Blödig läsare

Usch, jag började nästan gråta när jag läste om hur läkaren tog livet av Gregorius i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Det är något särskilt med Söderbergs böcker, de slår mot den där klumpen i halsen som gör att man känner sig som en liten, mycket liten, obetydlig människa. Och språket... Jag älskar verkligen dialogen. Så torr och artig och högtidlig. Nu måste jag gå och köpa Bengt Ohlssons Gregorius på rean. Den stackars, stackars prästen.