Förresten. Alla ni som tänker skicka blommor, kort och storslagna presenter - i morgon är sista chansen att posta om det ska vara framme på min 30-årsdag på måndag.
Saker som jag önskar mig men som inte går in genom brevinkastet:
- En soffa med divan.
- Ett roligt jobb med start 15 september.
- En stuga med rosenrabatter.

Niklas favorit i samlingen är för övrigt Mannen med pipan.


Han tycker att han ser ut som en, citat, "riktig livsnjutare".
Och nej, bli inte förvånade om det här inlägget är borta om några timmar...

Häromdagen satt jag och bredde ut mig på jobbet kring folk som samlar på grejer. Saker jag mycket väl kan ha sagt under denna lunch är:
- Jag fattar inte - vad är det som är så roligt med att bara "ha" något?
- Vissa är helt besatta...
- Och inte nog med det - det kostar ju ofta massor av pengar också!
- Ofta är det helt sjuka saker...
Okej. Någonstans på vägen råkade jag glömma min egen... lilla kollektion. Förvärvad på auktionssajten Tradera och under tillväxt. Jag räknar till 18 objekt som hittills kostat mig ca 300 kr. Niklas tittar mest på, men jag kan se det i hans ögon: Var ska det här sluta?
För någon månad sedan var vi på Museum Erotica i Köpenhamn. Den som läste bloggen då kanske minns att jag fann deras samling av konstverk pretty medioker. Jag kanske egentligen inte behöver säga mer än så, utan bara illustrera med min senaste budgivning (Niklas kommer att dö...). Trätavla där gubbens näsa är en naken kvinna. Så står det i beskrivningen och om ingen bjuder över kan den bli min för 90 SEK. Hands off!

Jag är ju trots allt sex- och relationsredaktör...

Jobbigt 1: Att vara trött och hungrig.
Jobbigt 2: Att komma hem till ett stökigt hem.
Jobbigt 3: Att upptäcka att det mest är mina grejer som ligger utspridda.
Jobbigt 4: Att Niklas ska ut och fira av någon arbetskamrat och alltså inte kan 1) Ta emot mitt utbrott 2) Hjälpa mig att städa.
Jobbigt 5: Att ha sprutat på sig en äcklig, huvudvärksframkallande parfym på Åhléns.
Bubblare: Blåsten, Cara Cara Mia och att den nya teven fortfarande inte funkar.

En rolig historia:
Två tomater gick över vägen. Plötsligt kom en bil och körde över den ena tomaten. Då sa den andre: Kom nu så går vi, ketchup.
En annan rolig historia:
Ikväll är Niklas på en MFF-match.

Inom loppet av två minuter hörde två personer jag intervjuat av sig och tackade för bra artiklar. Tog säkert bara dem en halv minut att maila, men så glad man blir. Det är då det är roligt att vara journalist. Extra roligt, alltså.

Sillunch inne blev snart till en helkväll ute på midsommarafton och vi hade det mycket trevligt. Dagen därpå arbetade jag på en artikel som sannerligen krävt sin research (men som nu äntligen, alldeles strax är klar!), för att sedan ramla ner i soffan framför den tyska filmen De andras liv. Klart sevärd om hur Stasi övervakade östtyskarna före murens fall. Fascinerande och skrämmande att det inte alls är särskilt länge sedan. Igår var vi först en sväng på Bauhaus och köpte ramar till några tavelprojekt som legat och samlat damm bra länge. Blev under en kort period besatt av den skånske konstnären Gerhard Karlmark och köpte på mig ett gäng litografier och tavlor av honom på Tradera. Utan ramar har de dock inte gjort någon glad, men nu är de fint upphängda och Niklas tycker att vi bor i ett Karlmark-museum. På kvällen var vi i Staffanstorp och träffade N:s faster Karin som är i Skåne på besök. Idag har det varit jobb och en långpromenad i Pildammsparken. Upptäckte till min förvåning att jag aldrig studerat "insidan" av parken, där det gömde sig både en teater och en fin rosenträdgård. Ska försöka återvända dit vid något tillfälle även om Niklas hävdar att det bara är 70+ som går och tittar på Carmen och sånt. Well, he will see...

Är det inte snart dags att byta koncept för midsommar? Låt oss hitta på en helt ny, mer väderanpassad tradition och så kan vi köra sill, grill, kubb och mysiga sommarstugor nån lördag i mitten av augusti när det ändå alltid är sol. Annars tycker jag att man bör införa ett förbud för medierna att tjata om vädret. Lyssnar av någon anledning på P4 just nu där de den senaste timmen har varvat väderprognoser (kom igen! regnet öser ner utanför fönstret, vad finns det att prata om?) med ett program där lyssnarna får ringa in och berätta om sitt värsta midsommarminne. Oooh, vilken stämningshöjare! Tror nog att vi ska få det trevligt ändå i Bunkeflostrand.

