Som vem som helst
Skit också.
Gör en snabbgoogling på "hjärttransplantation" och hamnar på en privat blogg.
Han skriver trevligt, ungefär som vem som helst skulle göra:
Frugan lagade kanongod Bouef Bourignon till middag. Vi hade inhandlat ekologisk hängmörad högrev som verkligen inte gick av för hackor. Mustigare gryta får man leta efter, receptet på denna klassiker tog vi ifrån arla.se. Rekommenderas !!!
Pricken över i hade varit min hemlagade pressgurka, men det kom vi på för sent så det får bli nästa gång.
Men vänta...
Varför han han inte bloggat sedan april 2008?
Ser hans fru i länklistan, klickar, och ja...
Min man avled den 17 juli 08, endast 34 år gammal, under en svår operation i väntan på ett nytt hjärta. Kvar är jag och våra småbarn. Hur går livet vidare?
Ibland är nätet bra.
Ibland är nätet bara... sorgligt.
2 kommentarer:
Håller med dig:
Vid något tillfälle hamnade jag på en ung tjejs blogg, en tjej som varit sjuk - och bara någon månad tidigare hade hon avlidit. Mamman hade börjat driva bloggen vidare efter önskemål av henne och det slog emot mig med sån kraft. Det blir så motsägelsefullt att hitta in på en blogg som först verkar "levande" - och så är det bara tomt. Slut.
Ja, usch, det gör en så smärtsamt påmind om livets bräcklighet... Samma sak med Facebook. Minns en kille som önskade alla en trevlig helg där på fredagen - dagen därpå ramlade han ut från ett fönster där han satt och rökte. Och dog. Huh...
Skicka en kommentar