Kunde inte hålla mig till påsk, så jag smällde glatt i mig hela "Mitt rätta jag" igår kväll. Det var en underhållande historia. Lättläst. Verklighetsnära. En sådan bok man inte lägger ifrån sig, trots att man varken köper karaktärerna eller storyn fullt ut. Till exempel hade jag lite svårt för att huvudpersonen - en slackerkille som alltid glidit fram i tillvaron utan att ta särskilt stort ansvar - brast ut i gråt ungefär på var fyrtionde sida. Dessutom var slutet lite väl... filmiskt. Men eftersom jag faktiskt lade fem timmar på den hade den något. Definitivt. Det jobbigaste var dock att jag ungefär efter femtio sidor fick upp bilden av en väldigt ytligt bekant - och sedan kunde jag inte koppla bort huvudpersonen från honom. Undrar om han har tagit itu med sitt liv än.