Jag har ett skrivbord, jag har trevliga människor omkring mig, jag har en kaffeapparat som gör gott kaffe. Vi har till och med redan varit ute på en "social aktivitet" - en lunchtur med sightseeingbåten Rundan. Man kan faktiskt säga att jag har det väldigt bra på mitt sommarvik. Det bästa av allt är dock cykelturen till och från jobbet. Nu har jag ju hittills haft en väldig tur med vädret, men det är så oerhört fint längs cykelvägen som går genom den där parken i Rörsjöstaden. Ett perfekt sätt att ladda/ladda ur hjärnan på. En viss skillnad märktes på manuskursen på kvällen då jag, trots att det var jätteintressant, gäspade kanske 100 gånger.

Jag har förresten gjort om min hemsida lite också. Minimerat klickandet, sommaruppdaterat färgerna och nyheterna.

Oj... Inget bloggande sedan i onsdags. Det var illa. Tja, vad har hänt? På onsdagen vill jag minnas att jag var på tjejmiddag i Lund, torsdagens mest minnesvärda händelse var att vi besökte Sveas nya, mysiga innergård (jag ska nominera deras servitör till Sveriges bästa, bara jag hittar en tävling!) och fredagen gick i jobbandets tecken. Har haft en del frilanssäckar att knyta ihop innan jag börjar jobba i morgon och Niklas har ett jätteprojekt på jobbet som gjort honom till en disträ övertidsarbetare bra länge nu. Lördagens ösregnande lämpade sig väl för storstädning och bibiloteksbesök och på kvällen valde vi bort Sci-Fi Skånes spelning på Debaser för filmen Shortbus hemma i soffan. Ganska porrig faktiskt, men jäkligt rolig och fin samtidigt. Idag skulle vi brunchat hemma hos Celia och Patrick, men slutspurten på Niklas jobb gjorde att vi bara hann med det absolut nödvändigaste, nämligen firandet av Ingeborgs 92-årsdag. Trots att hon var inskriven på ett korttidsboende och kanske lite »äldre« än vanligt önskar jag inget hellre än att jag kommer att vara lika söt och rolig när jag närmar mig hundra. Kvällen har jag tillbringat solo med spagetti och köttfärssås, slutförandet av en artikel och nu - äntligen - sängen med Stieg Larsson som jag givetvis också fastnat för. A mer bientôt än tidigare, hoppas jag!

Nu kan du lyssna på relationspratandet från Mix Megapol Radio City här. Tack till brodern för hjälpen!

I morse var jag på Mix Megapol Radio City och pratade om hur man undviker att fastna i någon av de klassiska semsterfällorna. För lite pengar, för många släktträffar, olika föreställningar om hur man bäst tillbringar de hett efterlängtade fyra veckorna... Är inte särskilt rädd för att jag och Niklas ska hamna i något uppslitande gräl i sommar, det gör vi sällan. Därmed inte sagt att det finns... vad ska vi säga... olikheter, mellan oss. Skulle jag göra en Unnhemsk lista över semesterfällor skulle den kanske se ut så här:
"Vi kan väl ta en promenad utan ett mål - som inte är Siestas uteservering"-fällan. Varför måste killar alltid tillfredsställa sin inre GPS genom att staka ut ett mål för varje liten promenad? Varför kan vi inte bara gå? Kan inte det vara syfte nog?
Fint väder/rastlöshets-fällan. "Vi kan inte bara sitta här inne! Tänk om det regnar i morgon?" Säger jag. Som lider av lägenhetsklaustrofobiskt Sunshine Syndrom.
Bag-in-box-fällan. "Vänta... När öppnade vi den här egentligen?" alt. "Det är så bra, man kan ta ett glas till maten, utan att behöva dricka upp en hel flaska". Yeah, right.
After work-fällan. En öl kostar runt en 50-lapp. Två öl kostar 100. Två personer = 200. Men sen blir två personer plötsligt hungriga. Och ska "bara ta något litet". En tapastallrik. 100 kronor. Som gör en ännu hungrigare. Och så till sist: "Men vad fan... Ska vi inte stanna och käka?" Hepp. En helkväll. Och ett icke obetydligt hål på kontot. I synnerhet om det händer... ganska ofta.
Knytkalasfällan. "Vi slipper ju ordna en hel fest, så då kan vi väl kosta på oss att ta med den där glassen som kostar 70 kronor halvlitern och "strunt samma", folk kommer ju att gilla de handplockade hallonen som ser så goda ut..."
"Vad är det för pinsamt med..."-fällan. Friskis och svettis utomhusträning. Picknickkonserter. Medhavda mackor på flygplatsen. Är inte nördigt. Tycker jag.
Aktivitetsfällan. Det är inte bara jag som har Google i min dator. Tror nog att det går att hitta kul evenemang, billiga resor och schysta konserter på en PC också. Den kan ju rimligtvis inte bara innehålla spel, eller?
"Det var ju lönt att jag köpte de där inlinesen åt dig"- fällan. Jepp. Precis som det låter.

