Läste ut Sisela Lindbloms nya roman "De skamlösa". Men jag vet inte... Eller snarare: Jag fattar inte. Finns det sådana där människor? Måste det finnas sådan människor för att man ska få skriva om dem? Problemet var dock inte att karaktärerna (i huvudsak två skruvade magasinsjournalister och den enes bratsige pojkvän) var konstiga, utan att de kändes så motsägelsefulla. Jag kan förstå att man som författare vill vara ironisk, men innbär det då att man inte heller behöver vara konsekvent? Jag vet inte. Kände att den här boken hade varit perfekt att läsa och ha som underlag för diskussion på Författarskolan. Många intressanta infallsvinklar hade det kunnat bli, inte som nu när vi nästan uteslutande läser "hyllad mästarlitteratur" från 1920- och 1950-talet. Inte så mycket att reagera på där inte. Nån som läst "De skamlösa" och tycker något?