Detta är så sorgligt att jag fick tårar i ögonen när jag läste det i en lite längre artikel i Sydsvenskan i morse. Tänk, att återvända till hytten efter att ha varit med om en sådan sak. Öppna upp en burk sardiner och sitta där, ensam, i flera dagar. Inte förrän i morgon ska transportfirman bärga bilen. "Till dess blir han kvar i parkeringsfickan på väg 13", avslutas artikeln.
onsdag, mars 05, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fruktansvärt.
Som vanligt - VARFÖR?
Att göras nu - Sänder en vänlig tanke åt honom genom den kalla mörka natten. Var han än är nu.
Skicka en kommentar