Kanske kan jag övertala Niklas-sweetie att gästblogga om vilka sommarfällor han ser framför sig. Ragata-fällan, kanske?

Nej, det är ingen dödsannons, jag sitter inte heller i rullstol som det nästan ser ut som - jag sitter bara på altanen, dricker kaffe och softar de sista dagarna av mitt första år som författarwannabe och frilansjournalist. På måndag börjar jag mitt sommarvik på Hemmets veckotidning. Det ska bli sååå trevligt. Visst är det skönt att disponera sin egen tid och hjärnkraft men jag saknar faktiskt arbetskamrater big time. Är väldigt tveksam till att gå andra året på Författarskolan. Varför ska jag, liksom? För att lära mig skriva visor, science fiction och populärvetenskap, som är några av kursmomenten? Nej. För att få tid till eget skrivande? Nej. Det jag verkligen måste lära mig är att kombinera bokskrivnadet med ett vanligt jobb, det är ju så det måste funka fortsättningsvis. Och frilansandet... Jag vet inte. Jag undrar om jag inte trivs bättre på en redaktion, eller åtminstone i en kreativ miljö. Vi får se, jag har ju två månader på mig nu att känna efter.

Har glömt att tala om att jag relationspratar i Mix Megapol Radio City i morgon halv åtta. Inte om glömda lunchlådor, utan om alla semesterfällor det är så lätt att ramla i. Don't miss!

Niklas i ett nötskal

Ekonomiskt, visst. Men inte om de ständigt blir kvar hemma i kylskåpet...

Läste ut en bok idag, "Abc" av den danska författaren Ida Jessen. Kort sammanfattat handlade den om en man som träffar en kvinna som har en dotter sedan ett tidigare förhållande. Han är godheten och välviljan själv, hon visar sig bli mer och mer psykiskt störd, i synnerhet när deras första gemensamma barn föds. Flera gånger under dagen har jag kommit på mig själv med att tänka på Joachim, mannen i boken, nästan som han var en levande person. Det är ett bra betyg, tycker jag. Till Ida Jessen alltså. Som författare. Läs boken om ni vill. Den var bra.

Sommaren är härlig och allt det där, men den innebär också ett nytt i-landsproblem. Så här är det: Jag går aldrig på offentliga toaletter. För att understryka sanningshalten i detta påstående vill jag förtydliga: Jag skulle inte ens gå på en offentlig toalett under pistolhot. De enda gångerna jag gör undantag är när följande krav uppfylls:
- Två, tre städerskor i professionell städuniform cirkulerar på platsen. Med bestämda miner. De ska helst utstråla Det här är mitt jobb, jag är stolt över det och fäster yttersta vikt vid nogrannhet. Hade det inte blivit städbranschen hade det förmodligen blivit hjärnkirurgi.
- Ett städschema med väldigt många kryss sitter uppspikat på väggen. Detta måste så klart vara bakom ett glas som bara går att öppna med en nyckel, städerskans nyckel.
- Någon sitter och tar emot pengar i dörren. Minst fem kronor.
Det värsta är egentligen inte själva användandet av toaletten. Jag skulle så klart aldrig ens tänka tanken att vidröra den med någon kroppsdel förutom yttersta spetsen på pekfingernageln (den som petar upp locket om det - panik! - skulle vara nedfällt). Nej, det värsta är att öppna dörren och inte veta vad som väntar, kombinerat med rädslan att den skulle slå igen bakom mig utan att jag hunnit inspektera halten av äcklighet. Gah...
Eftersom jag dessutom lider av minnesförlust kan jag inte komma ihåg om jag hade denna fobi även innan jag sommarjobbade som städerska i gymnasiet. Förmodligen inte. Den (läs Niklas) som säger att jag har fler bakterier i min egen mun och jag vet inte allt, har inte skurat Höganäs biblioteks svinstior... förlåt, jag menar toaletter.
Hur som helst - i-landsproblemet. Att inte kunna gå på offentliga toaletter innebär ju också att man inte heller kan dricka i offentliga miljöer. Vilket kan bli ganska jobbigt. Om man till exempel är i en park eller på en strand en hel eftermiddag. Och det är 30 grader varmt. Hur gör folk? Ja... Just det. Det är därför jag inte badar heller. Nej, men seriöst, är det någon som har något bra tips? Vatten in, men inte ut. Vad är lösningen?

