Det finns en bokkaraktär jag alltid blir så ledsen av, nämligen "mannen som hade det bra i sitt hemland men som tvingas fly och ta jobb som t-baneförare/städare/loppisförsäljare i sitt nya land". Jag kan nästan inte läsa om dem utan att bli helt mosig i hjärtat. Igår läste jag ut Khaled Hosseinis "Flyga drake" och den vill inte lämna mig idag. Visserligen ägnade jag resten av kvällen att deppläsa om Afghanistan på alla möjliga sajter, men boken i sig räckte för känslan av "vad är det här för värld egentligen?". Mycket bra. Läs den.