Trosbekännelse

När klockan närmar sig sex är det helt galet så mycket jag är sugen på. Alla goda, grillade laxar och thaikrispiga wokar är dock bara att glömma, för det måste gå SNABBT (för stort projekt att handla/för lång kö i fiskdisken/är måndag kanske dagen då det inte finns någon färsk fisk? och för jobbigt att finhacka fem sorters grönsaker). Weight Watcher-moussakan må vara guds gåva till... mig, men efter sex timmar har den karvat upp ett hål i magen som skriker och kräver omedelbar tillfredsställelse. Tyvärr gör de där torra knäckebrödsskivorna jag halvdesperat smular i mig vid fem-tiden nästan bara hungern värre.
Moussakan håller dock ställningarna som tidernas kanske godaste färdigmat. Jag verkligen ä-l-s-k-a-r den. Så fulländad. Så perfekt. Så god. Hade jag varit singel hade jag kanske ätit den varje dag. Till lunch och till middag. Åtminstone tre-fyra dagar i veckan. Det är nästan religion.

På fredag har de lovat att vi ska få bredbandet installerat. Det ÄR religion.