Har just läst ut Jonas Karlssons bokdebut "Det andra målet". Mycket bra på sina ställen - schyst språk och skickliga iakttagelser - men jag blir lätt rastlös när jag läser noveller. Känns lite som när jag läste filosofi i gymnasiet. När man hängde med och fattade var det fantastiskt, men när teorierna och resonemangen for iväg kände man sig lika korkad som man nyss känt sig smart. För att kunna läsa en berättelse "på olika plan" krävs tålamod och koncentration och jag är nog lite för ivrig och splittrad för det.
Annars har jag skrivit klart en artikel, ätit en god soppa och funderat lite över varför jag inte var särskilt förtjust i "Notes on a Scandal" som vi såg igår kväll. Kanske var det för att man inte kom tillräckligt nära någon av karaktärerna, kanske var det för att det fanns inslag som inte kändes särskilt trovärdiga. Eller så hade jag bara väntat mig betydligt mer av en film som nominerats till fyra Oscars.