Igår kändes ryggen riktigt bra. Jag kunde sitta på en filt i Slottsparken hela eftermiddagen (tack, Monica och Ofelia för mysiga sällskapet), jag kunde picknicka på en brygga på kvällen (också Slottsparken, men med Niklas) och jag kunde se en film i soffan (Little Children - mycket bra!) utan att ha ont. Sedan hände något plötsligt när vi skulle sova.
Jag: - Konstigt, nu börjar det göra lite ont. (Nej, det var ingen "huvudvärksursäkt"...)
Niklas: - Hmm, märkligt.
Tystnad.
Niklas igen: - Vänta, vilken säng ligger du på egentligen?
(Vi har två ihopmonterade enkelsängar, en från hans pre-2003, en från min.)
Jag: - Vaddå då?
Niklas: - Det är ju morfars gamla säng du ligger på. Den som var anpassad efter hans 120 kilo!
Jag: - Ja, när jag tänker efter känns det faktiskt nästan som jag ligger direkt på marken...

Detta stärker min "många-bäckar-små-teori". Dålig arbetsställning, dålig sovställning = dålig rygg... Och min "vi-måste-ta-en-trisslott-om-dagen-teori". Ny skrivbordsstol, ny säng = ny rygg...