Folk verkar på allvar ha trott att vi är intresserade av huset jag skrev om nedan. Det är vi inte. Låt mig säga så här: Medan vissa är beroende av heroin eller internetpoker nöjer jag mig med en daglig dos Hemnet-knark, oftast toppat med några sköna Blocket-trippar. Alltså no pink little house för oss. Igår var vi på en Celias 30-årsgrill hemma i deras nya trädgård. Utöver 15 myggbett och hamburgare bjöd kvällen på strålande sol, goda vänner, söta barn och alltför mycket rosévin. Var hemskt svårt att vakna i morse och jag skulle ljuga om jag sa att vi var världens piggaste och trevligaste lunchsällskap i Staffanstorp. Men lunch blev det, liksom hejdå till Lotta som nu åker tillbaka till sitt hörn av världen. Trist. Att hon åker alltså. Efter lunchen däckade jag och Niklas i varsin solstol vid Dalby stenbrott.

Vaddå barnen i centrum?

Bror & syster

Däckad i Dalby

Dag & natt

Utsikter från en skön fredag. Först på gräset i Slottsparken, sen hemma på uteplatsen via en trevlig after work på Tempo.

Okej, det finns några minus. Det ligger i Sjöbo. Det verkar inte som att vattnet går att dricka. Vi har inte en halv mille. Men annars... Kolla in. Igår var vi på födelsdagskalas hos Niklas barndomsvän Håkan och hans flickvän. De har just blivit med hus på landet. Inte vidare smart att åka dit mitt i post-stug-traumat. Luften där ute luktade så gott att jag ville spara den på burk. Och kattungen var så söt. Och... Och... Och... Jag måste nog gå i terapi. Du bor i stan. Det är nära till allt. Du är nöjd. Du behöver inget annat. Du bor i stan. Det är nära till allt... Och emellanåt kunde en lite mer bestämd röst bryta in: Du har inga pengar. Fatta det! Du har inga pengar. Fatta det! Fast just den biten fixar Niklas ganska bra. Nu ska jag gå på terminsavslutning på Författarskolan.

Stuga? Vilken stuga? Asså, den.... Nej... Men det kommer andra stugor. Annars är det?

Läste på Jennies blogg om hur hon gladlyssnade på Divinyls gamla hit I Touch Myself. Tycker dock att den är mycket roligare i den här versionen. Hehe.

Om sju timmar ska jag vara på manuskursen. Då ska jag ha skrivit 15 nya sidor på manuset. Hittills har jag gjort 0. Den som gissar rätt på hur många sidor jag lyckas sno ihop under eftermiddagen får en fin vers tillägnad sig, right here on the blog.

Ingen tid på banken förrän torsdag. En 23-åring med pappa i Uppsala "är jätteintresserad". Fan. The Stuga är på väg att glida oss ur händerna. Till en snorunge.

Igår var far och bror på besök. Vi grillade korv, åt jordgubbar och sen var vi så klart tvungna att åka ut och titta på stugan. Igen. Tredje gången på tre dagar. Den var lika underbar. Om ni tycker att min pappa har ett lite skaka-på-huvudet-uttryck i ansiktet på bilden, så stämmer det. Hade jag orkat göra en pratbubbla hade det förmodligen stått: "Linda, Linda, du är rolig du. Var får du allt ifrån?" i den. Han har nämligen varit med förr. Tvingats göra ekonomiska kalkyler när jag fått en "briljant idé", skjutsat mig till än det ena, än det andra. En gång skrev jag en krönika om det i Hennes. Jag hävdar dock bestämt att det är annorlunda med stugprojektet. Jag är ju vuxen nu. Herregud.

