Verbal stretching

Ikväll har jag så mycket att skriva att jag måste värma upp mig med bloggen. Det roligaste och mest intressanta är en text till vårt seminarium om författarrollen i morgon. Det minst roliga och minst intressanta är en textanalys av fyra populärvetenskapliga texter om sjukdomen fluoros. Där emellan hamnar ett kapitel i en science fiction- eller fantasyroman. Det sistnämnda kan bli precis hur som helst, med tanke på att jag varken läst eller skrivit något i den genren tidigare. Men om jag fick välja skulle jag helst inte skriva något alls idag. Jag vill hellre gå på bio. Eller läsa. Eller bada. Eller äta god mat på en restaurang. Eller bli full. Eller gå och lägga mig och sova och att det var lördag eller söndag i morgon.

För en stund sedan ringde det på dörren. Där ute stod tre tjejer i 8-9-årsåldern.
- Vill du ha en polkagris? frågade de och sträckte fram en skål.
Det var gulligt, men jag väntade mig att de ville ha något tillbaka. Det ville de inte. De sa bara "hejdå" och sprang vidare.
Jag som inte ens tänkt öppna. För att jag var övertygad om att det var några som ville ha Halloween-godis....
Snål vad då? Tråkig vad då? Fantasilös vad då?
Men nu har vi alla fall en polkagris hemma om det skulle komma någon. Åtminstone tills Niklas kommer hem.