Mina tänkardagar i Höganäs slutade med att jag lade ner mitt pågående romanprojekt. Jag säger inte att jag aldrig ska skriva den boken, men jag ska i alla fall inte göra det just nu. Det blev helt enkelt för komplicerat, för långt ifrån mig själv, för mycket av intriger jag inte skulle orka utveckla på ett... värdigt sätt. Det är lite synd, för jag tyckte verkligen om huvudpersonen, men kanske kan han dyka upp i något annan form, någon annanstans.
Igår eftermiddag träffades vi i den lilla seminariegrupp som diskuterat författarrollen vid några olika tillfällen sedan i höstas. Vi pratade då om behovet av att skriva, men också behovet av att skriva något annat - särskilt då man blivit klar med en roman eller något annat större projekt. Och troligtvis är det just det mitt post-Swing it-skrivande har handlat om - att skapa distans, att prova något nytt, något annat - allt för att komma fram till att jag faktiskt saknade skrivandet på det där självklara sättet jag är van vid.
Så nu blir det en 30-plus-roman till. Om käääääärlek - så klart.