Spannmålsbrunch & spontanprosa

Söndagen fick en smashing start. Hilton har börjat med lyxbruncher och efter två veckors väntetid hade vi fått bord med Celia och Patrick. Sörjer dock lite att jag är en sån sucker för tråkvanlig mat: yoghurt, bröd, ost, gurka... Det naturliga hade ju varit att slå sig lös på ostron och musslor, chokladfondue och små söta bakverk, men det är precis som om jag har en inre spannmålskvot som först måste fyllas för att jag ska vara nöjd. Men gott var det och roligt hade vi. Gå absolut dit om ni kan!
En liten promenad senare tog vi en power nap för att sedan städa, baka bröd, göra storkok och fixa med företaget. Nu ska jag intensivt fundera på vad jag ska skriva om i nästa veckas övning. Är inte så förtjust i uppgifter där vi ska ska skriva i en särskild form, särskilt inte när det känns som en form jag aldrig skulle använda mig av annars. Nu är det Jack Kerouacs "spontanprosa" vi ska inspireras av och pressa fram något som känns som "jazzmusikens improvisationer". Det är dock sista övningen före skrivveckorna som ska ägnas åt projektet. Ska försöka städa undan övningen i morgon för att sen kunna gå upp helt i det sista på boken.Kanske tur att det är spontanprosa vi ska skriva, då kan i alla fall ingen anklaga en för att det låter hafsigt och pladdrigt.