Nej, det är ingen dödsannons, jag sitter inte heller i rullstol som det nästan ser ut som - jag sitter bara på altanen, dricker kaffe och softar de sista dagarna av mitt första år som författarwannabe och frilansjournalist. På måndag börjar jag mitt sommarvik på Hemmets veckotidning. Det ska bli sååå trevligt. Visst är det skönt att disponera sin egen tid och hjärnkraft men jag saknar faktiskt arbetskamrater big time. Är väldigt tveksam till att gå andra året på Författarskolan. Varför ska jag, liksom? För att lära mig skriva visor, science fiction och populärvetenskap, som är några av kursmomenten? Nej. För att få tid till eget skrivande? Nej. Det jag verkligen måste lära mig är att kombinera bokskrivnadet med ett vanligt jobb, det är ju så det måste funka fortsättningsvis. Och frilansandet... Jag vet inte. Jag undrar om jag inte trivs bättre på en redaktion, eller åtminstone i en kreativ miljö. Vi får se, jag har ju två månader på mig nu att känna efter.