Från nolltaxering till neuros

I början av året kom det ett brev från Skatteverket som var mycket trevligt.
Tyckte jag då.
De skrev nämligen att eftersom jag precis hade startat mitt företag skulle min skatt i år beräknas till 0 kronor, då de inte hade något räkenskapsår att jämföra med.
Härligt, tänkte jag. Och faktiskt också revisorn, som sa att: "Det där kan du tänka på under året. När du sedan vet ungefär hur mycket jobb du kommer att få är det bara att ändra den siffran."
Fint som snus, tänkte jag. Ett år är långt.

Ungefär på samma sätt resonerade jag när Niklas dator slutade fungera i mitten på maj. Datorn som innehöll bokföringsprogrammet.
"Slappna av! Bara du är noggrann med att samla fakturor och kvitton på ett ställe, så kommer det inte att bli några problem när programmet väl är fixat och du sätter dig."
Tänkte jag. I maj.

Nu är det november. Snart slut på det här räkenskapsåret. Programmet är installerat i min dator.
OCH JAG VILL INTE!
VILL INTE!
VILL INTE!
Varför finns det inga körkortsprov man kan tvingas ta innan man startar företag? Hårda jäkla tester där man får sitta och svettas i unkna källarlokaler med kaffe i pumptermos tills man kan rabbla SPCS-tabeller och periodiseringsfonder i sömnen. Gubbar med hämtehår och LP-skivor under armarna som vägrar släppa ut en förrän man fått MVG i Ansvar, Framförhållning och Grundläggande matematik (notera gärna min miniräknare på bilden, och haja min nivå).

Djupt andetag.
...
Så kul det här ska bli!