Mina intressen är dina intressen

Min pappa har haft många hobbies. En gång tyckte han att akvarieskötsel var det roligaste som fanns. Han visste allt om doppvärmare och foderautomater och ägnade mycket av den tid jag själv lade på Starlet och Trackslistan åt att plantera växter, rengöra filter och dra med algskrapan. Ibland var det lite sorgligt och till och med jag blinkade bort en tår när vi höll begravning för ciklidfamiljen och Black Molly. Att jag tjatat mig blå för att slutligen få akvariet på min 11-årsdag, ja, det hade åtminstone jag glömt vid det laget.
En annan gång tyckte min pappa att mopeder var det roligaste som fanns. Och fram till min femtonårsdag var en moppe det absolut grymmaste jag kunde tänka mig. Varje söndagsmorgon tvingade jag upp min yrvakna pappa för att han skulle ge sin åsikt om en Yamaha DT, färdigprutad och klar eller en Honda MT5, mindre renov. behov. Vi ringde på annonser, snackade topplock, diskuterade kolvringar och det vi två inte visste om insugningsrör var inte värt att veta. Ja, vi var väldigt tajta – ända tills jag insåg att hjälmen inte var förenlig med en 15-årig flickas fåfänga och att en Crescent Compact aldrig någonsin blir lika cool som en DT. Mopeden? Den blev bästis med min pappa och de gjorde många roliga utflykter tillsammans.
Sen flyttade jag hemifrån och lät honom odla sina egna intressen under en tid (undantaget ett antal flyttprojekt, datorinköp, tevekanalsinställningar…).
Men så för ett par år sedan slutade jag på ett ganska roligt jobb för att – som jag såg det – skaffa mig ett ännu roligare. Jag skulle bli med företag. Frilansa. Starta eget, tjäna storkovan och bestämma allt själv. Glad och entusiastisk över mitt nya projekt packade jag bilen (okej, pappa kom upp och packade…) och flyttade från Stockholm tillbaka till Skåne.
Och jag vet inte om det var så att vi gled in i ett gammalt invant mönster – men plötsligt var det jag och min far som satt hos kommunens näringslivssekreterare och diskuterade affärsplaner, skatte- och avgiftsblanketter och konsten att fakturera med finess. Plötsligt var det min pappa som satt skumögd och läste det finstilta från Patent- och registreringsverket, som ringde Startlinjen och ställde frågor och som uppmanade mig att tänka långsiktigt. Plötsligt var det han som funderade på avdrag och reseräkningar och starta-eget-bidrag – och det såg faktiskt ut som han tyckte att det hela var det roligaste som fanns.
Så åkte jag ut på mitt första frilansbesök. Arbetsproverna i en fin pärm och f-skattsedeln som ett bevis på att jag nu var min egen. Nu jäklar skulle jag sälja mig själv! Efter en halvtimme fick jag en fråga jag inte riktigt hade räknat med:
– Vill du frilansa eller vill du ha ett jobb? Det är nämligen så att vi söker en redaktör...
Så gick det till när jag fick jobbet på Hennes (undantaget några svettiga intervjuer och tester). Och så gick det till när jag startade – och snabbt avvecklade – mitt eget företag.
Vem som fick avveckla företaget? Ja, gissa…

Ja, just det, jag har ju en blogg också... Under veckan har jag i princip suttit vid datorn hela tiden. Det nya slutet på boken var väldigt kul att skriva och det blev verkligen en helt annan, mycket bättre story. I torsdags var vi med Berit, Bertil och Lotta och käkade på Amore, som tyvärr tappat all sin charm från förra sommaren. Maten var visserligen okej, men allt det mysiga och softa var borta. Därefter gick vi till Slakthuset för att se The Umbilical Brothers, men den stora stjärnan var helt klart Stevie Starr som uppträdde första timmen. Vilken kille! Vi hade långa diskussioner om hur han bar sig åt för att svälja biljardklot och glödlampor och guldfiskar - och då ska man tänka på att jag normalt sett inte är ett trollerifan.
I fredags åkte vi till Svedala för att titta på Stugan. Jag skriver versalt S för det var verkligen The Stuga. Hela mitt hjärta höll på att svämma över av kärlek. Sedan jag var i tonåren har min mamma sparat en servett (lite töntigt, jag vet, men ändå...) med ett motiv på ett hus med en fantastisk trädgård - och precis ett sånt hus skulle jag ha en dag, kom vi överens om. Och nu har jag alltså hittat det... Ägarna var dock inte där i fredags, så vi fick åka dit igår igen för att titta inomhus. Och det var lika fint! Niklas inställning har pendlat lite. Eftersom han inte alltid drömt om rosenbuskar och äppelträd och hallonsnår och pioner och gröna grindar och jordgubbsplantor och rickepumpar har han förmågan att se på det hela ur ett lite mer rationellt och praktiskt perspektiv. Han är dock inte oförmögen att se att stugan och trädgården är i perfekt skick och att vi skulle få det så mysigt och trevligt där. Så nu ska vi prata med banken på måndag!