gjort någon skillnad. Egentligen. Hål som hål, som Chiquita brukade säga.
Nej, sex har aldrig varit viktigt för mig. Faktiskt. För mig var showerna numero uno. Jag har uppträtt förstår du, de stora scenerna. Berlin, Amsterdam, Paris. Ja, man kan inte tro det idag, men så var det. Madame Mimosa kallade jag mig. Fet och god och passar till korv och skinka, som Didi brukade säga. Den skämtaren.
Som jag älskade att stå på scen! Då levde jag upp. Sminket skötte jag själv, vad annars efter att ha lekt med mammas ögonskuggor sedan jag var fem! Och klänningarna, vilka klänningar jag sydde! Lars Wallin, släng dig i väggen, säger jag bara.
Vet du att folk reste i flera timmar för att höra mig sjunga? Kupletter, kärleksvisor, chansons d’amour…. Edith Piaf, Zarah Leander. Jag var en prima primadonna, som Christer brukade säga. Lindarw, alltså.
Jag mötte honom en gång. Innan allt gick åt helvete. Jag var en riktig slösa, förstår du. Drack champagne som andra dricker vatten, köpte smycken för tusentals kronor. Bodde på flotta hotell och handlade tyger som hade ett meterpris du bara kan drömma om.
Och så snipp, snapp, snut, så var pengarna plötsligt slut. Mina pengar och andras pengar och bankens pengar. Kapital förbrukat. Inte bara sedelbuntar, utan förtroendekapital, min vän. Det var ett under att jag tog mig ur det helskinnad, som min terapeut brukade säga.
Fabriken blev till sist min räddning och jag trivdes faktiskt. Tro det eller ej. En sketen skofabrik och det var inte ens skor med klackar! Vissa flyr det enformiga och enahanda, men inte jag. Jag trivdes. Slapp tänka. Utförde bara order. I 25 år. En trotjänare, som min chef brukade säga.
Saknade inget, behövde inget. Morsan var på mig om att skaffa en fru. Pff, tänk så lite hon visste om sitt eget kött och blod. Nej, jag har Tipsy och det räcker. Har alltid kommit bättre överens med djur än med människor. Vi är lika hon och jag. Tipsy. Har till och med samma frisyr. Skatbo, som min frisör brukar säga.
Och nu ska jag dö. Nej, ta det lugnt, min vän. Det gör jag. Jag är fullständigt lugn. Döden har aldrig skrämt mig. Vi ska alla den vägen vandra, som min farmor brukade säga.
Ingår det dryck i priset?