Mycket av vår konversation går ut på att jag slänger ur mig en slumpartad fras, mest för att jag är uttråkad, men också för att se vad jag får för respons från Niklas. Det kan vara allt ifrån:
- Tror du verkligen att det är en bra idé att blondera håret?
Till:
- Ska du verkligen beställa en frukttårta med gelé (nu när vi precis ätit oss proppmätta)?
Igår kväll, i soffan, körde jag en mer out-of-the-blue-variant:
- Är du riktigt säker på att du vill skaffa en hund?
Konstigt nog nappade han, på ett seriöst vis.
- Ja, jag skulle nog kunna tänka mig en hund faktiskt.
Jaha? Det var ju intressant.
Och så fortsättningen:
- Den skulle kunna bli ett bra incitament att...
Schyst. Han menar "att börja röra sig lite mer". Eller "att komma ut i friska luften".
Men nej. Utan fortsättningen:
- ... att skaffa mobilt bredband så att man kan sitta ute i parken och surfa.
Well.
Är man gift med ett datafreak så är man.