En månad går så fort - för att inte tala om sex år

Jag tänkte liksom att det var slutbloggat. Att jag gått vidare, kammat mig, skaffat ett jobb och inte längre hade lust.
"Nepp, jag har lagt ner den", sa jag till dem som frågade.
Men så finns det ju alltid de där grejerna. Sånt man vill få ur sig, som bara passar så bra på bloggen.
Det är som när man just gjort slut med någon.
"Åh, det måste jag berätta för XX! Nej, just det, vi är ju inte tillsammans längre... Kan ju inte bara ringa en gång sådär, helt plötsligt... Blir ju jättefånigt..."

Men strunt samma. Ni får helt enkelt stå ut med att jag hör av mig då och då. Precis som exet kan ni ju bara ignorera mig om ni vill.

Annars då?
Jodå. Jag har det så bra på mitt jobb, i mitt liv, med allt.
En dag för några veckor sedan satte jag nyckeln i porten, efter att ha gått hem genom stan, och plötsligt kände jag hur det liksom virvlade till inombords.
Ungefär som när man är kär.
Tänkte en sekund och kom på att det nog var lycka jag kände.
Inte fy skam.
Sådana ögonblick ska man spara på burk. Med fin etikett.

Andra ögonblick värda att konservera - hämtade ur den senaste månadens bloggfattiga vardag - är bland annat:

- Niklas 30-årsfest/Björns 40-årsfest på Paddys. Kul kväll med med många fina vänner och nya trevliga bekantskaper.

- Mys med Niklas syster Lotta som nu flyttat till San Francisco. Men i juni kommer vi - och vi har dessutom lyckats få till ett 2,5 veckor långt Intervac-byte med en familj i närheten!

- Sovrumsmakeover. Mr Handy Man har förvandlat vårt sovrum till ett rum man faktiskt vill vara i.

- Filmlördag. Lyckades pricka in både Revolutionary Road och Mammut på en dag, vilket fick ångestmätaren att slå i taket. Stirrade mig igenom en middag på Plockepinn efteråt och kunde inte skaka av mig tomhetskänslan. Vilket liv många lever. Och har levt. Och kommer att leva. Båda var dock mycket bra filmer.
Ingen ångest, men däremot en superfilm var för övrigt Woody Allens Vicky Cristina Barcelona som vi såg någon helg tidigare. En varning för instant-Barcelona-cravings bör dock utfärdas.

- Fika med mormor och morfar. Födelsedagsmiddag hemma hos min pappa. Mysigt att träffa familjen. Blir alldeles för sällan bara.

- Sexårsdag. Ett halvdussin år sedan jag och Niklas hånglade upp varandra på Tegnérs. Han i studentpretto smoking - jag i hårdrocks-t-shirt från 70-talet och vitblonderat hår.
Världsbästa kärleken hyllades med utflykt till ett söndagssömnigt men vårsoligt Helsingör. Smörrebröd, öl och snaps intogs på mysiga Madam Sprunck - ett ställe som för övrigt inte bara hade genuindansk mat och miljö, de hade dessutom "en krone för en krona". Alltså - samma pris i danska och svenska kronor. 500 danska är lika med 500 svenska. Ja, ni fattar.

- Läsning? Inte så mycket. Har börjat på en del trista böcker, men orkar inte lägga tid och energi på att läsa vidare. Dock var Elizabeth Georges Skriv på! mycket inspirerande och vettig.
Att "Swing it!" fortfarande lever där ute kommer det små bevis på då och då i min mailbox, senast häromdagen från den här söta läsaren:

Hejsan Linda! Vill bara tala om att jag precis alldeles nu läst färdigt din bok. Jag streckläste den på 2 gånger och jag skrattade så jag låg dubbelvikt i sängen.Fy sjutton vilken rolig bok!!

Roligt - och bra för skrivlusten.

Det var nog det. För den här gången.

Apropå kärlek. Och Intervac. Och Barcelona. Bilden är tagen där, på vår 3,5-årsdag.