Idag känner jag mig lite sådär Emma Hambergsk eller Martina Haagsk. Ni vet sådana som skriver böcker mitt i allt annat kaos, bara för att det är så roooooligt! Redigerar boken så att jag glömmer äta lunch, värmer en chili left over på spisen, samtidigt som jag vispar ihop en morotskaka till fikan med väninnan och hennes bebis (1,5 år = fortfarande bebis?).
Fattas bara gummistövlarna och stadsjeepen och mannen som inte alls är så härligt jämställd som man tänkt sig. Och så de tre ljuslockiga, snoriga ungarna Love, Tove och Ove förstås.
Det är okej om ni inte hänger med. Jag bara svamlar.