Hade ställt klockan på 08.30. Någon gång måste man börja ta tag i sitt post-jul-liv.
Vaknade elva, störtade ut till Niklas i vardagsrummet. Skitsur.
- Varför väckte du mig inte? Jag sa ju igår att jag skulle gå upp tidigt!
- Förlåt, jag visste inte att det var mitt ansvar.
Satte mig i soffan. Fortfarande skitsur. Kom att tänka på bilen. Som måste parkeras om utanför garaget efter nio, långt bort i Slottsstaden, om man inte vill betala miljoner i böter.
- Och bilen? snäste jag.
- Ja, den står i garaget.
- Men klockan är ju elva!
- Ja.
- Fan, du har ju ingen disciplin överhuvudtaget! vräkte jag ur mig.
Det tyckte Niklas var mycket roligt. Det tyckte inte jag.
Jag kan inte ha disciplin att gå ner i garaget när jag sover. Och att jag sov vidare helt odisciplinerat var hans fel. Jag hörde inte väckarklockan genom öronpropparna. Eller jag hörde - lite - men jag hörde också att det regnade och då skulle jag bara ligga och njuta av det en stund. Och medan allt det här hände var han klarvaken och förmögen att både väcka mig och parkera om bilen. Bara den som är vaken kan vara disciplinerad. Ett gammalt talesätt.
Okej, dagen fick ingen jättebra start. Nu håller han på att såga något i köket. Jag vill gå ur Författarskolan på grund av en uppgift som ska vara klar till på fredag.
Och det är fortfarande grått ute. Januarigrått.
onsdag, januari 02, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Låter som en fullkomligt logisk reaktion tycker jag :-)
Visst är det!
Skicka en kommentar